Sista veckan
Nu börjar det närma sig semester och det känns riktigt skönt. Men först ska den här veckan klaras av och det är en hel del roligt att se fram emot. På onsdag kommer en gammal kollega till KL, han bor på hotell och vi ska försöka klämma in någon förmiddag och eftermiddag för att tillsammans upptäcka några KL pärlor.
Sedan till helgen ska vi som sagt på bröllop, något som jag verkligen ser fram emot. Precis när vi hade flyttat hit så sa många att ett malaysiskt bröllop är ett måste om man bor här.
Helgen som gått har varit ganska lugn och skön, den var ju en dag extra också, för i fredags var det Buddas födelsedag och här i Malaysia är man noga med att fira alla religösa högtider.
I lördags kväll var vi på BBQ fest tillsammans med två norska familjer som har barn på samma skola som Emelie och Julia går på. Det blev ganska sent och jag var ganska trött igår, och förbannar mig än en gång att jag inte kan sova länge på morgonen.
Jag läser i svenska tidningar att det är en ganska livlig debatt om svenska skolan. Igår var det debatt mellan Maria Wetterstrand och Jan Björklund och den ena vill ha mer dialog och den andra lite mer diciplin.
Jag gjorde för drygt ett år sedan en intervju med ett antal svenska ungdomar här i Kuala Lumpur. Samtliga går på internationella skolor och samtliga är numera vana vid en ganska strikt pluggskola där du är tuffast i klassen om du är duktig i skolan och är du dessutom glad och har ett trevligt sätt är det ett extra plus. De är vana vid att samtliga prov och läxförhör betygsätts och alla elever går med jämna mellanrum in på sin egen betygssida för att se hur de ligger till och var de ska lägga in en extra stöt. De har flera läxor varje dag och tempot på studierna är väldigt högt med skriviningar och tester med jämna mellanrum.
Jag som ibland kan tycka att våra ungdomar har det lite väl tufft ibland ställde frågan om inte detta var fruktansvärt jobbigt och stressigt. Kanske var det rent av utslagning av elever som inte riktigt klarade tempot?
Men alla dessa ungdomar var eniga, de ville inte ha det på något annat sätt. Alla trivdes de i skolan, och alla kände de att de utvecklades och verkligen lärde sig mycket.
De ungdomar som nyligen hade gått i svensk skola sa att det är en stor skillnad. I Sverige kunde man i princip sitta av lektionerna för att få godkänt. Här skulle inte det fungera, då skulle man inte klara sig menade de.
När vi kom in på betygen så menade de att det är bra att de kommer ofta, för då har man tid och möjlighet att rätta till det betyg som kanske inte är så bra. Här ställer också lärarna upp på fritiden efter skolan om man skulle behöva extra hjälp. Skulle inga betyg finnas så har man heller inga morötter och är man då 15-16 år så är det lätt att bara strunta i konsekvenserna av ett betyg som inte är godkänt.
I Sverige brukar vi säga att det är orättvist med betyg, då slås de svaga ut och bara de som kommer från studiemotiverade hem klarar sig. Det är nog en viss sanning i detta, en del elever kommer alltid att slås ut hur än vi vrider och vänder på systemet. En trist sanning som vi gärna inte tar till oss. Vi är också rädda för diciplin, det är inte humant och rätt mot våra barn, de måste lära sig av egna misstag.
Men om vi vänder på allt. Om vi inte har betyg så är det fortfarande bara de som är studiemotiverade som skulle satsa fullt ut på skolan. Det är fortfarande bara de barn som kommer från hem där eleverna lärt sig vikten av att vara duktig i skolan. De stackars elever som kommer från hem där föräldrarna inte alls bryr sig skulle utan betyg inte ha något att kämpa för. De kanske aldrig har fått lära sig vad som är rätt eller fel, ingen kanske någonsin har tillrättavisat dem hemma. Kanske ingen någonsin har fått en klapp på axeln eller ett uppmuntrande ord på vägen till en skrivning. Och framförallt, ingen har berättat för dem hur viktigt det är för deras framtid att vara duktig i skolan. För dessa kanske det trots allt är bra om åtminstone skolan ställer krav och hjälper till som vägvisare.
