evalinder

Det här med mat och matlagning är ju enormt trendkänsligt. Nästan varje kanal hemma i Sverige visar åtminstone någon gång ett matprogram med en klämmig kock som visar oss och förklarar vilka kryddor och vilken mat som man ska laga just nu. Vi får också som bonus reda på hur vi ska duka och med vad.

Och det här är ju absolut inte något som är typiskt för bara Sverige, nej då, det är en trend som finns över hela världen. Mat är inne och eftersom vi behöver den för vår överlevnad, lyssnar vi ju gärna på allt.

Här hemma hos oss i Kuala Lumpur kan vi se på massor av matprogram, till och med skandinavisk. Vi har en kanal som heter Asian Food Channel, och den visar mat från hela världen. Vi kan även se australiensisk TV här och de har massor med matprogram, likaså alla kinesiska program. Mat är något som tilltalar de allra flesta.

Men även idag finns det matintresserade som är totalt befriade från allt som har med trender att göra. De kör sitt race, och är totalt omedveten om att allt det de visar är i andra sammanhang det allra mest trendiga.
I går träffade jag en kinesisk kvinna, som trots sitt ursprung,  lika gärna kunde ha varit tagen från en av alla de hushållsskolor som fanns i Sverige för en himla massa år sedan. Har naturligtvis aldrig upplevt en sådan skola, men har genom bilder och gamla kokböcker fått en bild av hur de kunde se ut.

Och ändå hade jag så fel om henne, för när jag senare pratade lite med henne, visade det sig att hon, Madame Leong, som hon heter är en mycket känd kokerska med lång erfarenhet av kinesisk kokkonst. Hon har skrivit flera kokböcker och har även vid flertalet tillfällen varit med i matshower på TVB-Channel 8, en kanal som visas på flera håll i Asien. Men för mig var hon ändå bilden av en rejäl kokerska med båda fötterna på jorden och härligt enkel i sin framtoning. Jag gillade henne.

För jag var nämligen på matlagningskurs i går. Vi var en mycket liten grupp bestående av mig från Sverige, en brittisk tjej samt fyra stycken malaykineser som satte oss tillrätta och fick se denna kinesiska kvinna göra Thai Green Curry och Pan Fried Pau.


Här är Madam Leong. Hon hackade, skalade och malde i mixern som om
hon inte gjort annat. Hon var mycket duktig, och så befriande fri från allt
som man är van att se på TV när det gäller matlagning. Trots att det för mig
från Sverige var mycket exotiska kryddor mm, så var det vanlig husman
för henne och helt självklart.


Här några av de ingredienser vi jobbade med. Eftersom det är ganka svårt
med alla dessa kryddor och alla blad, så blir jag nog tvungen att ta med mig
recepten till marknaden de första gångerna innan jag lärt mig. Här har man till exempel
massor av olika sorter av eggpanta, och man använder dem vid olika tillfällen.


Här är bordet som Madame Leong jobbade vid. Lite känsla av hushålls-
skola, och inte det trendiga som vi oftast nu förtiden är vana vid. På bordet
är det verkligen en skatt av smaksensationer och kryddblandningar jag
aldrig ens hört namnet på, och allt prydligt i plastförpackningar. Härligt!


Här är Madame Leong i full färd med att laga Thai Style Green Curry. Vi
andra satt på stolar framför och antecknade för fulla muggar.


Thai Style Green Curry i färdigt skick. Innehåller bland annat kyckling, två
olika sorters grön chili, röd lök, eggplanta, lime, gröna långbönor, citron-
gräs, gul ingefära, rotingefära, coriander, någon krydda i en vit ask, basilika,
mintblad, kummin, fisksås, kokosmjölk, socker och kanske något mer.
Det var så himla starkt att tårarna började rinna på mig, kinesmalayerna
skrattade och Madame Leong blev orolig. Men jag förklarade bara att det är
så här när man kommer från ett land med salt och peppar.  Och jag var inte
ensam om tårarna, likadant för brittiskan.


Här ska vi fylla något som är ganska vanligt här i Asien, nämligen
Pan Fried Pau. Det är en slags deg som man på ett snabbt och snyggt sätt
fyller med olika fyllningar. Vi fyllde med en kycklingblandning gjord av
kinakål, ingefära, salt, soyasås, sesamolja, kycklingbuljong. Sedan steker
man dem i några minuter i sesamolja, därefter fyller man på med lite vatten
lägger på ett lock tills dess allt är torrt igen. Jättegott faktiskt! Men svårt att
få till, vi skrattade nästan ihjäl oss, och Madame Leong fick tysta ner oss.


Pan Fried Pau i färdigt skick. Men kanske inte så snyggt, vi fick inte till dem
så himla bra, de åkte upp hela tiden. Men de smakade gott.


När allt var klart så var det såklart dags att äta upp allt. En trevlig stund
med utbyte av materfarenheter och vad vi gillar bäst. Här i Malaysia är ju
som jag tidigare sagt mat lika viktigt som väder är för oss svenskar. Det vill
säga jätteviktigt! Och oftast får man frågan om vad man gillar bäst, malaysisk,
kinesisk eller indisk mat. Här sa jag naturligtvis med pekfingret och långfingret
i kors bakom ryggen att jag bara älskar kinesiskt. Men ska jag vara ärlig 
är det indiskt som är min stora passion just nu.