evalinder

 Jag har ju nämnt tidigare att jag gått med i SWEA här i Kuala Lumpur, ett nätverk för svenska och svensktalande kvinnor i hela världen. Här i KL är SWEA mycket aktiv och när man tittar på agendan för 2009 så kommer det att bli ett fullspäckat år, och jag tror att vi alla som är med kommer att lära, upptäcka och få se massor.

Och som jag nämnde tidigare så får jag äta upp alla mina dumma,  inskränkta och förutfattade meningar om vad SWEA och alla dessa möten är. Jag kommer i alla fall att trivas med dessa tjejer och jag kommer helt klart att vara med så mycket jag hinner och har möjlighet.

Innan vi åkte till Langkawi var jag på en fantastisk utflykt med SWEA. Stället hette Rimbun Dahan, och  ägs och drivs av Mr. and Mrs. Hijjas.
Han är SingaporeKines och hon är från Australien.

När vi var där blev vi guidade av Mrs. Angela Hijjas, och hon visade oss sin trädgård med alla möjliga träd, blommor och örter samtidigt som hon berättade om dessa om vad de kunde användas till. Mycket intressant. 

Det intressanta med detta par är att Hijjas Kasturi, Angelas make, är en av Malaysias mest produktiva och kända arkitekter. Mycket som vi ser i KL är ritat av honom. Men även byggnader i Singapore och Tokyo.
Han är även mycket konstintresserad, vilket har bidragit till att detta härliga par varje år tar hit konstnärer som får bo hos dem och skapa. När de efter ett år eller så är klara med sina verk så har man en stor utställning på Rimbun Dahan, och den brukar tydligen vara välbesökt. Detta fick vi också se, och vi fick även träffa och prata med de båda konstnärerna som bodde där just nu.

1998 hade paret låtit flytta ett traditionellt Malaysiskt pålhus till sina ägor. Vi fick gå in och titta på detta fantastiska hus med så mycket färg och liv. Det var byggt 1901 men restaurerad sedan det flyttats. Dekorationerna inne i huset är ett bländande exempel på Kinesisk utsmyckning. Arkitekturen är självklart Malaysisk. Det roliga är att paret använder och brukar huset, och låter det inte enbart vara museum.

Avslutningsvis så blev vi bjudna på förfriskningar och friterad frukt hemma i parets privata hus. Och jag kan säga att deras hus var en aha upplevelse när det gäller design och arkitektur. Men är det en av de mest kända arkitekterna i den här delen av världen så är det ju lätt som en plätt att få till det så. Supersnyggt och enkelt.

Så detta var alltså min första SWEA utflykt, och till ett ställe som inte tar emot turister. Så jag är glad att jag fick se detta otroliga ställe. Och nu på tisdag ska jag också iväg på en nybörjarguidning inne i KL. Visserligen har ju jag farit runt ganska mycket redan, men jag tror att det är bra att hitta nya sätt.

Och de som är med i SWEA, vilka är det? Jo, härliga, upptäckarhungriga och jättetrevliga tjejer. De som varit med länge har hittills varit väldigt pigga på att hjälpa oss nya att komma tillrätta med allt. Och jag tror att det är det som är så bra, alla har vi varit med om ungefär samma saker, och vi förstår varandra och de problem som dyker upp. Helt enkelt en trygghet i allt det nya, det finns alltid någon att ringa och ställa frågor till.

Och idag vill jag även hylla Barack Obama. Jag säger bara "på dom giriga företagsledarna med deras äckliga bonusar"! Tänk att mycket av denna hemska, äckliga girighet över hela världen har lett till den ekonomiska kris vi har idag. Fy fan för människor som har mycket men som hela tiden vill ha mer. Bunta ihop dom och skicka dom till......ja, vad tycker ni?

Lite bilder från min utflykt förra veckan.


Mr. and Mrs. Hijjas privata hus


Pålhuset som var en fröjd för ögat.


De hade som på så många andra ställen
här i Malaysia även vilda djur inpå knuten,
här en liten krokodil.

Som jag tidigare berättat så har vi varit på Langkawi som ligger i nordvästra Malaysia nära den thailändska gränsen. Langkawi är en ö-grupp bestående av ca 100 öar. Den största och också huvudön heter Pulan Langkawi och det var där vi var.

Langkawi som blev en skattefri zoon 1986 och ungefär samtidigt upptäckte turisterna detta paradis med djungelbeklädda berg, korallstränder och vattenfall.

Men det som slår en mest när man ligger och lapar sol under en kokospalm är att det inte är överbefolkat av turister, åtminstone får man inte den känslan. Här kan man hitta stränder där man praktiskt taget ligger ensam och även på de största stränderna är det på inga sätt "överbefolkat". Helt enkelt ett ställe där man verkligen kan få ro och som jag tror att de flesta redan innan de åkt därifrån bestämt sig för att återvända till.

Vi bodde på Mutiara Burau Beach Resort som ligger lite avskilt. Stugorna som vi hyrde var som jag tidigare sagt lite luggslitna, men ack så charmiga. På resorten fanns ett SPA, ett sådant där riktigt härligt där man får behandlingarna ute i naturen. Underbart, själv tog jag en huvud- och hårbehandling, och jag måste säga att det var bland det skönaste jag gjort.

Stranden var också väldigt vacker och som jag gillade, väldigt lugn. Poolen badade vi inte så mycket i, men den var också helt ok med en Varan som badvakt.



Här ovanför ser Ni själva lobbyn där vi bodde. Och som Ni ser så är det som det ska smyckat för Kinesiska Nyåret som självklart firades även här. Återkommer till det i detta inlägg. På väggarna här i lobbyn kröp det massor av släktingar till Olle, Dylans fantastiska ödla. Överallt såg man dessa, och ibland var man lite rädd att man skulle trampa ihjäl någon.


Poolen, som vi dock inte badade särskilt mycket i. Vi ville gärna bada i havet, pool har vi hemma. Men om ni tittar i mitten där det är en stor sten med lite växtlighet, så ser ni var badvakten Varan bodde. Egentligen helt otroligt att han trivdes där med massor av stoj och plask i poolen. Men det kanske kändes tryggt, vad vet jag.


Pär utanför vårt "kryp in". Jag tror att det här var den morgon som vi klev upp väldigt tidigt för att bege oss till Kuha och ta en båt ut till en Korallö för att snorkla. Ni ser, det är fortfarande nästan svart ute, endast en apa att prata med.

























Och jag också



Emelie var mest uppe på scenen och lärde sig kinesdans



Allt avslutatdes med eldshow





Och vem vet, kanske behöver de en ny manager??



Maten var precis så god som den ser ut



Vi åt så att vi nästan sprack.



Här är vi ute på korallön där vi snorklade



Dags att mata småhajarna



Julia var mest i vattnet, snorkling var en hit för henne



Stället som vi snorklade på var en lagun med pålhus runt omkring.
Vi fick en lunchbox som vi intog med tre glada tjejer från Australien
som var på rundresa i Asien.



En kväll tog vi en taxi in till en annan större strand där vi skulle äta middag.
När vi som vanligt började prata med taxichaffisen om allt möjligt så kom vi
in på att vi bodde i Malaysia. Han blev så glad och vips så fick vi en helt annan
kontakt. Vi sa att vi gärna ville åka upp till Mangroveträsken och åka båt på
floderna. Pang, så ringde han till sin kompis som har en båt däruppe. Det
bestämdes att vi skulle möta honom vid tiotiden dagen efter och få en guidad
tur på drygt två timmar. Detta var en upplevelse som vi alla uppskattade enormt.
Mangroveträsken som är området mellan regnskogen och havet bjuder på en
fantastisk naturupplevelse och ett djurliv som heter duga.



Julia i båten



Makaki apor fanns det gott om. De är lite mer aggressiva.



Här var vi inne i en grotta med båten och såg massor av fladdermöss.



Stannade till vid ett fiskeläger där vi träffade den här trevliga killen. han hade ledigt
från skolan och berättade mer än gärna om allt han kunde om fiskelivet.



Emelie och Julia fick hjälpa till att mata fiskarna.



Den här apan och hans vänner överföll oss och Pär fick kämpa för att
behålla vår dyrgrip, vattenflaskan.



En upplevelse som inte dyker upp ofta, en örn! Men ofta på Langkawi där
det finns gott om örnar.



Julia på väg in i en grotta, förberedd med ficklampa och mod att möta de
aggressiva aporna men sovande fladdermössen.



En till örn.



Bilen vi hyrde på Langkawi

Det kändes lite konstigt i går kväll när vi åkte hem från vår semester på Langkawi. Nu skulle vi inte "hem" till Sverige, utan nu skulle vi hem till Kuala Lumpur, en kort liten inrikesresa och en bilfärd från flygplatsen.
När vi satt på vårt hotell och väntade på taxi till flygplatsen så var det många som också skulle åka hem till sina respektive länder. En man frågade mig och Julia var vi var ifrån, och sedan sa han att "då har ni en lång resa hem". "Nej, inte så farligt lång svarade vi, vi bor i Malaysia och Kuala Lumpur. Känns lite roligt.