När jag var ung så pratade man ofta om att den svenska skolan var en av de bästa i världen. När det kom till engelska så låg vi i topp. Men är det så fortfarande? Jag är inte alls säker på det.
Men jag hoppas verkligen för Sverige och för Sveriges framtid att man satsar rejält på skola och utbildning. Det är grunden till ett lands välfärd och utveckling, och oerhört viktigt för allas självkänsla. När jag nu bott utomlands och haft förmånen att få träffa både föräldrar och barn från alla möjliga håll i världen så märker man tydligt att alla är helt eniga om att skola och utbildning är A och O. Här i Malaysia satsar man också väldigt mycket på skolan och mycket av utbildningen är på engelska. Vi svenskar brukar ju också alltid skryta med att vi är väldigt duktiga på engelska, men i Malaysia har vi mött vår överman. Här kanske man inte uttalar allt perfekt, men de flesta har ett riktigt brett ordföråd och de allra flesta man möter pratar väldigt bra engelska.
Jag tror också att vi svenskar måste kliva ner från våra höga hästar. Vi tror alltid att det sätt vi gör allt på är det bästa, och att alla andra är lite lite sämre. Nu är det säkert inte bara vi svenskar som är så, men det är ju absolut inget som ökar kreativiteten och får utvecklingen att gå framåt.
I lördags var vi hemma hos Hanne och Stig på BBQ, Maren deras
dotter och Emelie är kompisar, en annan familj från Norge var också där,
Anette och Ole Martin och deras dotter Amanda är också kompis till Emelie.
Stig var en mycket duktig grillmästare, och det var en härlig kväll vid
deras poolområde som är riktigt charmigt.
Det var massor med godsaker på bordet.
Här är är värdparet Hanne och Stig.
Ole Martin och Anette, i bakgrunden syns Amanda. Anette är också med
i min cooking club som har uppehåll nu men startar till hösten igen.
Emelie sätter sig till bords.
Pär som njutit av den goda maten.
Sedan till helgen ska vi som sagt på bröllop, något som jag verkligen ser fram emot. Precis när vi hade flyttat hit så sa många att ett malaysiskt bröllop är ett måste om man bor här.
Helgen som gått har varit ganska lugn och skön, den var ju en dag extra också, för i fredags var det Buddas födelsedag och här i Malaysia är man noga med att fira alla religösa högtider.
I lördags kväll var vi på BBQ fest tillsammans med två norska familjer som har barn på samma skola som Emelie och Julia går på. Det blev ganska sent och jag var ganska trött igår, och förbannar mig än en gång att jag inte kan sova länge på morgonen.
Jag läser i svenska tidningar att det är en ganska livlig debatt om svenska skolan. Igår var det debatt mellan Maria Wetterstrand och Jan Björklund och den ena vill ha mer dialog och den andra lite mer diciplin.
Jag gjorde för drygt ett år sedan en intervju med ett antal svenska ungdomar här i Kuala Lumpur. Samtliga går på internationella skolor och samtliga är numera vana vid en ganska strikt pluggskola där du är tuffast i klassen om du är duktig i skolan och är du dessutom glad och har ett trevligt sätt är det ett extra plus. De är vana vid att samtliga prov och läxförhör betygsätts och alla elever går med jämna mellanrum in på sin egen betygssida för att se hur de ligger till och var de ska lägga in en extra stöt. De har flera läxor varje dag och tempot på studierna är väldigt högt med skriviningar och tester med jämna mellanrum.
Jag som ibland kan tycka att våra ungdomar har det lite väl tufft ibland ställde frågan om inte detta var fruktansvärt jobbigt och stressigt. Kanske var det rent av utslagning av elever som inte riktigt klarade tempot?
