Raser i förening

För snart två år sedan när Pär en kväll frågade mig om jag skulle vilja flytta till Kuala Lumpur i Malaysia, blev jag nästan stum. Jag fick liksom lite panik, herregud, flytta från allt detta trygga här hemma. Vad skulle jag göra? Bara lämna jobb och allt och sedan komma tillbaka till Sverige efter ett antal år, ointressant och totalt bortglömd. Nej, det ville jag inte. Jag ville fortsätta med allt det jag gjorde hemma i Sverige.

Pär gav sig liksom inte, utan ställde frågan igen och igen. . Och jag var ju i besinningslös skräck. Pär försökte ta upp alla fördelar medan jag kontrade med alla nackdelar. Vad i hela friden skulle jag göra i Kuala Lumpur i flera år? Och våra stackars barn? Skulle vi bara slita dem från skolan och alla kompisar? Spännande kanske, men NEJ.

I mars förra året var jag för första gången på besök i Kuala Lumpur. Det var en sådan där resa då vi skulle besöka skolor, titta på boende och prata med företaget. Vi hade en indisk guid som i ett par dagar tog med oss på de mest fantastiska platser och han berättade så otroligt levande om staden och landet. Jag blev förälskad!

Och vad är det då som är så speciellt med detta land och denna stad?
Det första som jag i och för sig tänkte på när jag efter en lång flygresa klev ut på gatan utanför flygplatsen, här är det för varmt för mig. Här kan inte jag bo, jag kommer att dö av värmeslag. Men nu så här i efterhand så har man vant sig vid värmen. Alla tycker att det är varmt, även lokalbefolkningen. Alla svettas och alla är klibbiga när man är ute och vandrar här, men på något sätt så vänjer man sig vid det också, precis på samma sätt som man vänjer sig vid kylan, som hemma biter sig in i ryggmärgen dom där kalla vinterdagarna.

Det som slår en när man först kommer hit är den härliga blandningen av folkgrupper. Förutom sina inhemska folkgrupper hyser Malaysia också kineser och indier i så stort antal att malajerna - om än knappt - är i minoritet i sitt eget land. Malayerna utgör 47 % av landets befolkning men tillsammans med andra inhemska folk såsom ibaner och kadazaner bildar de en knapp majoritet, 59 %. 32 % av befolkningen är kineser och 8 % indier.

Och det är det här som jag tycker är så härligt. Den etniska mångfalden genomsyrar hela det malaysiska samhället och har mycket stor betydelse för det sociala, ekonomiska och politiska livet. Och jag tror inte att det finns så många ställen i världen där man upplever detta så påtagligt. Jag fullkomligt älskar det.

Visserligen är islam statsreligionen i Malaysia, men författningens stadgar säger att religionsfrihet skall råda. Och om du tar en tur lite utanför de traditionella turiststråken, bland annat i Brickfield nära KL Central så blir mångfalden väldigt tydlig då du stöter på massor med kyrkor som representerar olika religioner.

En annan sak som jag tycker mycket om här i Malaysia är alla spontana människor. Här möts du av frågor hela tiden, av taxichauffören, i matbutiken, vakterna där du bor och på restaurangen. Alla är nyfikna och bara du visar att du själv är öppen så kan man få till möten som är fantastiska. För att inte tala om allt du lär dig om andra männsikor då man betraktar dem som läromästare. Jag har många gånger gått ner till vår vaktkur bara för att få prata med Hamad, som är malay och som tycker det är så otroligt kul att få berätta om sitt land. Och han är också väldigt nyfiken på mig och på den kultur som jag kommer ifrån. I maj ska han ta med sig hela vår familj till den by han är född i, en otroligt spännande upplevelse som jag verkligen ser fram emot.

Mat och alla dofter är en annan sak som slår emot en när man kommer hit. Överallt finns mat, på de minsta små bakgatorna till de stora turiststråken. Det finns allt från de uppställda kärrorna, till hål i väggen eller de mer exklusiva restaurangerna. Du kan självklart välja mellan världens alla kök, men majoriten av restaurangerna är indiska, kinesiska, malaysiska eller japanska. Och det som är så bra är att det faktiskt inte alltid är det dyra alternativet som smakar bäst.

Sedan har vi ju naturen. Jag skrev igår om skövlandet av regnskogen, något som jag inte tycker om. Men det finns ändå ett vilt och fantastiskt landskap att upptäcka här. Djurlivet är rikt och åker du bara en bit utanför städerna så kan du upptäcka alla de tropiska djuren och den fantastiska djungeln på nära håll. Du har öarna på västkusten, de mest kända som Penang och Langkawi. Melakka, den historiska och oerhört vackra staden är ett måste. Du har hela östkusten med massor av otroligt vackra öar. Du har hela Taman Negara, ett djungelområde mitt i Malaysia, och du har de vackra vidderna och teplantagen i de skogsklädda högländerna Cameron. Ja, det finns massor.

Jag har själv inte upptäckt en bråkdel av detta land, men hoppas kunna göra det under de år vi kommer att vara här. Nu närmast blir det Tioman Island nästa vecka. Och jag återkommer självklart med bilder därifrån.

Sedan tycker jag om den enkelhet som finns överallt. Det behöver inte vara vita linnedukar eller ett trendigt Stureplan för att restaurangen ska vara super. Några bord, stolar och trevlig personal tillsammans med mycket kärlek från den som lagat maten så är jag mer än nöjd. Och dessa ställen finns det gott om här i Kuala Lumpur.

Och Kuala Lumpur som stad är också trots sitt knasiga vägnät som jag inte blir klok på en skatt som bara väntar på att upptäckas. För på något sätt känns det som om man för varje gång man ger sig i slag med KL så upptäcker man nya sidor av staden. Nya platser med spännande restauranger, butiker och byggnader.

Så idag är jag väldigt glad att Pär inte gav upp. För jag tror att detta kommer att bli vårt livs äventyr och vi kommer att ha så mycket i bagaget när vi kommer hem, och då menar jag inte prylar, utan riktiga upplevelser. Och som jag skrev i ett inlägg innan vi flyttade, "skulle vi inte trivas eller om allt går åt skogen, ja då är det ju bara att åka hem."

Nu ska jag lägga mig igen. Är fruktansvärt dålig och har ont i hela kroppen. Blir jag inte bättre till helgen så får jag kontakta vårdcentralen för vi åker ju iväg nästa vecka och då måste jag vara frisk.

Pär kom iväg till Tokyo betydligt senare än han räknat med. Ringde i morse och var på väg till hotellet, han skulle försöka sova en timme innan sitt möte.

I morgon börjar Emelie sitt "spring break", Julia först nästa vecka.


Mycket att upptäcka både i Malaysia och runt omkring.


Kommentarer
Postat av: ullis

Det är nu jag inser att jag verkligen saknar att vara i Asien.. Det är så enkelt och alla människor är enkla. Alla vill väl och njuter av det lilla. Värmen, naturen och människorna, det är en helt fantastikt känsla där borta. Något helt annat än Sverige.. Kramar

2009-03-25 @ 09:46:39
URL: http://ullisblomman.blogg.se/
Postat av: Elisabet

Vad härligt det låter när du beskriver det, du kommer aldrig att ångra dig, ni kanske inte ens kommer hem igen... Ha det så bra och krya på dig!

2009-03-25 @ 11:04:39
URL: http://stenvreten.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0