Vi har i alla fall haft det riktigt roligt, och i morgon ska jag skriva mer om vår Langkawitripp och visa bilder. Men jag kan redan nu säga att höjdpunkten på hela resan var en tur upp till Mangroveträsken, där vi åkte båt runt på floderna. Ett fantastiskt djurliv, där vi kom nära både örnar, apor (finns visserligen överallt, även här hemma i KL), ödlor av olika slag, fladdermöss och en hel del andra djur. Denna träskmark mellan regnskogen och havet som är så otroligt känd är något som jag verkligen kan rekommendera.

Har precis kommit hem från Coffee Morning med SWEA här i KL. Ska berätta mer om SWEA också. När det gäller SWEA så kommer jag att få äta upp massor av de fördomar jag hade om detta nätverk innan jag kom hit. Det är absolut inte några "fina" damer som träffas och idkar inbördes beundran. Nej, det är välutbildade, häftiga, tuffa, framåt och äventyrslystna tjejer i alla åldrar mellan 20 och 80 år. Har nu på morgonen fått de mest spännande livshistorierna berättade och det är inte precis några mesiga brudar det här. 

Nu står Linda i köket och bakar...och vet ni vad hon bakar? Jo, kanelbullar. Denna fantastiska kvinna från Filippinerna bakar så goda kanelbullar. De här kanelbullarna får vi nog inte så många av, för Pär ska ta med sig och bjuda kontoret på kanelbullar och prinsesstårta. Och vid sidan av bullbaket gör hon middag till oss. Jag tror att det blir Lasagne.

Pär jobbar och Emelie är i skolan. Julia har fortfarande ledigt och nu ska hon och jag ta en tur ner till vårt närmaste centrum. Hon tyckte att jag var borta på tok för länge på SWEA mötet, hade lovat att vi skulle ha lite mys.

I morgon kommer lite bilder från Langkawi. Men en bild på apor kan ni redan nu få.


Jag vet inte om jag kommer att kunna titta på apor i en djurpark mer,
nu när man lever så nära dessa djur skulle det kännas konstigt att se dem
i fångenskap. Jag gör nog sällskap med Dig Mathilda.

Sitter just nu i den oppna och helt fantastiska lobbyn pa vart hotell, Mutiara Beach Resort pa Langkawi. Vi bor i tva bungalowliknande stugor, jag och Par i en och Emelie och Julia i en annan. De ar lite luggslitna, men valdigt charmiga, med en helt fantastisk omgivning. Vi bor bara nagra steg fran stranden och till grannar har vi forutom manniksor fran nar och fjarran bade apor, odlor och varaner.

Idag har vi badat och solat pa den harliga stranden, de ovriga har aven varit ute med trampbatar och som avslutning tog vi ett dopp i poolen. Det roliga ar att mitt i poolen pa en sadan dar fin o man dekorerat med palmer och blommor bor en stor Varan. Upptackte den nu pa eftermiddagen och blev livradd, men personalen berattade att den bor dar. Och nar vi sedan tittade pa den sa sag den sa hemtam och cool ut.

Nu kommer jag nog att fa sitta har ett tag. For jag fegade ut. De andra har gatt ivag till kabinbanan och ska aka upp for att se hela Langkawi. Jag ar ju sa himla hojdradd och hatar mig sjalv for det. Men i stallet for att forstora for de andra sa kan jag lika garna vara kvar har. Ska ta en liten drink och sedan nagon behandling, kanske massage eller harbehandling. Vi far se.

I alla fall sa har vi det sa skont. Pa mandag ska vi ut pa havet till en korallo och snorkla, tydligen en bra bit harifran, 19 distans.

Nar jag tittar ut i lobbyn som ar valdigt stor sa ar det smyckat med lyktor, mandarintrad och massor av roda gardiner. Ett stort trad ar fyllt med kuvert, roda saklart. I morgon ar det hojdpunkten nar Kineserna firar nyar, vi gar in i Oxens ar!

Ha det bra alla, och hoppas att ni kan lasa, sjalv kunde jag knappt skriva pa den har datorn. Vi hors snart igen, forhoppningsvis med bilder ocksa.

Nu är det snart Langkawi som gäller. Och som jag skrev igår blir det kanske lite si och så den här veckan och nästa vecka med bloggandet.
I dag var jag på föräldramöte för nya föräldrar på ISKL där Emelie går. Och det var så kul, så annorlunda, så häftigt och så gott.

Vi samlades alla i ett ganska stort rum där de ställt upp stolar för oss. Sedan var det representanter för både Elementary School, Middle School och High School. Alla berättade de om sin egna erfarenheter av skolan och hur det är att komma som ny. Vad som förväntas av oss och av skolan. Allt i amerikansk anda med en enorm framåtanda. Men skolan verkar väldigt bra och alla verkar oerhört hjälpsamma och trevliga.

Men vi började naturligtvis med mingel, och skolan hade dukat upp en underbar buffé med alla möjliga godsaker såsom snittar med olika fyllningar, småpajer, vårrullar, småpizzor, godis, kakor, kaffe, vatten och läsk. Lite annat än föräldramöten jag är van vid.

Det roliga är att man träffar så många nya människor, från alla möjliga länder. Och alla är precis lika nyfikna på varandra. Jag pratade först  med en mamma som hade lite mindre barn, hon var från Malaysia men hade bott utomlands i flera år, hennes man jobbade på Utrikesministeriet här i Putra Jaya. Sedan pratade jag med en annan mamma som var född och uppvuxen i Sydafrika, men hade bott i Holland de senaste tolv åren och nu flyttat till Malaysia i oktober.

En representant från föräldrarådet kom fram till mig och vi pratade Skandinavien och Sverige. Hon var från Polen, men gift med en Skotte och bosatt sedan många år här i KL. Hon ville ha in fler Skandinavier i föräldrarådet, och undrade om jag var intresserad. Hon tyckte att framförallt vi Svenskar  var så duktiga på att jobba frivilligt med alla aktiviteter på skolan. Jag berättade inget om min historia när det gäller frivilligt arbete:) Men hon och jag ska i alla fall käka lunch efter det Kinesiska Nyåret, och sedan får vi se.

Efter själva mötet gick jag fram och pratade med några om lite frågor jag hade. När jag väl står där kommer en mycket elegant kvinna fram till mig. Hon hade en leoparddräkt av något slag och med skor som inte ens jag har till fest, men hon var verkligen snygg. Hon undrade om jag var Emelies mamma, och det är jag ju naturligtvis. Hon berättade att hennes dotter pratat mycket om Emelie hemma, och undrat hur hon skulle göra för att bli vän med henne. Hennes dotter hette Sabrina, och vad jag kommer ihåg har även Emelie pratat om henne. Den här familjen hade bott i Singapore i massor med år innan de kom hit till KL. Men jag vet inte riktigt var de kommer ifrån, men troligtvis från Japan, Korea eller något sådant, får fråga Emelie när hon komemr hem. Hon sprang efter mig precis när jag skulle gå och ville att hon (mamman i leoparddräkt) och jag också skulle träffas på en coffeemorning eller lunch. Ja, det går väl bra sa jag och så kindpussades vi och jag hoppade in i min taxi.

För kindpussas det gör man här hela tiden. Man gör inte som jag tidigare är van vid, sträcker ut båda armarna och ger en bamsekram. Nej, det är inte fint, här kindpussas man på båda kinderna rakt ut i luften.

Så nu James, kan jag hälsa på dina släktingar och vänner från Frankrike utan att du behöver skämmas:)

Det var en mycket bra förmiddag och jag kan säga att International School of Kuala Lumpur verkligen gör skäl för namnet International. Häftig känsla faktiskt!



Så här ser skolan ut utifrån, och jag kan säga att den är stor,
väldigt stor när man kommer in.

Vardag igen! Väckarklockan har ringt och det är en lugn, tyst och långsam morgonstund för alla. Större delen av familjen är så trötta att de definitivt inte är talföra på morgonen, och då brukar inte jag heller prata så mycket.

Helgen har varit bra. I lördags var vi och inhandlade diverse saker hit hem, och nu verkar det som om det mesta börjar falla på plats. Hittade ett superfint konstverk som vi satte upp på väggen. Först skulle vi ha den vid ytterdörren, med vi tyckte att den var för fin för det, så nu hänger skapelsen på central plats här hemma.

Vi var även en sväng på IKEA i lördags (ingen bra dag för det), för Julia skulle byta ut sin skrivbordsstol som hon tyckte var för stor. Passade då på att äta köttbullar med potatis och lingonsylt. Smakade lite Sverige trots att köttbullarna var hårda och lite torra. 

I går var vi på ett shoppingcentrum som jag hört mycket om, men aldrig tidigare besökt. Pär och Julia har varit där tidigare för någon vecka sedan. Stället heter Times Square och är ett gigantiskt hus med flera våningar och butiker av alla de slag. Så himla stort, som alla köcentrum här. När vi gick runt och tittade, så konstaterade vi att de Asiater som åker till New York eller London för att shoppa kan inte bli imponerade. För här finns så många shoppingcentrum och butiker att det tar lång tid att upptäcka alla, och alla är enorma.

Åter till Times Square, som längst upp i köpcentrumet har en stor nöjespark med en av de största och häftigaste berg-och-dalbanor jag sett med loop och allt. Naturligtvis åkte inte jag, men väl de övriga som inte är rädda för något. Runt denna har de ett antal karuseller som håller ganska bra klass, säger den som aldrig åker något.