Men alla dessa ungdomar var eniga, de ville inte ha det på något annat sätt. Alla trivdes de i skolan, och alla kände de att de utvecklades och verkligen lärde sig mycket.
De ungdomar som nyligen hade gått i svensk skola sa att det är en stor skillnad. I Sverige kunde man i princip sitta av lektionerna för att få godkänt. Här skulle inte det fungera, då skulle man inte klara sig menade de.
När vi kom in på betygen så menade de att det är bra att de kommer ofta, för då har man tid och möjlighet att rätta till det betyg som kanske inte är så bra. Här ställer också lärarna upp på fritiden efter skolan om man skulle behöva extra hjälp. Skulle inga betyg finnas så har man heller inga morötter och är man då 15-16 år så är det lätt att bara strunta i konsekvenserna av ett betyg som inte är godkänt.
I Sverige brukar vi säga att det är orättvist med betyg, då slås de svaga ut och bara de som kommer från studiemotiverade hem klarar sig. Det är nog en viss sanning i detta, en del elever kommer alltid att slås ut hur än vi vrider och vänder på systemet. En trist sanning som vi gärna inte tar till oss. Vi är också rädda för diciplin, det är inte humant och rätt mot våra barn, de måste lära sig av egna misstag.
Men om vi vänder på allt. Om vi inte har betyg så är det fortfarande bara de som är studiemotiverade som skulle satsa fullt ut på skolan. Det är fortfarande bara de barn som kommer från hem där eleverna lärt sig vikten av att vara duktig i skolan. De stackars elever som kommer från hem där föräldrarna inte alls bryr sig skulle utan betyg inte ha något att kämpa för. De kanske aldrig har fått lära sig vad som är rätt eller fel, ingen kanske någonsin har tillrättavisat dem hemma. Kanske ingen någonsin har fått en klapp på axeln eller ett uppmuntrande ord på vägen till en skrivning. Och framförallt, ingen har berättat för dem hur viktigt det är för deras framtid att vara duktig i skolan. För dessa kanske det trots allt är bra om åtminstone skolan ställer krav och hjälper till som vägvisare.
När jag var ung så pratade man ofta om att den svenska skolan var en av de bästa i världen. När det kom till engelska så låg vi i topp. Men är det så fortfarande? Jag är inte alls säker på det.
Men jag hoppas verkligen för Sverige och för Sveriges framtid att man satsar rejält på skola och utbildning. Det är grunden till ett lands välfärd och utveckling, och oerhört viktigt för allas självkänsla. När jag nu bott utomlands och haft förmånen att få träffa både föräldrar och barn från alla möjliga håll i världen så märker man tydligt att alla är helt eniga om att skola och utbildning är A och O. Här i Malaysia satsar man också väldigt mycket på skolan och mycket av utbildningen är på engelska. Vi svenskar brukar ju också alltid skryta med att vi är väldigt duktiga på engelska, men i Malaysia har vi mött vår överman. Här kanske man inte uttalar allt perfekt, men de flesta har ett riktigt brett ordföråd och de allra flesta man möter pratar väldigt bra engelska.
Jag tror också att vi svenskar måste kliva ner från våra höga hästar. Vi tror alltid att det sätt vi gör allt på är det bästa, och att alla andra är lite lite sämre. Nu är det säkert inte bara vi svenskar som är så, men det är ju absolut inget som ökar kreativiteten och får utvecklingen att gå framåt.
I lördags var vi hemma hos Hanne och Stig på BBQ, Maren deras
dotter och Emelie är kompisar, en annan familj från Norge var också där,
Anette och Ole Martin och deras dotter Amanda är också kompis till Emelie.
Stig var en mycket duktig grillmästare, och det var en härlig kväll vid
deras poolområde som är riktigt charmigt.
Det var massor med godsaker på bordet.
