evalinder

Nu är det sista dagen i Malaysia för mina föräldrar. De har nu varit här en månad och jag tror att de haft det riktigt bra. Åtminstone så har de under den här tiden fått se väldigt mycket av Malaysia och Kuala Lumpur. Men jag tror att de tycker att det ska bli skönt att komma hem, efter så lång tid i denna tryckande, fuktiga värme. Hem till snö och lite kyligare luft. 

Här i Kuala Lumpur skulle jag om jag ville kunna ha det hur lugnt och slappt som bara den. Jag skulle kunna sola, bada, gå på gymmet, läsa, gå på skönhetssalonger, shoppa och bara ägna mig åt egotripper. Men hur kul är det egentligen? Hur less skulle jag inte vara efter fyra år här i Malaysia?

Självklart är det så att jag kommer att ägna mig åt ovanstående också, men inte enbart. Jag tycker självklart att det är skönt att bara slappa, det gör vi väl alla ibland, men att bara göra det är ju så oerhört dötrist.

Så nu har jag tackat ja till en sak som kanske känns som om jag tagit mig vatten över huvudet. Men ni som känner mig, vet ju hur jag fungerar. Jag har svårt att tacka nej till roliga och utmanande saker.

2011, ska det om vi som är aktiva i SWEA här i Kuala Lumpur får som vi vill, vara en världskongress för SWEA här. Denna världskongress går av stapeln vart annat år, och har faktiskt aldrig varit i Asien förr. I år firar SWEA 30 år och nu i april har man en världskongress i Washington.

Det som jag har tackat ja till är att vara någon sorts projektledare för hela detta evenemang år 2011 här i Malaysia och Kuala Lumpur. Puh! Låter skräckinjagande va?

Men som sagt, jag hoppas på mycket hjälp från alla dessa otroligt duktiga tjejer i SWEA som bor här i Kuala Lumpur. Dessutom finns en tjej som jag ännu inte känner som bott i KL i massor med år och driver en resebyrå här, hon kommer också att arbeta mycket med detta om vi får igenom det. Så det ska förhoppningsvis gå bra. Men är det inte typiskt mig? Jag är nog den som vet minst om SWEA och som har bott kortaste tiden här och så hoppar jag på detta!

I kväll skjutsar vi mamma och pappa till flygplatsen. Deras vistelse här är slut och jag hoppas att de haft det bra och att det nu känns lugnare för dem när de sett hur vi bor och lever här på andra sidan jorden.


En liten bild från utställningen under Internationella veckan på Julias skola.
Batteriet i kameran tog slut, så det blev bara ett kort. Men det var så mycket att se
från världens alla länder och massor med mat. Och jag var såååå ledsen att
inte Julia ville göra något. Men vi tar igen det när hon är varmare i käderna.