Och sedan, en trappa ner, har de en bowlinghall med 50 bowlingbanor. Köpcentrumet har även en stor biodel. Och dessutom då en massa butiker. Längst ner har man en stor scen där det brukar vara uppträdanden, igår var det naturligtvis kineser som sjöng och dansade in det stundande kinesiska Nyåret. Häftigt ställe!

Nu kommer det att bli lite si och så med mitt skrivande under ett par dagar. Vi ska som jag tidigare berättat åka till Langkawi, men innan är det smockfullt med möten på skolorna. Eftersom Pär åker till Bankok över en dag så blir det jag som får hålla ställningarna. Men självklart kommer jag att berätta hur vi har det i Langkawi.


Det bruna huset med två torn är Times Square


Berg-och dalbana mitt i köpcentrumet!


Och naturligtvis massor av shopping, här märker man inte av
någon kris, folk handlar som galningar och det är fullt i alla butiker.

Jag är den enda som är vaken just nu, klockan är ungefär 07.40 och jag har sett hur solen kommer fram mer och mer, himlen är klarblå och allt är så vackert. På något sätt bli allt ännu häftigare när man bor så högt upp som vi gör, i vissa vinklar skymmer någon skrapa solen och går man och ställer sig på ett annat ställe lyser den upp skraporna runt omkring.

Just nu är det också knäppt tyst, men det kommer inte att vara så jättelänge. Snart kommer jag att kunna se alla byggarbetare som vandrar till sina byggarbetsplatser med den typiska gula hjälmen under armen. Alla dessa indonesier som sliter hela dagarna i denna värme och dessutom högt uppe på någon halvfärdig skyskrapa.

Här i Kuala Lumpur känns det inte som att det är ekonomisk kris, åtminstone inte när det gäller alla byggen. Det byggs som bara den, stora shoppingcentrum och stora lyxiga Condominiums. Överallt ser man kranar och en hel drös med arbetare. Förra helgen öppnades också en ny motorväg och ännu en stor väg lades till det redan enormt stora vägnät som finns här.

Och framförallt här i vårt område, Mont Kiara, byggs det som aldrig förr. Här finns redan ganska många Condominiums, och alla är inte fullt uthyrda, men ändå bygger man fler.

I går kväll var det rena rama sömngångarna här hemma. Emelie slocknade nästan direkt då hon kom hem från skolan, helt utslgen i soffan. Flyttade sedan in till sitt rum och sov ett par timmar tills vi åt middag. Sedan tror jag att alla sov vid tio-tiden, något som aldrig tidigare inträffat sedan vi flyttade hit. Och jag tror att de övriga kommer att ta en rejäl sovmorgon också. Så jag får väl vara ensam ett tag till.

Och till alla Er som undrar hur det går med "Internationella dagen" på Julias skola, kan jag säga att vi har strandat i den frågan. Vi har inte kommit någonstans eftersom Julia är benhård i sina åsikter. Men än har inte jag riktigt givit upp. Hela helgen ligger framför oss och då ska jag försöka övertala henne att vi åtminstone gör något.

I går hade Julia PE (physical education), eller som vi säger, idrott. Och på de internationella skolorna har dom idrott ofta, vilket vi tycker är bra. Men problemet är att allt som vi lärt våra barn om hygien inte gäller här. Det är nämligen ingen som duschar efter idrotten, alla gör det hemma. Så om du till exempel har idrott på förmiddagen och sedan lektioner efter, så går de antingen resten av dagen i idrottskläderna eller så byter de om till vanliga skoluniformen UTAN att duscha. Nu har vi sagt till Emelie och Julia att de ändå kan ta med sig en handduk och gå in på toaletten och vaska av sig. Här är ju så varmt på dagarna, oftast över 30 grader,  och idrotten är utomhus.

Nej, nu ska jag sätta mig och läsa tidingen på min favoritplats.

Nästa vecka åker vi till Langkawi, här har jag hittat lite bilder på google och hotellets hemsida, men självklart får ni mina egna senare. Tänkte bara göra er därhemma lite avundsjuka...........


Nästa vecka bär det av till Langkawi, här ska vi bo


Har fått höra att det finns väldigt gott om apor som gärna vill vara med
när vi äter frukost på moronen, och naturigtvis äta själva också..


Här ska vi bada och sola


Poolen där vi ska bo


Och självklart sitter vi på stranden på
kvällarna, ska bli riktigt skönt


Bara ett litet orosmoln...
jag måste upp i luften..

Här vaknade vi tidigt i morse, väckarklockan ringde 05.45, och för oss klassas det egentligen som mitt i natten. Skola och jobb för större delen av familjen väntade och för min del en skön och lång frukost framför datorn där jag som vanligt läste mina favorittidningar på nätet.

I går hade vår maid Linda gjort middag åt oss, och jag kan säga att det smakade utsökt. Det var Chicken Curry och den var verkligen "hot". Jag tittade lite när hon gjorde maten, och hon blandade i en massa kryddor och grönsaker som jag inte vet vad de heter. Men jag återkommer om det. Ska fråga henne nästa gång. Jag skickade hem henne lite tidigare, eftersom hon började känna sig lite hängig.

Eftersom jag har börjat köra mer bil själv här i Kuala Lumpur, så skjutsade jag Pär till jobbet i går morse så att jag kunde använda bilen under dagen. Jag och Julia hämtade Pär och på väg hem från Pärs jobb stannade vi till vid Desa Sri Hartamas, ett område som inte ligger långt ifrån där vi bor, men som vi aldrig vandrat runt i.

Det var en positiv upptäckt som så mycket annat för oss här. Det var ett ganska slitet med ack så charmigt område med restauranger, barer, pubar och butiker. Vi hann dessutom med en hel del under den timme vi gick runt där.

Vi tog kopior på våra nycklar i en nyckelbar. Vi köpte ett bord till vår skrivare och ett snyggt träfat som vi ska ha på bordet. Dessutom passade vi på att besöka optikern med Julia som fick ett par nya läsglasögon. Och det är billigt här, allt som allt kostade det ca 300 kronor med en riktig ögonundersökning och glasögon som var riktigt snygga.

I kväll ska vi naturligtvis bara ta det lugnt. Det har varit en händelserik vecka, inte minst för Emelie och Julia som börjat sina skolor med allt vad det innebär. Dessutom är inte Emelie riktigt 100 % frisk och behöver nog ta det lite lugnt. Vi måste vara friska, för nästa vecka åker vi till Langkawi.


Där ni ser nyckeln, fixade vi kopior


Desa Sri Hartamas, där det finns massor av barer, 
pubar och restauranger. Härligt ställe och kul när
man upptäcker oaser så nära sitt hem.

Tänk Er följande:

Först en stor skylt där det står:

Linder Family, represent Sweden, så där lagom stort.

Sedan ett bord fullt med mat från Sverige såsom köttbullar, sill, Kalles kaviar, knäckebröd och kanske något annat smarrigt som vi hittar på IKEA. Bakom detta bord står Pär utklädd till Karlsson på taket med propeller och allt, jag är utklädd till Pippi Långstrump och Emelie får representera den svenska blonda flickan, fast det blir nog svårt att övertala henne till det. Vad vi gör med Julia återkommer jag tiil.

Runt bordet har vi gjort stora plakat med bland annat bilder på ABBA:s alla skivomslag och bilder från deras stora världsturné. Vi har också ett stort plakat med alla våra olika årstider och framförallt bilder på skärgården och fjällen med massor av snö. Vi har ett till plakat med BB, det vill säga Björn Borg, med bilder från hans storhetstid. Kanske ett till plakat med Annika Sörenstam. På sidan av bordet ska det finnas en cd-spelare som skriker ur sig ABBA musik. Och framför bordet står Karlsson (Pär) och Pippi (jag) och dansar, tjoar och busar.

Är inte det att visa upp det bästa av Sverige?!

Ja, nu undrar ni säkert vad som håller på att hända med oss här i Kuala Lumpur, har dom fått tokspel eller något liknande.

Jag tar det från början. I går när vi satt och åt vår middag här hemma, så frågade naturligtvis jag och Pär hur det varit i skolan. Och sedan den där standardmässiga frågan som vi föräldrar är så vana vid att ställa: Har ni några lappar med er hem till oss? Och då svarade Julia, att hon hade en en lapp, men vi behövde inte fylla i den, den var inte så viktig. Men vi gav oss naturligtvis inte, lappen skulle fram, korten på bordet så att säga.

Lappen handlade om en Internationell dag som de ska ha på skolan den 25 februari. Där ska alla länder visa upp saker som är typiska för landet. Det får gärna innehålla de fem sinnena, och man fick gärna bjuda på mat, visa upp någon dans, eller visa bilder.

Och nu är det ju så att Familjen Linder är de enda svenskarna på denna skola, så vi får representera Sverige på egen hand. Julia blev galen när vi tyckte det här var jättespännande. Tänk, alla länder skulle få vandra in i den jättestora Aulan, och där kommer Britterna som är hur många som hellst, likaså Koreanerna, Japanerna och Kineserna. Andra stora länder som representeras är Australien som också är en del. Och så kommer Sverige då, med Julia som fanbärare, och efter henne kommer Pippi, Karlsson och den där blonda tejen. Klockrent om Ni frågar mig.