Här är är värdparet Hanne och Stig.
Ole Martin och Anette, i bakgrunden syns Amanda. Anette är också med
i min cooking club som har uppehåll nu men startar till hösten igen.
Emelie sätter sig till bords.
Pär som njutit av den goda maten.
Avslutningsmiddag
Det är en speciell känsla för oss expats just den här tiden på året. På ett sätt känns det lite vemodigt och sorgligt, och på ett annat så känns det roligt och spännande. Det är slutspurt i skolan, många avskedsluncher och middagar och för barnen är det också många tårfyllda avsked, då många vänner flyttar till andra länder eller till sitt hemland. Vissa stunder undrar man om man gjort rätt, som utsätter sina nära och kära för allt detta.
På ett annat sätt är det en härlig tid. Vi vet att vi snart är lediga hela familjen och snart ska vi åka hem till kära Sverige och återse familj, släkt och vänner som vi inte sett på ett helt år. Vår familj har ju dessutom en fantastisk Kinaresa att se fram emot.
Hur än jag vrider och vänder på allt, så tycker jag nog att det är värt allt. Någonstans där inne i mig så vet jag att mina barn kommer att utvecklas enormt mycket av detta äventyr, och att ta avsked och bryta upp är något de kommer att få göra flera gånger i sitt liv. Idag är det kanske också betydligt lättare att hålla kontakten med vänner runt om i världen. Sedan blir det ju spännande att komma tillbaka till Kuala Lumpur och skolan i augusti och få träffa nya förväntansfulla och härliga kompisar från när och fjärran, samtidigt som många av de gamla vännerna är kvar och har laddat upp med massor av energi under sommaren.
I går kväll var jag också på Sweas avslutningsmiddag för denna säsong. Vi var ett tjugotal tjejer som träffades på den otroligt charmiga restaurangen Tamarind Hill som är en av Kuala Lumpurs bästa och som 2003-2004 fick priset Best Asian Restaurant. Här åt vi fantastiskt god asiatisk mat och naturligtvis hade vi som vanligt massor att prata om. En riktigt rolig kväll som slutade en trappa ner på deras bar som blivit ett av KL:s inneställen för afterwork.
Vi samlades först i baren där vi fick en liten drink, här ser ni Karin,
Lena, Anki, Nasha och Jeanette.
Det är en väldigt mysig restaurang som verkligen ger en asiatisk känsla,
här syns Eva och Elisabeth. Elisabeth som flyttar hem till Sollentuna efter
tre år här i Kuala Lumpur. I mitten längre bort syns Maria, Sweas
ordförande här i Kuala Lumpur. Maria och jag hade förresten tänkt att
vi skulle ha ett möte innan middagen så Maria hämtade upp mig redan
vid 5.30, men som sagt, vi är i Kuala Lumpur och blev fast i trafiken,
så mötet fick vi ha i bilen, och vi hann precis till middagen.
Helen, Maria och Maria väntar med spänning på maten.
Lena ser mycket nöjd ut.
Här i Kuala Lumpur är det otroligt varmt och svettigt utomhus, men en
sak är de bra på här, och det är att ladda på med luftkonditionering inomhus.
Så de flesta brukar ha med sig en sjal att värma sig med, vi har ju som
sagt var blivit lite frysna av oss. Eller bortskämda med värme...
Ja, jag blir ju alltid som jag blir på foton...här sitter jag i alla fall med
Anki, denna pigga och härligt sprudlande tjej som bott här i över sju år.
För Swea är hon en klippa och det är hon utanför Swea också.
Här har vi förflyttat oss en trappa ner till baren där vi tog en coctail.
Jag och Elisabeth lite grann från ovan.
Härliga tjejer, Jeanette och Maria.
Idag är det Public Holiday här i Malaysia. Det är Wesak Day, eller som man också brukar säga Buddas födelsedag. Detta är en högtid som firas av buddister i stora delar av Asien. För oss blir det en extra ledig dag som ska ägnas åt att ha det riktigt lugnt och skönt.
