Nu går det snabbt, både med tid och känslor...
I morse var det verkligen känslosamt när jag skulle säga "hej då" till mina föräldrar och min syster. Även om de bor långt i från mig redan nu och vi inte träffas mer än ett par gånger per år, så känns det annorlunda när man ska flytta till andra sidan jordklotet. Men som sagt, vi har haft det riktigt trevligt i helgen. I fredags var det en fantastisk fest för oss på cirkusen, det var massor av folk, och jag kan inte med ord tala om hur glada vi var över festen. Det känns väldigt konstigt att inse att vi nu ska sluta i cirkusen. Det som varit så stor del av vårt liv, eftersom både Pär och jag varit väldigt aktiva i så många år. Och barnen, som i princip haft cirkusen som sitt andra hem. Saknade blir stor...
Men vi ska naturligtvis dyka upp i sommar!
I lördags åkte, som jag tidigare sagt, Pär och min pappa till Stockholm med båttrailern. De stack jättetidigt och det tog lång tid. Pappa kom tillbaka vid 19 tiden. Medan Pär stannade kvar tills på söndag och hjälpte till med båtupptagningen. Allt gick bra.
Vi andra gick på stan på lördagen och fönstershoppade, kan vara kul även om man egentligen vill handla allt man ser. Men för vår familj är det ju meningslöst att shoppa nu när vi snart kommer till den tropiska värmen och med butiker där allt är så billigt. På kvällen var det mys.
I söndags var det årsmöte på cirkusen, ungefär lika många ansikten som vanligt. Årsmötet gick bra, och det kändes också lite vemodigt att veta att det var det sista för vår del. Jag och Marcus presenterade våra idéer för nästa år, och jag känner att vi gjort vårt bästa. Jag ska återkomma med alla händelser senare. Men att det blir ett bra år, det vet jag. Men säkerligen jobbigt för cirkusen som även ska genomföra en flytt också. Och att flytta denna cirkus med all rekvisita och allt annat kommer att sätta alla på prov. Och jag önskar lycka till och hoppas att det går bra!
I går var det Emelies födelsedag. Det firade vi naturligtvis på morgonen med frukost på säng, och allt som hör till. På dagen hade vi bjudit alla Julias skolkompisar på cirkusföreställning. Det var runt åttio barn mellan 8 och 12 år som fick se en härlig föreställning och sedan prova på lite själva. Jättekul och förhoppningsvis uppskattat!
På kvällen var vi alla ute och åt chinamat. Emelie, Julia, mormor, morfar, moster Karin, Pär och jag själv. Vi firade Emelie, men även Julia eftersom mormor och morfar missar hennes födelsedag som är den 8 november. Samma dag som vi åker, så Julia firar sin födelsedag på flyget. Vi ska försöka göra det till en bra dag för henne.
Idag har jag som jag sa tagit farväl, och sedan åkte jag och fikade med Aleksander. En fotograf som jag jobbat med tidigare i flera olika tidningsprojekt, men även andra projekt här i Norrköping. Det var riktigt trevligt, jag fick även träffa hans sex månader vackra lilla Nikita. Magiskt!
Här nedanför är det lite bilder från festen, som var så fantastisk. Tusen tack till Er alla! Älskar Er!
Det är Simon som är fotografen, och jag tycker nog att han fick med de flesta. Kanske några bara syns med ryggar, men det viktigaste är att vi vet att ni var där, det kommer att bli ett minne för livet.
Titta och njut - för det här är världens bästa cirkusfamilj!
Vy över gästerna
Jag och Pär i samtal på olika håll
Artisterna Maria, Ingrid, Rebecca, min Emelie, Kelsey, Emil och Linda
Vi blev verkligen glada när Johanna, Alexa och Ullis också kom....
Conny, säkerhetsansvarig mm i samspråk med frilansartisten Emil
Härliga artister igen, Elsa, Emelie, Kelsey, Frida, Mathilda och Nicole
Vackra och glada Catta och Marie i förgrunden
Vår duktiga tränare Vitolds i grönt med sin hustru Inara i gult
Jag i djup diskussion med familjen Eriksson
Pär i djup diskussion med ordförande Patrik
Pär har inte somnat, är bara djupt inne i tankar
Mys kring hoppgropen
Gud vad bra Ankie blev på den här bilden
Göran fångar sina bordsgrannars uppmärksamhet
Jag tackar för detta otroliga initiativ med gråten i halsen
Mikkis i mitten, hon är bara så underbar! Mamma Ankie och moster Jeanette på var sida.
Jeanette, Marie, Moa och Lovisa. Blev glad att Lovisa och Emelie dök upp, himla kul
Hon är en riktig linslus Jeanette, men hon är värd det för hon är en toppentjej!
Vårt bord
Avslutningsvis en go bild av mig och fotografen Simon - Tack för alla bilder!
Åh, vad mycket roligt folk jag missade att träffa. Men det verkar som att det blev lyckat i alla fall. :-)
Hej härliga Eva!
Du har alltid varit och är ett ljus i mitt liv. Med dig är man kreativ, naturlig, ser möjligheterna, får positiva energier... I dag fick jag möjligheten att visa upp min son Nikita (ryskt pojknamn) som du fick hålla i och pussa på. Det är en härlig känsla att ha fått den möjligheten, att visa upp honom för dig som liten för nästa år när du och familjen dyker upp då har han börjat att gå och har säkerligen många tänder att visa upp. Jag skriver allt detta med blandade känslor. Jag gläds med dig och hela familjen. Ni ska nu på ett underbart äventyr som kommer att ge er så mycket fint på alla sätt. Eva du förtjänar allt detta efter att ha kämpat här i Norrköping på olika sätt. Norrköping förtjänar inte dig och detta visste vi båda för länge sedan. Nu har du hela världen öppen och världen förtjänar dig och alla dina kvaliteter både som människa och yrkeskvinna. Vi två och vårt nätverk kommer att uppleva många många spännande dagar där vår skaparglädje nu äntligen kan få näring och utvecklas. Jag är så glad för din och din familjs skull att ni åker iväg till något som ger er nya positiva livserfarenheter och där ni kommer att känna är välkomna och respekterade. Samtidigt kommer jag att känna en enorm saknad. Det var alltid skönt och tryggt att veta att vi andades samma luft här i Norrköping. Nu har tekniken givit oss internet och andra tekniska lösningar så avståndet till dig inte kommer att kännas så påtaglig. Min förhoppning är att vi ska träffas ännu en gång innan du och familjen åker . TACK för fikat och ett underbart sällskap där lilla Nikita trots att han var nyvaken kunde bjuda på några leenden och låta sig hållas och pussas. Fortsättning följer säger jag bara och jag hoppas att denna fortsättning pågår i all oändlighet. Fint blogg du har Eva! Vi hörs och syns! Kramar till dig och hela familjen
Gud vad hemskt att lämna allt och alla =( Jag skulle aldrig klara av det, så därför är jag väldigt stolt över fam. Linder!
Vi kommer förhoppningsvis ner några dagar på lovet =) Om inte, så ska jag ta tåget ner själv, haha =D
Så jag säger så här: Vi ses!
Puss och kram
Låter som det börjar dra ihop sig nu, när åker ni?