Jag menar hur populära blir inte vi, som spelar ABBA musik, här är man galen i ABBA. Vi visar upp bilder på Björn Borg, jag menar han är den svensk som alla känner till. Vi har bilder på Annika Sörenstam, jag tror inte det gått en enda vecka som det inte har stått något om henne i tidningarna här, hon är en superstar. Och Astrid Lindgren, min stora favorit, som har så många fans runt om i världen. Karlsson på taket är ju superstor i Japan och Kina. Pippi är ju inte heller helt okänd. Och som om inte det skulle räcka, så kan vi försöka få IKEA att sponsra vårt bord med sina läckerheter, och då kan de ju få ha sin logga med någonstans runt omkring oss. Jag menar, de som inte tidigare varit i Sverige efter att ha sett oss i denna hemmagjorda monter, kommer ju att boka resa på en gång. Åtminstone vad jag tror.

Däremot finns en liten hake. Den lilla haken heter Julia Linder, och hon är en mycket bestämd ung dam som inte ens hennes föräldrar sätter sig på. Hon dissade hela förslaget och tyckte att vi skulle lämna "walk over". Hon menade under vår diskussion att hela denna idé som jag lade fram kan få långtgående konsekvenser för henne och hennes framtid på skolan. Att låta två gamlingar (jag och Pär) stå och göra bort oss (henne) inför hela skolan var den sämsta idé hon hört på länge. Hon reste sig upp från bordet, gick med bestämda steg in på sitt rum och stängde dörren med en kraft som bara en bestämd liten elvaåring kan göra. Därinne höll hon sig sedan, och det är precis där vi står i denna fråga just nu.

Så nu måste jag lägga om strategin när det gäller att sälja in detta till henne.

Vad tycker ni? Ska vi lämna "walk over" eller har någon något annat förslag?



Den "lilla haken" i sitt rum här i Kuala Lumpur. (ja, det är ditt linne Kelsey!)

Som ni säkert förstår så blir det ibland lite si och så för oss att hänga med i allt som händer där hemma. Men vi försöker så gott det går och så mycket vi hinner läser vi svenska tidningar på nätet. Tack och lov för internet, jag kan inte förstå hur utlandssvenskar klarade sig innan internet fanns. Måste ha varit tufft.

Men på något sätt känns det som om första prioritet just nu är att försöka hänga med i allt som händer här i Malaysia och i Kuala Lumpur. Komma in i livet här och känna att vi verkligen bor och lever här och inte är på semester.

En sak som ska bli väldigt kul är att börja engagera mig i SWEA. Organisationen för svensktalande kvinnor bosatta i utlandet. Jag fick igår en massa mejl och inbjudningar till luncher och utflyker. Jag har bestämt mig för att följa med på några och dessutom anmälde jag mig på deras Årsmöte i februari.

I morse var det full rulle här hemma. Emelie kände sig mycket bättre även om utslagen var kvar, så hon åkte iväg till skolan hon också.

När hon väl kommit fram till skolan, ringde hon och sa att hon glömt pengar till mat och vatten. Jag föreslog att jag kunde komma förbi med pengar, men där blev det blankt nej. Ingen pinsam mamma som dyker upp bara så där första dagen. Så nu hoppas jag att hon får låna av någon eller handla på krita och betala i morgon. Jag ringde dock till en i hennes supportteam och pratade in på svararen. Annars blir det till att svällta i nio timmar. Inte kul, men hon lär inte glömma pengar igen!

På skolorna här har man inte samma system som i Sverige när det gäller maten. Här tar eleverna antingen med sig själva eller så köper man mat varje dag. Det finns en restaurang/canteen som har öppet hela dagen och som serverar olika maträtter, snacks och dricka. Och det är inte särskilt dyrt, Julia betalade igår 3 kronor för sin pasta och lika mycket för en flaska vatten.

I går diskuterade Pär och jag matpriserna här i Kuala Lumpur. Många gånger blir det faktiskt dyrare att laga maten själv hemma. Ja, självklart inte jämt, men här är det sådana valmöjligheter och sådana priser att en familj verkligen har råd att äta ute betydligt mer än hemma i Sverige.

Vi har ätit ute väldigt ofta sedan vi flyttade hit i november. Nu äter vi lite mer hemma, och det för att få in lite bättre rutiner när det gäller tider. Men här finns mat 24-7, överallt och från världens alla kök, fast främst är det naturligtvis mat från Malaysia, Kina, Indien och Japan. Och här kan du välja och vraka allt efter tycke, smak och plånbok. Du kan få en hyffsad god middag på ett enklare ställe för ca 8 kronor. Naturligtvis kan du även äta väldigt dyrt här också, lyxrestauranger finns det väldigt gott om. Men det behöver inte betyda att den billiga maten är sämre, vi har ätit oerhört god mat i "hål i väggen".

Vi är inte heller så rädda längre för att bli dåliga i magen. Självklart så äter vi inte på ställen där vi ser att maten legat framme och kanske till och med ute under större delen av dagen. Men eftersom mat är så viktigt här så lägger de allra flesta ner stor möda på tillagningen. Och vi har hittills inte haft några problem med våra magar.

I morgon har Linda, vår maid, lovat att ha middagen klar åt oss innan hon går hem. Ska bli riktigt spännande, och jag ska nog försöka stå och tjuvtitta lite. Innan hon gick hem i måndags frågade hon vad vi ville ha, Emelie och Julia sa att det inte spelade någon roll, men jag som är väldigt virrig (ja, ni som känner mig vet ju hur jag är) sa, "kan du inte laga något Indonesiskt?" Linda tittade på mig som om jag vore lite knäpp.

Linda är ju från Filippinerna, inte Indonesien. Och det är skillnad det.


Som jag tidigare berättat så är det full utsmyckning av KL just nu.
Det Kinesiska Nyåret förbereds, även vid Petronas Tower!

I morse var det verkligen tidig uppstigning, vilket inte den här familjen direkt varit vana vid. Ja, eller för Emelie var det fortfarande sovmorgon eftersom hon fortfarande är sjuk.

Så Julia väckte jag 06.00 och det var en väldigt trött liten varelse som tittade upp från täcket. Eftersom jag själv lever ett ganska skönt liv just nu, där jag inte behöver anstränga mig särskilt mycket så tänkte jag att jag lika gärna kan skämma bort barnen också.

Så jag gjorde ordning frukost på sängen åt henne. Hon fick sitta lite längre och vakna i hennes egen takt. Som tur är går ju själva påklädningsprocessen snabbt nu, eftersom det är skoluniform.

07.00 kom skolbussen och hämtade här vid vårt Condominium och sedan kommer hon att komma hem vid 15.00 med samma skolbuss.
Julia tycker att det är roligt med  skolbussarna, för hon tycker att de precis ser ut som i Sims, och Julia är ju en stor fanatiker av just Sims.

Och igår när jag hämtade Julia med bil på skolan insåg jag att det inte är en bra idé att hämta med bil. Det var massor av mammor och pappor som kom i sina stora vräkiga lyxiga bilar och kön igenom vakten och ut på gatan tog en evighet.

För jag måste ju säga att det är en upplevelse för en vanlig svensk att bara sitta och titta när man kommer till dessa skolor. Allt är precis så annorlunda som man kan tänka sig när man kommer ifrån Sverige.

Många blir hämtade av privatchaufförer, en del blir hämtade av maiden, och en hel del blir hämtade av föräldrar i värsta lyxåken. Ja, alla har inte lyxåk, men förvånansvärt många. Men de flesta tror jag nog ändå åker skolbuss. Och det är intressant, för här i Kuala Lumpur finns fyra Internationella skolor och varje skola har sina egna bussar som går till olika delar av KL. Och varje skola har dessutom egna vakter och egna trafikpoliser som dirigerar trafiken utanför skolorna. Som sagt, lite annorlunda mot vad vi är vana vid hemma i Norrköping.

Som Ni märker är det vardag här i Kuala Lumpur, vår nya och annorlunda vardag.

Här kommer först länken till Martin "dirigenten" Linder, sedan några bilder från vårt hem.

http://www.youtube.com/watch?v=RJEj5qc8JIE





I den här skrapan bor vi, nästan högst upp på 27:e våningen


En av våra två pooler


Julia in action!

Men tror inte nu att vi är bruna, för vi har knappt solat något. Vi väntar tills vi
åker till Langkawi om en vecka.

I går kväll körde vi vägen till Pärs jobb för att jag skulle hitta dit idag. Sedan körde vi även vägen till Julias skola så att jag även klarar det framöver om det skulle vara något. Efter en tur med Pär vid min sida, åkte jag också en runda helt själv i bilen. Ja, jag har gjort det förut, men då lite kortare sträckor. Men det gick bra, och jag tror att det här med bilkörningen kommer att gå bättre och bättre.

Så i morse skjutsade jag och Julia Pär till hans jobb. Det gick väldigt bra, med bara några få köstockningar. Sedan åkte jag och Julia tillbaka och då till hennes skola för att genomföra den allra första riktiga skoldagen här i Kuala Lumpur.