På ett annat sätt är det en härlig tid. Vi vet att vi snart är lediga hela familjen och snart ska vi åka hem till kära Sverige och återse familj, släkt och vänner som vi inte sett på ett helt år. Vår familj har ju dessutom en fantastisk Kinaresa att se fram emot.
Hur än jag vrider och vänder på allt, så tycker jag nog att det är värt allt. Någonstans där inne i mig så vet jag att mina barn kommer att utvecklas enormt mycket av detta äventyr, och att ta avsked och bryta upp är något de kommer att få göra flera gånger i sitt liv. Idag är det kanske också betydligt lättare att hålla kontakten med vänner runt om i världen. Sedan blir det ju spännande att komma tillbaka till Kuala Lumpur och skolan i augusti och få träffa nya förväntansfulla och härliga kompisar från när och fjärran, samtidigt som många av de gamla vännerna är kvar och har laddat upp med massor av energi under sommaren.
I går kväll var jag också på Sweas avslutningsmiddag för denna säsong. Vi var ett tjugotal tjejer som träffades på den otroligt charmiga restaurangen Tamarind Hill som är en av Kuala Lumpurs bästa och som 2003-2004 fick priset Best Asian Restaurant. Här åt vi fantastiskt god asiatisk mat och naturligtvis hade vi som vanligt massor att prata om. En riktigt rolig kväll som slutade en trappa ner på deras bar som blivit ett av KL:s inneställen för afterwork.
Vi samlades först i baren där vi fick en liten drink, här ser ni Karin,
Lena, Anki, Nasha och Jeanette.
Det är en väldigt mysig restaurang som verkligen ger en asiatisk känsla,
här syns Eva och Elisabeth. Elisabeth som flyttar hem till Sollentuna efter
tre år här i Kuala Lumpur. I mitten längre bort syns Maria, Sweas
ordförande här i Kuala Lumpur. Maria och jag hade förresten tänkt att
vi skulle ha ett möte innan middagen så Maria hämtade upp mig redan
vid 5.30, men som sagt, vi är i Kuala Lumpur och blev fast i trafiken,
så mötet fick vi ha i bilen, och vi hann precis till middagen.
Helen, Maria och Maria väntar med spänning på maten.
Lena ser mycket nöjd ut.
Här i Kuala Lumpur är det otroligt varmt och svettigt utomhus, men en
sak är de bra på här, och det är att ladda på med luftkonditionering inomhus.
Så de flesta brukar ha med sig en sjal att värma sig med, vi har ju som
sagt var blivit lite frysna av oss. Eller bortskämda med värme...
Ja, jag blir ju alltid som jag blir på foton...här sitter jag i alla fall med
Anki, denna pigga och härligt sprudlande tjej som bott här i över sju år.
För Swea är hon en klippa och det är hon utanför Swea också.
Här har vi förflyttat oss en trappa ner till baren där vi tog en coctail.
Jag och Elisabeth lite grann från ovan.
Härliga tjejer, Jeanette och Maria.
Idag är det Public Holiday här i Malaysia. Det är Wesak Day, eller som man också brukar säga Buddas födelsedag. Detta är en högtid som firas av buddister i stora delar av Asien. För oss blir det en extra ledig dag som ska ägnas åt att ha det riktigt lugnt och skönt.
Jag ska gå på Malaysiskt bröllop
Jag blev jätteglad när Pär kom hem på lunchen idag med en inbjudan till ett Malaysiskt bröllop. Det är en före detta sekreterare på Pärs jobb som ska gifta sig och den 6 juni är vi bjudna på mottagning hemma hos brudens föräldrar. Det ska bli så roligt och så spännande. Nu måste jag bara fundera på vad jag ska sätta på mig för kläder. Inte det lättaste, för det här är vad jag förstår en ganska strikt muslimsk familj. Jag måste fråga mina vänner vad som gäller och också vad för slags present vi ska ta med oss.
