evalinder

Laste en artikel i Svenska Dagbladet for nagot ar sedan som handlade om en tjej som bott utomlands och sedan flyttat hem till Sverige igen. Enligt henne brukar utlandssvenskarna kalla hemkomsten for hemsk-komsten. Nar jag laste artikeln forstod jag inte riktigt vad hon menade, men det gor jag nu.

Innan vi flyttade till Malaysia hade vi planerat allt minst ett ar innan vi flyttade. Vi hade last pa om landet, vi hade kollat upp skolor, boende, forsakringar, ekonomin, ja allt var otroligt valplanerat och ingenting lamnades at slumpen. Vi reste till och med dit en gang innan for att reka allt pa plats, ja Par var forresten dar flera ganger. Sa nar vi val kom till landet sa kandes det inte alls sarskilt svart nagonting, vi var val forberedda. 

Nu nar vi nu flyttade hem igen gick allt valdigt snabbt, eftersom det handlade om att avbryta allt i forvag pa grund av halsoskal. Det ar klart att vi hade ett litet tag pa oss innan vi flyttade, men absolut inte i narheten av hur mycket vi planerade innan vi flyttade ut ur Sverige. Dessutom var ju detta ocksa en helt annan situation som kanske var lite turbulent for oss alla. Och kanske misstog vi oss ocksa pa hur allt skulle vara.

For det ar ju sa att man tror att bara for att man flyttar hem till sitt hemland igen sa ar allt mycket lattare. Det kan nog manga utlandssvenskar skriva under pa att det inte ar. Bade kanslomassigt och rent praktiskt.

Men allt det praktiska ar nagot som man later ta sin tid, det ar nagot som maste goras och aven om man tycker att mycket tar lite val lang tid sa vet man ju att till slut ar man tillbaka i allt. Atminstone nar det galler skolor, jobbet, forskringssystemet och allt det dar som tillhor den vanliga vardagen. Det tar tid men ar lattast. 

Det ar varre med det kanslomassiga, det tar nog langre tid, och ar ocksa betydligt svarare att hantera. Alla vi som kommit hem efter att ha bott utomlands tror jag genomgar ett slags sorgearbete som maste fa ta sin tid.  

Nar man kommer hem sa ser man hur alla ens nara och kara lunkar pa med sitt och att det egentligen inte har hant sa valdigt mycket under tiden man varit borta. Sjalv sa har man varit med om massor och har enormt manga upplevelser inom sig, bade positiva och negativa. Man har mott manniskor som man aldrig annars skulle ha mott, sett platser som man kanske annars aldrig skulle fa se, ens barn har fatt uppleva en otroligt massa och tillsammans ar detta erfarenheter som man egentligen inte har nagon att dela med sig till. 

Nar vi skulle aka hem till Sverige den forsta sommaren sa var det manga med stor erfarenhet av att bo utomlands som sa till oss att vi inte skulle forvanta oss att nagon ar speciellt intresserad av vad vi har varit med om eller kanske ens fraga oss om nagot. Skulle nagon fraga sa ar det bara nagra snabba fragor och borjar du utveckla allt sa drar de oronen at sig och slutar lyssna. Daremot var det manga som sa att de som varit och halsat pa mojligtvis har storre intresse av att veta mer, och det stammer kanske lite. 

Sjalv ar jag ju en nyfiken person och jag ar ocksa en pratglad sadan som garna vill dela med mig av allt jag varit med om och sett, darfor har ocksa den har bloggen varit till stor hjalp genom att jag dar fatt beratta om allt och visat bilder fran alla mojliga moten och platser, nagot som kommer att vara ett minne for livet.

Det har kan ju lata som om man vill vara for mer an andra, elller kanske rent av ar lite dryg. Manga kanske tanker att "varfor lyssna pa detta, hon vill val bara beratta for att skryta". Kanske ar det drygt eller valdigt osvenskt att vilja beratta om saker som for manga ar okant och som manga heller kanske aldrig kommer att fa vara med om, namligen att fa mojligheten att bo utomlands och uppleva en helt annan kultur.

Men jag tror anda att det ar viktigt att alla de hemvandande svenskar har kanaler dar de kan ventilera och bearbeta allt. For jag kan saga att det ar omvalvande att flytta hem. Mycket mer an att flytta ut fran Sverige.

Det var en man pa ett stort svenskt internationellt foretag som sa en bra sak i ett av Sweas (natverket for svensktalande kvinnor som bor eller har bott utomlands) tidning Forum, "dessa kvinnor som tar med sig Sverige ut i varlden och sedan tar med sig varlden hem ar en enorm tillgang och den basta PR ett land kan ha".

Men trots att vi nu sitter i ett hus ett tag till som ar tomt pa mobler, inget internet, ingen TV annu, ingen fast telefon, massor av byrakrati och med ett steg fram och tre steg tillbaka sa skulle jag sjalvklart gora om allt igen. Nu vet vi ju ocksa vad man skulle kunna gora battre till nasta gang.

Jag kanner ocksa att jag utvecklats enormt och aven om jag ar precis samma person som flyttade sa ar jag samtidigt en helt annan manniska. En marklig kansla att kanna sa, men sa ar det. Jag har fatt perspektiv, ser mer nu vad som kanns viktigt i livet och vad som ar vart att slosa energi pa. En av de viktigaste sakerna som jag kanner ar att jag ser annorlunda pa mitt Sverige nu, detta fantastiska land som har sa otroligt mycket att se och uppleva, inte alltid ar perfekt eller centrum for universum. Man kan faktiskt gora saker pa helt andra satt an vi svenskar ar vana vid och det fungerar det ocksa, kanske inte likadant och lika effektivt, men det fungerar.


Men mina upplevelser kommer jag att ha kvar och jag forvarar dem
med stor gladje. Har ar jag i pa Java i Indonesien och den underbara
staden Yogyakarta som av invanarna kallas Yogya. Vi ska precis titta
pa Borobudur, ett flera tusen ar gammalt Buddhistisk tempel. Jag ar
ju som alla vet redan foralskad i Malaysia. Men ett land som satt stora
spar i mig och som jag kommit att tycka minst lika mycket om ar just
Indonesien. Har finns massor av spannande och mytomspunna saker
att upptacka, sedan ar manniskorna enormt gastvanliga och snalla. Har
forresten en indonesisk van som precis flyttade hem till Indonesien fran
Malayisa, och jag har lovat att halsa pa henne och hon har lovat att
guida oss runt pa lite roliga och udda stallen.