När vi väl kom till Garden International School där Julia ska gå, så möttes vi först av Karen Lim från admission office. Det är hon vi haft mest kontakt med och hon är oerhört trevlig. Vi gick igenom lite praktiska saker såsom veckobrev och annat. Ja, sådant är precis som hemma. Vi ska även få tillgång till Parent´s Website där vi kan hämta egen info om det mesta och där vi också kan skicka mejl och få mejl.

Sedan blev vi lotsade till Julias klassrum och klass, här kommer hon att gå i grade six, och vi träffade hennes nya fröken som också verkade bra, men för dagen lite stressad. 

Eftersom det inte går några svenska elever på skolan, så blir Julias mentor en flicka från Holland, det var det närmaste Sverige de kunde hitta. Hon går i samma klass som Julia och verkade också hon snäll. Övriga som vi träffade var barn från Hongkong, Kina, Korea, England (naturligtvis många), och Australien. Så det blir ett nytt och väldigt internationellt skolliv för Julia. 

För Emelie är det inte lika roligt just nu. Hon är fortfarande väldigt dålig med feber och värk. Men det som känns mest oroande just nu är alla hennes utslag som spridit sig över hela kroppen. Vi har en tid hos doktorn idag igen, dels för att få svar på alla prover men också för att läkaren ville titta till henne även idag. Men om jag får gissa blir hon nog hemma ett tag till. Trist, men hälsan går före allt.

Och hon måste bli frisk eftersom vi snart åker till Langkawi, en resa som vi bokat för länge sedan och som hela familjen just nu verkligen ser fram emot. Vi behöver vila efter allt nytt och allt som denna flytt fört med sig. Det mesta roligt, men att flytta så här långt bort en hel familj är inte enbart en dans på rosor. 

En som säkerligen dansar på rosor idag är min mans kära brorson, mina barns kusin och den lilla kille jag är stolt faster åt nämligen Martin "dirigenten" Linder. Han är så himla cool, och vet Ni vad han har gjort i helgen, denna nioåriga lilla spjuver?

Jo, han fick i helgen den stora äran att i ett stycke dirigera Kungliga Filharmoniska Orkester på Stockholms Konserthus. Om inte det är det coolaste jag hört på länge, vad är då coolt?

Nu hoppas jag bara att min kära svägerska Catrine på något sätt kan skicka en länk till mig så att Ni också kan få se och uppleva denna fantastiska händelse. Jag har suttit här och försökt ladda ner från hennes facebook, utan resultat.

Nedan en bild på Martin som också är skådis på Ormteatern i Haninge, här tillsammans med skådespelande kollega.


Foto: Alexander Weitz, för Ormteatern

 

I dag blir det till att ta det lugnt och försöka få Emelie frisk. Är det inte ganska typiskt att hon har blivit knallsjuk just nu?

Hon började bli förskyld redan för ett par dagar sedan, och i fredags blev det lite värre för att nå kulmen i går kväll. Ont i öronen, halsen och utslag över hela kroppen med ett svullet ansikte. Och med hög feber.

Så just nu är hon väldigt ledsen, för som sagt, den efterlängtade skolan börjar i morgon. Vi ska åka ner till en läkarmottagning som ligger i vårt område och se om de kan göra något. Och som förälder lider jag med henne just nu.

Eftersom vi för länge sedan hade bjudit Rawi och hans indiska familj på middag så ville vi inte avboka trots att Emelie var sjuk, så de var här ett par timmar i går kväll. Kanske lite dumt av oss.

Jag hade gjort mat så in i bomben, men jag tror att de tyckte att den medelhavsinspirerade maten jag gjort inte föll dem riktigt i smaken. Men som sagt, de är väldigt lättsamma, härliga och pratglada och vi hade det riktigt trevligt.

Deras dotter och Emelie kommer att börja i samma grade, så de hade ganska mycket att prata om, så Emelie försökte så gott hon kunde vara vaken de timmar de var här. Sedan slocknade hon.

Nu har hon vaknat och jag måste avsluta detta inlägg. Hon har blivit värre, och klagar på både andning och hals. Vi får bege oss ner till läkarmottagningen.

Vaknade ganska tidigt i morse efter att ha sovit ovanligt länge, somnade faktiskt redan vid elvatiden igår. Väldigt skönt, och det känns som om vi måste komma in i bättre rutiner här hemma nu.

Det har varit lite av en mjukstart för oss eftersom varken Emelie eller Julia gått i riktig skola sedan vi flyttade hit. Nu på måndag börjar skolan och det innebär att vi måste kliva upp betydligt tidigare än vanligt varje morgon. Och efter alla möten på skolorna så kommer det att bli en tuff tid framöver för de båda. Massor av läxor och prov samt aktiviteter efter skolan. Och allt på ett helt nytt sätt än hemma i Sverige.

Som jag tidigare berättat bor det ca 30% kineser i Malaysia. Och just nu är det stor förberedelse här inför det Kinesiska Nyåret som infaller  i slutet av januari.

Det man gör då är att städa riktigt ordentligt hemma. Man smyckar med främst röda lyktor, men också mycket blommor. Rött är färgen för denna högtid som symboliserar lycka, och det vill ju naturligtvis alla ha. Barnen får röda kuvert med pengar, vilket ska symbolisera ett år med lyckosam ekonomi och rikedom. Hela festligheten pågår i tre dagar, och är den i särklass största högtiden för Kineserna.

Man äter god mat och för kineser är släkten viktig och naturligtvis även vid denna högtid. Bor man långt hemifrån, åker man hem till släkten under Nyåret. För att skrämma bort onda andar skjuter man nyårsraketer. Så just nu är det väldigt vackert överallt här i Kuala Lumpur, och särskilt i China Town naturligtvis.

Själva åker vi bort från KL under denna högtid, då vi bokat en resa till Langkawi där vi ska sola och bada och ha det riktigt skönt. Kan nog behövas. I går när Pär och Emelie var på hennes nya skola berättade en av föreläsarna att det tar ungefär ett halvår att komma in riktigt i det nya livet här. Det han menade var att det tar så pass lång tid innan man kan koppla av och känna att nu är allt fixat med skolor, myndigheter mm. Bara att lära sig alla praktiska saker som att betala räkningar, hur posten fungerar mm tar sin lilla gång och kräver en del kontakter hit och dit. För att inte tala om alla kontakter och möten med skolorna som nästan gjort oss gråhåriga. Även om allt varit väldigt roligt så är vi också ganska trötta.

Fast nu är åtminstone skolorna klara. Ja, med en liten reservation, Julia kommer att få byta skola efter sommaren. Men just nu längtar båda efter skolan, och båda tycker att det ska bli oerhört spännande även om det blir enorma förändringar med massor av jobb.

Lite bilder inför det Kinesiska Nyåret:


Röda lyktor överallt, här i China Town


Fast än ska det säkert smyckas ännu mer


Även köpcentrumen blir smyckade


Röda lyktor för lycka


Fint och smyckat överallt

Det känns tragiskt även här i Kuala Lumpur nu på morgonen när vi går in på nätet och  läser NT och lyssnar på 24nt  om cirkusen och deras lokalfråga som varit en långbänk i flera år.

Innan vi flyttade hit var allt klart. Kommunen hade lovat oss Mässhallens B-hall, och man sa att det inte skulle komma att ändras. Den kommunala tjänsteman som berättade denna fantastiska nyhet för cirkusen lovade dyrt och heligt att detta beslut på inga sätt skulle ändras. Beslutet var fattat och det var förankrat på absolut högsta nivå.

Att man sedan bara ändrar och tar tillbaka ett sådant här beslut är för mig, och säkerligen många med mig, en gåta. Att man "leker" med en förening som gjort så mycket för Norrköping som stad, och som genom åren bjudit på så många skratt och magisk cirkusunderhållning är ännu mer en gåta för mig.

En fin och välskött förening med hundratalet barn och ungdomar och ett stort antal föräldrar som genom alla dessa år slitit och svettats och byggt upp en förening som i sitt slag är unik och dessutom en av Europas största. En stolthet och en värdefull kulturskatt som Norrköpings Kommun verkligen måste bevara och vårda ömt.

Så till alla Er där hemma, artister, föräldrar, publik och press, fortsätt kämpa tillsammans för denna fantastiska förening!
Låt Norrköpings Ungdomscirkus finna en bra lösning på sin lokalfråga snarast!

Andra rubriker som möter en i dagarna är den fruktansvärda utvecklingen i Gaza. Och Ni kan ju bara tänka Er hur rubrikerna ser ut här i Malysia som är ett muslimskt land. Å andra sidan håller jag fullständigt med om att detta måste få ett slut, och det är omgående! Här kallar man det för vad det är: Ett stort koncentrationsläger där man inte tar någon hänsyn till de civila.

På det privata planet händer det dock spännande saker, och den ena är är att både Emelie och Julia nu är klara och väl förberedda för att börja sina nya skolor på måndag. Jag lyckades också med bedriften att få ta några bilder på Emelie i hennes nya skoluniform. Men som sagt, det blir en stor omställning. Den största blir säkert att skolbussen hämtar strax före 07.00 varje morgon, och jag kan säga att varken Emelie eller Julia är några morgonpigga varelser.