Har också nu på morgonen jobbat lite med SWEAs kommande världsmöte här i KL nästa år. Men inspirationen var lite låg så jag gick ner till poolen istället och simmade några längder.
Vid femtiden kommer Maria, vår SWEA ordförande här i KL och hämtar upp mig. Vi ska ha ett kort litet möte innan avslutningsmiddagen på Tamarind Hill. Vi behöver skriva ihop en dagordning samt kalla till ett möte med den internationella kongresskommittén där jag snubblade in på ett bananskal som sammankallande.
I morgon är det Public Holiday här i Malaysia och vi ska bara ta det lugnt. Emelie har ganska tufft just nu med exams i princip varje dag fram till sommaruppehållet, så hon behöver få sova ut. Julia ska sova över hos en kompis både i natt och i morgon natt. Det är en fransk flicka som går i hennes grade på skolan.
Hit ska jag ikväll på SWEAs sommarmiddag, låter lite knasigt när det alltid är sommar här. Men de flesta svenskar börjar så smått packa ihop sig för att åka hem till Sverige på sommarlov. Vi själva åker inte hem till Sverige direkt efter skolavslutningen utan vi åker som jag tidigare berättat till Kina där vi ska vara i cirka 25 dagar. Ska bli väldigt roligt och spännande. Var även inne och läste på min "bloggkompis", författaren Kim Kimselius, sida idag, och vilket sammanträffande det var! Hon skrev nämligen om Kina och berättade också om sin bok "Kinesiska Draken". Gå in och läs ni också, jättespännande!
http://kim-m-kimselius.blogspot.com/
Har också nu på morgonen jobbat lite med SWEAs kommande världsmöte här i KL nästa år. Men inspirationen var lite låg så jag gick ner till poolen istället och simmade några längder.
Vid femtiden kommer Maria, vår SWEA ordförande här i KL och hämtar upp mig. Vi ska ha ett kort litet möte innan avslutningsmiddagen på Tamarind Hill. Vi behöver skriva ihop en dagordning samt kalla till ett möte med den internationella kongresskommittén där jag snubblade in på ett bananskal som sammankallande.
I morgon är det Public Holiday här i Malaysia och vi ska bara ta det lugnt. Emelie har ganska tufft just nu med exams i princip varje dag fram till sommaruppehållet, så hon behöver få sova ut. Julia ska sova över hos en kompis både i natt och i morgon natt. Det är en fransk flicka som går i hennes grade på skolan.
Hit ska jag ikväll på SWEAs sommarmiddag, låter lite knasigt när det alltid är sommar här. Men de flesta svenskar börjar så smått packa ihop sig för att åka hem till Sverige på sommarlov. Vi själva åker inte hem till Sverige direkt efter skolavslutningen utan vi åker som jag tidigare berättat till Kina där vi ska vara i cirka 25 dagar. Ska bli väldigt roligt och spännande. Var även inne och läste på min "bloggkompis", författaren Kim Kimselius, sida idag, och vilket sammanträffande det var! Hon skrev nämligen om Kina och berättade också om sin bok "Kinesiska Draken". Gå in och läs ni också, jättespännande!
http://kim-m-kimselius.blogspot.com/
Datorn fungerar
I går kväll var PC doktorn här, och han var riktigt duktig. Nu fungerar datorn igen, och allt är kvar, inget har försvunnit. Känner mig väldigt lättad.
I går hade vi avskedsfrukost för Veronica som är med i min cooking club. Känns jättetrist att hon ska flytta, denna underbara indonesiska som är gift med en man från Övertorneo, och pratar flytande svenska. Men jag förstår att hon är glad, de flyttar hem till hennes hemstad Jakarta och i och med det så kommer hon närmare familj, släkt och vänner.
Veronica hade bland annat gjort smörgåstårta med härliga svenska smaker. Gissa om det var gott?
