evalinder

Idag kan man läsa i morgontidningen om alla de skador och all den förödelse som ovädret i tisdag orsakade. Alla de butiksägare och affärsinnehavare som har sitt stånd eller sin butik utomhus hade under gårdagen fullt upp med att röja, rensa och få ordning på allt igen. Och i den här staden är det ganska många som håller till utomhus på gatorna, och allt gick snabbt så många hann inte plocka undan sina varor.

Man kan också, som i alla länder när något sådant här händer, läsa om vad som skulle ha gjorts bättre och man försöker hitta orsaker och syndabockar.

Här i Kuala Lumpur är man ju ganska van regn, och därför har man byggt och håller på att bygga fler speciella tunnlar där man kan styra ut vattnet från gatorna och vägarna ovan jord. Är faktiskt förvånad över hur snabbt det blir torrt efter alla de kraftiga regn vi sett här.

I går eftermiddag var jag alltså på gymmet. Det var en upplevelse för mig men säkert också för min vältränande och slavdrivande personliga tränare. Han är en sådan där helhurtig person som säkert inte gjort annat än tränat i hela sitt liv. Jag hade ju knappt sett sådana där apparater förr, och visste ju inte vilket håll jag skulle sätta mig och hur rörelserna i de olika momenten  skulle göras. Så ni kan ju förstå att jag kände mig som en vilsen elefant som kämpade för sitt liv. Och medan jag slet så hade han dessutom mage att stå och prata med mig hela tiden. Och jag måste ju svara fast jag hellre hade velat svinga en höger!

Men jag kämpade på, svetten rann och jag kände hur det riktigt tog emot ibland. Vi kämpade en timme ihop och jag kan säga att jag var både trött och lycklig efteråt. Nu har min tränare gjort upp ett program för mig och det innebär att jag ska träna tre dagar i veckan under en tioveckorsperiod. Herregud, jag blir ju trött bara av att skriva ner detta. Men det ska samtidigt bli skönt att komma igång, äntligen!

Senare på kvällen åkte jag och ett gäng andra svenska tjejer som bor här i Mont Kiara iväg till Bangsar och Lottis som för kvällen stod som värd för bokklubben jag är med i nu. Detta var andra gången för mig och jag tycker att det är så otroligt roligt, en riktig vitamininjektion. Vi äter gott och dricker gott samtidigt som vi pratar och diskuterar allt mellan himmel och jord. Det är högt i tak och ämnena för igår var allt från skolpolitik till den svenska jantelagen. En av tjejerna igår var med för första gången. Och hon är tuff, hon var här med en svensk/kinesisk familj på semester och bestämde sig efter det för att hon bara måste flytta hit ett tag och jobba och bo. Så nu hankar hon sig fram på två lärarjobb och hyr ett rum i en större lägenhet. Lite andra premisser än vad vi andra har. Men jag tror ändå att vi alla känner att dessa bokklubbskvällar fyller en enorm funktion. Och som hon sa när hon hoppade ur bilen: "det här var den bästa kvällen jag haft under min tid här i KL". Jag är beredd att hålla med.

Nu har Linda kommit hit och satt igång med städning. Hon är min klippa. Senare idag ska jag på min språkkurs i Malaysiska. När Linda för två veckor sedan hörde att jag börjat på det så kom hon hit med en bok som jag fått låna. Det var en bok som hon fick av en vän när hon lämnade Filippinerna för att börja jobba som maid här i Malaysia. Boken är en språkkurs och var en stor hjälp för henne att lära sig språket. Så jag läser den med vördnad.


Detta är vårt tjusiga gym.
Ja, hur ska det gå?
Kommer jag att klara av att kämpa här 3 dagar i veckan?
Kanske måste jag om jag ska orka vara aktiv i allt det jag tänkt.
Här i denna värme är det värre än hemma om man är otränad.