Här nedan följer bilder på cirkusen, som jag verkligen håller tummarna för just nu, bland annat två bilder som vi fått via mejlen igår av familjen Andersson samt några till som ni säkert sett tidigare. Men det är en hyllning från mig till den cirkus och alla barn och ungdomar som jag kommit att älska så innerligt!

Sedan är det lite bilder på Emelie i skoluniform. Längst ner en länk till artikeln i NT om cirkusen.


Fyra man hög pyramid under träning på turné i Gränna


Jag och Pär på cirkusturné i Gränna


Matilda och min Emelie som också håller tummarna..


Härliga Shielas i Jönköping på scenshow


"Mina" Olana-tjejer under Talang 2007


Olana på festival i Tyskland


Vi har vårt vackra tält, men vi ger inte upp om lokal, eller?

Nu lite bilder på Emelie i hennes uniform:


Emelie i sin uniform för dagsbruk


En till bild på daguniformen fast med blå tröja


Och en för idrott. Så nu är de redo för skolstart här i Kuala Lumpur!

Artikeln i NT om cirkusens lokalproblem.
http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4686180

I helgen ska vi ha middagsgäster. Det är en kollega till Pär och hans familj som kommer hit. Det ska bli väldigt kul, och jag vet redan att Pärs kollega och hans fru är oerhört trevliga, för jag har träffat båda när vi var här i Malaysia i april förra året. De har två barn, en flicka på 13 år och en pojke på 16 år som går på samma skola som Emelie ska börja på.

Familjen är från Indien, men har bott här i Kuala Lumpur i 6-7 år och Pär har känt sin kollega i flera år, då de rest och jobbat ihop. Han var även i Norrköping förra året och då bjöd han ut hela vår familj på middag. Vi valde ställe och det blev Pappa Grappa, en väl ansedd restaurang i Norrköping.

Till saken hör att Pärs kollega bara petade i maten på Pappa Grappa. Efteråt berättade Pär att han är sådan. Och det är det som gör mig lite nervös inför middagen på lördag. Vad i hela friden ska jag bjuda på?

Enligt Pär äter de nästa bara indisk mat. Och jag kan ju inte laga indisk mat till proffs på indisk mat. De äter heller inte fläsk- eller nötkött, vilket i och för sig är vanligt i dag även hemma i Sverige.

Så nu har vi pratat hemma och bestämt oss för att laga en helt vanlig trerätters middag. Men vi ändrar oss hela tiden på vad denna trerätters middag ska innehålla.

Vi har fått reda på att barnen inte äter fisk dessutom, så då återstår egentligen bara kyckling och vegetariskt. Är det någon som har något bra tips på vad jag ska ställa fram på bordet?

Nu kom precis Linda, vår underbara maid. Och hon har precis satt igång med att putsa silverbesticken som blivit svarta av att jag diskat dem i diskmaskinen. Sedan kommer min engelskalärare och vi ska ha lektioner till lunch. Därefter ska jag, Julia och vår maid åka och handla. Jag vill att Linda ska få välja själv vad hon vill ha för redskap nu när hon är här. Jag är ju som många av er vet inte särskilt bra på sådana där praktiska saker.

Pär och Emelie ska på eftermiddagen åka till Emelies skola för att gå igenom allt innan skolstarten på måndag.

Ja, som Ni märker har livet sin lilla gång även här i Kuala Lumpur.


Så här såg mina föräldrar, syskon och syskonbarn på Frösön ut på Julafton!
Ser de inte lite ledsna ut i ögonen när inte vi var med?
Emma i svart längst ner, är hon som har en banner med smycken på min blogg.
Hon är superduktig, och jag är en mycket stolt moster!

I går var jag, Emelie och Julia och inhandlade det sista inför Julias riktiga skolstart nu på måndag. Och det var ju inte precis lätt, eftersom det var skor vi skulle köpa. Och att handla skor med Julia det kan vara ganska jobbigt det. Ingenting duger. Och dessutom skulle skorna vara vita med vit sula. Så där jättemånga skor med vit sula finns inte. Men till slut hittade vi i alla fall skor och alla var nöjda.

Ja, så nu är alltså Julia redo för att börjar skolan. Jag tror nästan att jag är mer nervös än vad Julia är.

Julia ska nu börja på Garden som är en internationell skola med brittisk inriktning. Men hon ska bara gå där till sommaren, sedan har vi blivit lovade en plats på ISKL, den skola som Emelie ska gå på med amerikansk inrikting. För annars tror jag att både Pär och jag skulle få pussla på tok för mycket.

Det amerikanska systemet är väldigt likt det svenska och sommarlovet ligger nästan exakt som svenska skolor. Men det brittiska systemet har tre terminer och dessutom börjar sommarlovet inte förrän i mitten på juli, vilket kan bli lite trist eftersom vi har för avsikt att åka hem till Sverige på somrarna. Så hur det blir nu till sommaren får vi se, kanske avbryter vi tidigare för Julia eftersom hon ändå ska byta skola.

Men jag tror att den brittiska skolan som Julia nu börjar på är väldigt bra. Den har nog från många svenska håll fått lite för mycket dålig kritik just för att den är brittisk. Själv har vi fått ett annat intryck, alla verkar oerhört tillmötesgående och för Julias del kommer det att bli mycket lärorikt för här går inte en enda svensk elev. Jag tror att det gick några norska barn där. Så det blir att hoppa direkt in i undervisningen och inte prata ett ord svenska. De flesta barn på skolan är naturligtvis från England, men många kommer även från Australien, Korea, Kina, Japan, Indien och en hel del andra länder. Ska bli väldigt spännande. Och vi är väldigt glada att Julia har gått på Hils under de här två månaderna som vi bott här. Engelskaundervisningen har varit intensiv likaså matten som nu blir mycket annorlunda. Så från att nästan inte sagt annat än Yes och No, så pratar Julia som bara den. Hon beställer mat, svarar folk, ställer frågor, diskuterar och har utvecklats oerhört i engelskan. Båda läser också enbart engelska böcker just nu, och på TV är det bara engelska. Så när det gäller Julia får vi se till att hon inte glömmer svenskan, och därför ska hon få gå på Svenska skolan en dag i veckan några timmar.

I morgon ska vi till Emelies skola, ISKL, International School of Kuala Lumpur, på introduktion. Hon ska också köpa skoluniform och titta på schemat. Så jag hoppas att hon också ställer upp precis som Julia på bild med sina nya kläder.

Och här nere ser ni Julia "Jullebullen" Linder i sin nya uniform. Den ena för dag och den andra för sport. Hon ville inte ställa upp och visa sin nya baddräkt som också är lika för alla i skolan, en arenadräkt som var jättesnygg. Hon har även fått keps och mössa, vilket säkerligen behövs under gymnastiken i denna värme.

Ser hon inte ut som en riktig skolflicka här?



Julia i sin uniform som hon har under dagen


En till bild på Julia i sin nya uniform


Julia i sin sportuniform


Och på ryggen står det så här

Gårdagen med Linda, vår nya maid, blev väldigt lyckad. Hon gjorde så rent i i våra badrum och toaletter att vi nästan inte vågade använda dem sedan. Dessutom började hon med fönstren och jag måste säga att jag var skräckslagen. Där stod hon på en stol och sträckte sig ut för att komma åt, och då på 27:e våningen! Men jag tror att vi måste säga till om hon blir för våghalsig, då har jag hellre smutsiga fönster.

I går kväll innan jag skulle somna funderade jag ganska mycket på det nya land vi flyttat till. Vi har nu bott här i ungefär två månader och jag har kommit att älska detta land väldigt mycket och väldigt snabbt. Man kan säga att det blev kärlek vid första ögonkastet.

Jag tycker att det är riktigt trivsamt att gå runt på gatorna här och verkligen känna av blandningen mellan olika folkgrupper och religioner. Jag kan möta en kines som är mitt  i en intensiv konversation med en muslimsk kvinna. De skrattar och umgås på ett oerhört avspänt sätt. Jag kan möta en man från Europa som sitter och äter lunch med både kineser, muslimer och indier. Allt i en härlig och vänskaplig blandning.

För även om vi har många olika folkgrupper i Sverige, så har jag aldrig upplevt något liknande tidigare. Här lever alla sida vid sida och man försöker verkligen acceptera varandra och den religion man har.

Malaysia är ju muslimskt, och över 50% av befolkningen är muslimer. Och just ordet muslim får ju många från västvärlden att reagera. Men jag tror många gånger att vi då tänker på arabvärlden såsom Iran och Irak och alla de fundamentalister som vi läser spaltmeter om i våra tidningar. Här upplever åtminstone inte jag att de är så strikta.

Visserligen kan jag många gånger bli riktigt irriterad här, eftersom många bara tilltalar Pär när jag står bredvid. Men det har jag försökt acceptera och inte brusa upp längre. Jag fortsätter att prata och jag fortsätter att titta personen, som oftast är en man, i ögonen.

Men det som slår mig mest när det gäller alla malayer är att de är oerhört trevliga, roliga och med massor av humor. När man går in i en butik eller mataffär kan man skämta och de älskar att skämta och munhuggas tillbaka. De är artiga och hjälper mer än gärna till. Många tar livet lite lättare här än vad vi är vana vid. Om man någon gång gör bort sig eller säger fel saker kan man säga: "ursäkta mig, men jag är ju bara en vit kvinna/man", och då skrattar de gott.

