evalinder

att det närmar sig, tiden fullkomligt rusar iväg och ibland känner jag att jag inte hinner det jag ska, mycket ska göras, papper ska fortfarande fyllas i och allt ska göras samtidigt.

I går kväll höll vi dessutom på att bryta ihop totalt här hemma då ingen av våra datorer fungerade. Först skulle vi starta den dator där vi har allt viktigt inför flytten, och det gick inte att starta den, sedan förökte vi byta skärm, inget hände. Vi ringde supporten, och blev egentligen inte klokare på det. Han sa bara att det kan ta upp till tre-fyra veckor att skicka in den och sedan få tillbaka den. Och det har ju inte vi tid med, då flyttar vi ju. Så vi försökte på alla sett själva att få igång den, och efter mycket om och men så startade den.

Kanske var det ibland bättre när man hade allt viktigt i pärmar och på papper. Fast jag som älskar datorn, vill ju inte tycka så. Trots att man blir galen när det inte fungerar.

Helgen har varit riktigt trevlig. I fredags vinkade jag av Pär och hans bror Ulf, som skulle segla upp båten till Stockholm. Då var det vackert väder och gynnsamma vindar, vilket höll i sig även under lördagen. Men söndagen var inte alls rolig för de stackars bröderna. Vindar upp till 18-19 sekundmeter och ösregn. Roligare kan man ju ha. Men de hade varit smarta nog att gå så långt under lördagen att de var skyddade sista biten, med inte allt för stora vågor. Men de var rejält blöta när de blev hämtades av svägerskan Catrine, som stoppade in de båda i bastun.  

På fredag kväll var jag tillsammans med mina barn och en massa cirkusmänniskor och grattade Karin Byfalk, tidigare ordförande och aktiv i cirkusen. Hon fyllde 50 år och hade ställt till med en riktig fest, massor av mat och god dryck. Jag tror att de hade alla sorter av vilt på buffén.

I lördags åkte vi upp till Stockholm för att hämta Pär, och passade samtidigt på att äta middag ihop med släkten. Som alltid hos Catrine var det riktigt gott.

Mathilda, mina barns kusin, som är så otroligt duktig på musik satte på en DVD med Tokio Hotel, Zimmer 483 - LIVE in Europe. Och jag måste säga att det var en positiv överraskning. Har aldrig lyssnat på dem tidigare, eller åtminstone inte så att jag tänkt på det. Det beror nog på att jag inte riktigt trott mig tillhöra målgruppen, och dessutom har jag tyckt att det bara är ett sådant där band som alla småtjejer står och skriker till. Och jag är ju varken det ena eller det andra, bara en medelålders kärring som försöker hänga med så gott det går.

Att det är ett band som småtjejer står och skriker till är helt uppenbart, men jag måste ändå säga att just det känns lite orättvist för dessa tonårsgrabbar. De var ju riktigt bra, dessutom tog de scenen med bravur och de kunde dessutom prata riktigt bra mellan låtarna. Så från och med nu ska jag inte ha så mycket fördomar som jag brukar ha.

I morse hade jag föreläsning på mina barns skola, jag pratade tidningar och media. Visade olika typer av tidningar och vad de kan tänkas innehålla. Riktigt roligt, och de stackarna satt faktiskt riktigt stilla och tysta. Ska ha en till föreläsning i morgon för nya elever och en sista på torsdag.


Hantverk på hög nivå, kommer att sakna våra ljusstöpningsträffar...