evalinder

Som ni säkert förstår så blir det ibland lite si och så för oss att hänga med i allt som händer där hemma. Men vi försöker så gott det går och så mycket vi hinner läser vi svenska tidningar på nätet. Tack och lov för internet, jag kan inte förstå hur utlandssvenskar klarade sig innan internet fanns. Måste ha varit tufft.

Men på något sätt känns det som om första prioritet just nu är att försöka hänga med i allt som händer här i Malaysia och i Kuala Lumpur. Komma in i livet här och känna att vi verkligen bor och lever här och inte är på semester.

En sak som ska bli väldigt kul är att börja engagera mig i SWEA. Organisationen för svensktalande kvinnor bosatta i utlandet. Jag fick igår en massa mejl och inbjudningar till luncher och utflyker. Jag har bestämt mig för att följa med på några och dessutom anmälde jag mig på deras Årsmöte i februari.

I morse var det full rulle här hemma. Emelie kände sig mycket bättre även om utslagen var kvar, så hon åkte iväg till skolan hon också.

När hon väl kommit fram till skolan, ringde hon och sa att hon glömt pengar till mat och vatten. Jag föreslog att jag kunde komma förbi med pengar, men där blev det blankt nej. Ingen pinsam mamma som dyker upp bara så där första dagen. Så nu hoppas jag att hon får låna av någon eller handla på krita och betala i morgon. Jag ringde dock till en i hennes supportteam och pratade in på svararen. Annars blir det till att svällta i nio timmar. Inte kul, men hon lär inte glömma pengar igen!

På skolorna här har man inte samma system som i Sverige när det gäller maten. Här tar eleverna antingen med sig själva eller så köper man mat varje dag. Det finns en restaurang/canteen som har öppet hela dagen och som serverar olika maträtter, snacks och dricka. Och det är inte särskilt dyrt, Julia betalade igår 3 kronor för sin pasta och lika mycket för en flaska vatten.

I går diskuterade Pär och jag matpriserna här i Kuala Lumpur. Många gånger blir det faktiskt dyrare att laga maten själv hemma. Ja, självklart inte jämt, men här är det sådana valmöjligheter och sådana priser att en familj verkligen har råd att äta ute betydligt mer än hemma i Sverige.

Vi har ätit ute väldigt ofta sedan vi flyttade hit i november. Nu äter vi lite mer hemma, och det för att få in lite bättre rutiner när det gäller tider. Men här finns mat 24-7, överallt och från världens alla kök, fast främst är det naturligtvis mat från Malaysia, Kina, Indien och Japan. Och här kan du välja och vraka allt efter tycke, smak och plånbok. Du kan få en hyffsad god middag på ett enklare ställe för ca 8 kronor. Naturligtvis kan du även äta väldigt dyrt här också, lyxrestauranger finns det väldigt gott om. Men det behöver inte betyda att den billiga maten är sämre, vi har ätit oerhört god mat i "hål i väggen".

Vi är inte heller så rädda längre för att bli dåliga i magen. Självklart så äter vi inte på ställen där vi ser att maten legat framme och kanske till och med ute under större delen av dagen. Men eftersom mat är så viktigt här så lägger de allra flesta ner stor möda på tillagningen. Och vi har hittills inte haft några problem med våra magar.

I morgon har Linda, vår maid, lovat att ha middagen klar åt oss innan hon går hem. Ska bli riktigt spännande, och jag ska nog försöka stå och tjuvtitta lite. Innan hon gick hem i måndags frågade hon vad vi ville ha, Emelie och Julia sa att det inte spelade någon roll, men jag som är väldigt virrig (ja, ni som känner mig vet ju hur jag är) sa, "kan du inte laga något Indonesiskt?" Linda tittade på mig som om jag vore lite knäpp.

Linda är ju från Filippinerna, inte Indonesien. Och det är skillnad det.


Som jag tidigare berättat så är det full utsmyckning av KL just nu.
Det Kinesiska Nyåret förbereds, även vid Petronas Tower!