En del saker är vi lite mer ovana vid som västerlänningar. Och det är all cencur som man stöter på, det är något som framförallt Emelie och Julia reagerat på och haft roligt åt. Jag är ju precis som de allra flesta i väst en stor vän av det fria ordet och alla människors lika värde. För oss är detta en självklarhet. Vi kan uttrycka oss och säga vad vi vill, vi kan läsa våra dagstidningar utan att de blivit granskade av någon myndighet innan.

Här är det visserligen demokrati, och jag tycker också att media rapporterar någorlunda fritt. Men vissa saker granskar man inte här, och vissa saker tar man inte upp.

När det gäller homosexualitet så är det indirekt kriminaliserat här i Malysia. Det finns en paragraf i brottsblaken som förbjuder sodomi, vilket täcker en rad sexuella handlingar. Här anser man att det är "maskulina" aktiviteter om kvinnor har sex med varandra. Likaså tycker en del att det är oacceptabelt att se kvinnor som har en manlig livsstil och klär sig i manliga kläder. För oss lite märkliga åsikter. När det gäller män är det samma sak som gäller. Några av Er kanske läste om den före detta  vice premiärministern och numera oppositionsledaren Anwar Ibrahim, som tidigare dömts, och suttit i fängelse i sex år för sodomi. I somras anklagades han återigen, men förnekade. Han fick även hjälp av en människorättsorganisation och friades.

När det gäller droger och droginnehav ska man passa sig väldigt noga. Även innehav av mycket små mängder kan ge flera års fänglese eller dödsstraff. Ofta läser man i tidingen om skräckhändelser när det gäller drogrelaterade brott. Hörde igår av en kille som jobbar på Ericsson här om en japansk kille som åkt fast för ett tag sedan och man försökte genom diplomater få honom ur landet för att undvika det dödsstraff han dömts till. Så nej till droger!

När det gäller musiken som spelas i radion så är även den cencurerad. Det var det första som vi reagerade på när vi kom hit och upptäckte att helt plötsligt försvann texten. Samma sak gäller filmer, som också är cencurerade. Heta kärlekscener, naket och de värsta svordomarna är bortklippta. Fast å andra sidan går det naturligtvis självklart att köpa ocencurerat här också.

En sak som man kan köpa här är kopior på TV Spel. Vi har ju med oss Playstation 2, den platta varianten. Och Pär och Emelie skulle köpa FIFA 09, som i Sverige säkert kostar närmare 500 spänn. Här kan du köpa en "good copy" för 8 RM, det vill säga ca 17 kronor. Fast då måste vi först modifiera vårt playstation.

När det gäller dvd skivor så har vi hittat vår butik som vi blivit stammisar på. Här köper du en dvd för 10 RM (ca 22 spänn) och då är det riktigt bra kvalité. Köper du fem dvd:er så får du en på köpet. En box kostar ca 60 RM (ca 125 spänn) och då får du också en valfri dvd på köpet. Gissa om vi kommer att ha filmer och boxar med oss hem efter dessa år:)
Men en varning till turister: handla aldrig filmer i China Town, där får man riktigt skräp.

Bensinen är också väldigt billig här. Nu vet jag ju att bensinpriserna gått ner även i Sverige, men ni slår inte Malaysia. Här kostar en liter ca 2 RM (ca 4 spänn).

Taxi är också billigt. Men vi har under den här tiden lärt oss att de verkligen lurar turisterna. Och jag tror inte turisterna märker det, för det är ju ändå så billigt. Man ska vara väldigt noga med att säga att de ska sätta på taxametern. I annat fall säger de bara en summa som kan vara dubbelt så dyr som normalpriset. Även om det bara skulle röra sig om någon tia, så vill man ju inte bli lurad. Fast på flygplatsen kan man köpa biljett i förväg, vilket är ganska lätt och väldigt smidigt.
Men när det gäller att köpa biljett i förväg ska man passa sig lite på just turistställena, där det är betydligt dyrare att köpa biljett i förväg än att ta en taxi direkt på gatan.

När det gäller shopping i största allmänhet så finns det hur mycket som bara den. Vi har inte ens besökt en bråkdel av alla köpcentrum och butiker. Det finns allt från stora, dyra och supermoderna shoppinghus till små hål i väggen där allt är så billigt. Det finns datavaruhus med datorer, mobiler, kameror och TV där det skulle ta mer än en vecka för att titta på allt. Dessa varuhus är på flera våningar och jag kan säga att de har allt.

Vi har naturligtvis hittat några favoriter. Det ena är mitt i KL och området är stort och heter Bukit Bitang. Här finns både shoppingcentrum och små billiga butiker. Här kan man göra fantastiska fynd om man letar. Det andra är nog det största shoppingcentret i KL och heter Mid Valley, ett ganska omodernt köpcentrum som ändå har allt från dyra märkeskläder till billigare kläder. Här finns även spel, datagrejer, mat, ja du hittar allt. Kan ibland vara svårt att hitta parkeringsplats. Men våra favoritställen kommer säkerligen att ändras ju mer vi upptäcker.

Och sevärdheter finns det också gott om. Jag tar upp det i ett senare inlägg. Det här blev säkert på tok för långt.


Måste bara visa dessa underbara matmarknader


Ett roligt sätt att handla på


Bara välja och vraka


Färdigt eller råvaror...

I morse var det full rulle igen. Jag och Pär skulle först på ett möte till Garden International School, där Julia börjar nästa vecka. Det var först en liten introduktion och sedan fick vi köpa skoluniformer för både dag och sport. Det var kjolar, shorts, tröjor och baddräkter. Vi köpte också alla böcker och allt skolmaterial som hon kommer att behöva denna termin. Massor var det, och tungt blev det. När det gäller skor så är det också dresscode, endast vita skor. Men det får vi åka och köpa i en vanlig sportaffär. Allt är annorlunda som Ni märker. På dessa skolor ser man inte magtröjor och häng.

Emelie och Julia kommer säkert snart hem från Hils där de går sista veckan. Och de kommer att bli väldigt förvånade. Deras rum kommer att se kliniska ut.

För idag är det första dagen som Linda, vår maid är här. Hon ska komma två dagar i veckan mellan 09.00 - 17.00. Och eftersom hon är en mycket rutinerad maid med 15 års yrkeserfarenhet så tog hon tag i allt på en gång. Hon putsar och fejar som bara den.

Men för mig känns det väldigt obekvämt. Jag är definitivt inte van detta. I Sverige städade vi självklart själva, eller rättare sagt Pär var superbra på det.

Så just nu känns det väldigt konstigt, och jag känner mig obekväm var jag än går. Jag liksom skäms när hon går runt och sliter och jag bara sitter här vid datorn. Dessutom är det superväder idag och jag vill ju gå ner till poolen. Men det känns också knäppt. Ska jag ligga där och jäsa och så går hon här uppe och sliter.

Men jag vänjer mig nog vid detta. I går kväll ringde jag till Marie Molin som vi delar maid med, och frågade lite allt möjligt. Hon tyckte också att det kändes konstigt i början. Jag tror det är värre för oss svenskar, för hemma finns inte det klassamhälle som är så tydligt här i Malaysia.

I går kväll när vi satt och åt middag frågade Julia: "Vad är mamma nu egentligen? Nu när maiden börjar är hon ju inte ens hemmafru!" Så jag har liksom backat i karriären, nu bara finns jag här i familjen, jag är ingenting.  

I går mejlade Alexandra, hon och hennes familj bor i samma Condominium som oss, och frågade om jag ville följa med henne till ett hundhem. Hon är volontär där och det här hundhemmet tar hand om herrelösa hundar, vildhundar och hundar som far illa.  Även om jag inte börjar som volontär där, så är det jätteintressant att få se hur de jobbar. Så nästa vecka ska jag nog följa med henne dit. Fast jag är lite rädd också, för de hundar som man ser ute på gatorna här ser inte fräscha ut.

Här i Malaysia bygger väldigt mycket på välgörenhet. Nästan varje dag stöter man på någon som samlar in pengar till ett sjukvårdsprojekt eller någon skola för barn som inte har möjlighet till vanliga skolor. Och jag har genom vår morgontidning hittat en skola som ligger i samma område som Pärs kontor ligger i som behöver volontärer. Jag har mer och mer funderat på om jag ska höra av mig dit för att se om det finns någonting där för mig att göra.

Lite mer bilder från oss här i KL


Apor finns det gott om här i Malaysia, en del snälla och en del elaka. Den
här apan stötte vi på inne i ett Hindu tempel när Micke och Bitte var med.
Jag tror det var den här apan som vi ett tag trodde skulle överfalla Bitte. Men
det var ett räcke han riktat in sig på. Jag blev vettskrämd.


Så här vackra ser muslimerna ut här när de gift sig. Vi mötte dessa i Puttrja
Jaja och frågade om vi fick ta en bild på de nygifta. Vackra, eller hur?


Härlig bild på Bitte och Emelie. Vi saknar er nu:)



Jag och Micke får fotmassage, jag håller nog på att somna


Köpcentrum inne i Petronas Tower


Stoltheten här i KL - Petronas Tower fotat av Micke


Vi tjejer shoppade loss medan vi satte Micke på Starbucks. Här kan man
verkligen shoppa loss, kan bli farligt för Emelie och Julia.


Micke fotade KL från KL Tower

Snart är det vardag här i KL. Det konstiga är att jag egentligen inte haft någon riktig julkänsla i mig. Självklart har det varit jul här också, vi har haft julpyssel framme, julgranen (oäkta) var klädd och jag lagade en del julmat till självaste julafton. Julklappsutdelningen, ett moment som vi inte heller  missade, gick av stapeln direkt efter julmiddag. Men någon julkänsla infann sig inte riktigt.

Nyår var bättre, då kändes det som nyårsafton. Här tror jag att fyrverkeriet och alla människor på Frihetstorget gjorde sitt till. Det blev liksom så himla internationellt på något sätt. Och så våra gäster naturligtvis, Micke och Bitte som var med och höjde stämningen.

Ja, i går morse åkte våra gäster vidare till Borneo. Taxi hämtade vid 09.00 på morgonen. Och som vanligt känns det väldigt vemodigt att "krama" av alla gäster. Det är just då som man känner att man flyttat. Gästerna ska så småningom hem till Sverige, men vi ska vara kvar. Men vi har i alla fall haft fem underbara dagar med Micke och Bitte. Det var verkligen roligt, med både turistande, goda middagar och massor av skratt och en del shopping.

Så här precis vid nyår är det många som blickar tillbaka på det gamla och gör en resumé av vad som varit bra och vad som varit mindre bra med det gamla året. Sedan blickar man framåt och bestämmer sig för vad man ska satsa på och genomföra under det nya fräscha året.

Jag har egentligen aldrig varit någon vän av detta. Det enda jag uppskattat  mycket är alla tillbakablickar som TV kanalerna brukar ha över nyhets- och sportåret. Det har jag följt lite här också, på de internationella kanalerna vi har. Men för egen del låter jag det gamla vara, instoppat som ett härligt minneskort, och som jag egentligen bara tar fram vid relevanta tillfällen endast för mig själv.

Men i år på nyårsaftonen eller säg nyårsdagen kunde jag inte riktigt låta bli att tänka på åtminstone en sak som betytt mycket för mig både 2007 och 2008. Det är det fantastiska samarbetet som jag och Marcus, alias Mr Mac, har haft. Ja, det är han som har den ena bannern i min blogg.

Och allt blev ännu starkare eftersom jag ringde till honom mitt på torget vid tolvslaget och hörde hans upptagna telefonsvararröst. Senare på natten fick jag ett sms där han önskade oss alla ett riktigt Gott Nytt År!

När vi kom hem från Frihetstorget och satte oss bekvämt och så tittade vi på den dvd från sommarturnén som vi fick av Anki och hennes familj på avskedsfesten. Det var första gången Micke och Bitte fick se cirkusen och alla duktiga artister. De blev mäktigt imponerad av hela apparaten. De hade ju själva arrangerat Marcus till sitt mediaföretag i Stockholm strax innan jul, och då också fått nosa lite på verksamheten.

Det var liksom här alla tankar kom. Dagen efter fick jag ett mejl från Marcus där han berättade att han och familjen under nyårshelgen mist sin kära mormor och att morfar och de övriga i familjen var väldigt ledsna. Jag vet hur nära Marcus stod sin mormor och just nu måste det vara tunga dagar för honom. Jag skänker honom en stor tanke härifrån, men vill vända den till allt roligt som vi gjort tillsammans.

Vi har de senste två åren jobbat med både stora och små scenshower, och vi har kompat varandra så bra och haft så himla kul genom denna resa som jag hoppas kan fortsätta under mina år här. Fast i kanske lite andra banor. Det sista stora som vi gjorde ihop var Augustifesten. Vi jobbade och slet för att få ihop eldshowerna vid strömmen, scenshowen på RixFM scenen och sist med inte minst Karnevalståget. Det var många möten, telefonsamtal men också många skratt och massor av roliga stunder. Precis innan Augustifesten hade vi jobbat stenhårt med ett stort event i Värmekyrkan och ännu ett till i Louis de Geer. Och allt har varit så klockrent.

Så här i backspegeln så skrattar jag till och med riktigt gott åt alla incidenter innan Värmekyrkan då vi båda fick p-böter samma dag, och vi hade kniven på strupen in i det sista för att musiken inte dök upp förrän i precis sista minuten. Men det hör till showbiz, och allt har varit riktigt lärorikt.

Så du Marcus, trots att jag är gamla tanten och du är unga grabben, så har jag nog aldrig jobbat så bra med någon annan människa tidigare. Du är bäst, och jag hoppas att 2009 blir ett riktigt stort nöjesår i Norrköping, Sverige och numera även delar av Sydostasien. Idéerna finns, och är ibland galna, men om bara några procent blir infriade så är i alla fall jag mer än nöjd.

Och till alla er artister där hemma som jag under de senaste åtta åren haft så mycket kontakt med, kör hårt även 2009! Ni är så underbara och självklart finns Ni alla med i mina tankar här i KL.

Som rubriken säger, så börjar vardagen här i morgon. Jag kommer att bli mer frekvent i mitt skrivande och kanske lite mer vardag i alla händelser. Emelie och Julia går på Hils sista veckan. Sedan börjar Emelie på International School of Kuala Lumpur (amerikansk inriktning) och Julia börjar på Garden International School (Brittisk inriktning). Ett helt nytt liv och jag är övertygad om att de båda kommer att växa som individer och få med sig massor av erfarenhet i bagaget. Efter sommaren byter Julia till samma skola som Emelie för att de ska kunna ha lov samtidigt.

Pär återgår också till jobbvardagen och jag till en spännande tid av upptäckter och nya kunskaper om denna del av världen. Efter det att Bitte, som är en riktig injektionspruta, varit här så har jag en hel del idéer på vad jag ska göra. Och jag känner mig väldigt priviligerad som får vara med om allt som denna flytt innebär.

Här nedan följer lite bilder från både Singapore och Kuala Lumpur som en liten resumé på det vi gjort under julhelgen.


Så här såg Julafton ut hos oss


Som Ni ser.. vi har också haft julgran


Cirkusartister på Orchard Road i Singapore


Ett av världens mest kända hotell - Raffles Hotel i Singapore


Mycket suddigt, men allt är så himla vackert på kvällarna i Singapore


Jag, Julia och Emelie vid Marina Bay i Singapore, alla de vita ballongerna
ute i vattnet är nyårshälsningar från invånarna.


Marina Bay med bankskraporna i bakgrunden, även detta Singapore


Även detta Marina Bay med Singapore Fly i bakgrunden. 50 meter högre
än i London. Dock var det trasigt när vi var där, gjorde inte höjdrädda mig något.


Från starten med Linbanan, sedan både blundade jag och höll för öronen.


Hela familjen på Sentosa Island, fantastiskt ställe.


Julia - Sentosa Island


Den mest spektakulära vatten-, ljus-, ljud- och eldshow jag någonsin sett.


Pär, Julia, Jag, Micke och Bitte i Putrja Jajas Moské i snygga rosa kåpor:)
Ska berätta mer om Putra Jaja som är den administrativa huvudstaden i
Malaysia.

I måndagskväll kom vi till KL, det var fortfarande år 2008 och den 29 december tog vi  taxi från flygplatsen. Det skulle ta ett antal timmar att komma hit med en taxi kille som både var analfabet och bara sa sorry no english. Så äntligen hos Linders new place och det  vi måste vi säga att det är kanon!!!! Grattis till hela familjen det här kommer att bli en tid som heter duga. Lite later kommer de väl också att få med detta annorlunda liv - men so what.
Vi har haft underbara dagar här, tittat runt och snackat massor.
Roligt att träffa ( och lära känna i varje fall lite) Emelie och Julia . Att få vara med  dessa underbara trejer som nu inför en period som kommer att betyda mycket för dem. Att också få så här full time med Eva är en vitamin och ständiga skratt och munterheter. 
Pär axlar familjeförsörjningen tills Eva får igång någon business i KL ( hon lär inte kunna sitta stilla KL)  och  det gör han med bravur.
 Här är livet mycket GOTT på alla sätt. 
Nu är det fredagkväll och vi har på vår avslutningskväll provat foot massage med fiskar- Ja, det är en massa små fiskar i en bassäng där man sätter ner fötterna och där äter/ gluffsar de på under en halvtimme på ens fötter. Reklamen säger att man får "nya fötter" fiskarna äter alla gamla celler.
 Lätta på foten gick vi sedan och åt på Restauranggatan här ute ( Bali käk). Tillbaka i lägenheten sitter jag här och skriver för er som läser Evas blogg och jag måste säga till er alla . Kom hit , hotellet är femstjärnigt och familjen Linder är underbara som värdar och guider. 
Imorgon tidigt går vår tur vidare till Borneo så Bitte och Micke tackar för denna gång 
Vi har faktiskt varit här både under åren 2008 och 2009 - inte många som kan slå. 



Fotmassage - Malaysian style


Systrarna sisters inför tolvslaget


Nyår i KL !


2009 är här!