Hon bjöd även på gröt på indonesiskt vis. Då tar man först gröten, sedan häller man över soja och chilisås, därefter strör man över vårlök, strimlad kyckling, kinesiska chips och små krutonger. Jättegott och starkt!
Här är vi alla som kunde komma igår morse. JoAnne, i mitten av de tre som sitter ner, har fixat lite blommor runt omkring oss damer, i förhoppning att vi också skulle se vackrare ut. JOAnne, som är från Taiwan är också gift med en svensk man som jobbar här i KL och hon själv är en sprudlande och underbar människa som tog med mig till denna cooking club för snart ett år sedan vilket jag är väldigt glad för.
Veronica som sitter till höger om mig här, har ett fantastiskt hem där hon blandat indonesisk, japansk och svensk inredning vilket gör det otroligt spännande. Men så har hon också bott i både Japan och Sverige i många år, och det indonesiska är ju med från början.
Här sitter vi och frossar i allt det goda som Veronica bjöd på.
Underbara Veronica som nu flyttar till Jakarta. Fast det är ju nära, så självklart kommer jag att hälsa på.
Som sagt, det finns en baksida med att bo och arbeta utomlands, och det är just alla dessa avsked. Är nu precis på väg till ännu ett avsked. Det är Elisabeth som ska flytta hem till Sverige efter tre år här i Kuala Lumpur. Elisabeth, som jag känner mig lite släkt med. Min mamma och hennes mamma är gamla barndomsvänner i lilla Marieby utanför Östersund. Egentligen ganska otroligt med tanke på att båda deras döttrar många år senare hamnade på andra sidan jordklotet i Malaysia utan att först veta om detta. Världen är liten.
Direkt efter lunchen ska jag och Pär åka in till Kinesiska Ambassaden för att fixa visum till Kina. Snart bara två veckor tills dess att vi åker dit. Vi har även bokat resa hem till Sverige, eller rättare sagt, Pärs jobb håller på att boka åt oss. Så än så länge har jag inte exakta datum, men det blir i månadsskiftet juni-juli.
I går hade vi avskedsfrukost för Veronica som är med i min cooking club. Känns jättetrist att hon ska flytta, denna underbara indonesiska som är gift med en man från Övertorneo, och pratar flytande svenska. Men jag förstår att hon är glad, de flyttar hem till hennes hemstad Jakarta och i och med det så kommer hon närmare familj, släkt och vänner.
Veronica hade bland annat gjort smörgåstårta med härliga svenska smaker. Gissa om det var gott?
Hon bjöd även på gröt på indonesiskt vis. Då tar man först gröten, sedan häller man över soja och chilisås, därefter strör man över vårlök, strimlad kyckling, kinesiska chips och små krutonger. Jättegott och starkt!
Här är vi alla som kunde komma igår morse. JoAnne, i mitten av de tre som sitter ner, har fixat lite blommor runt omkring oss damer, i förhoppning att vi också skulle se vackrare ut. JOAnne, som är från Taiwan är också gift med en svensk man som jobbar här i KL och hon själv är en sprudlande och underbar människa som tog med mig till denna cooking club för snart ett år sedan vilket jag är väldigt glad för.
Veronica som sitter till höger om mig här, har ett fantastiskt hem där hon blandat indonesisk, japansk och svensk inredning vilket gör det otroligt spännande. Men så har hon också bott i både Japan och Sverige i många år, och det indonesiska är ju med från början.
Här sitter vi och frossar i allt det goda som Veronica bjöd på.
Underbara Veronica som nu flyttar till Jakarta. Fast det är ju nära, så självklart kommer jag att hälsa på.
Som sagt, det finns en baksida med att bo och arbeta utomlands, och det är just alla dessa avsked. Är nu precis på väg till ännu ett avsked. Det är Elisabeth som ska flytta hem till Sverige efter tre år här i Kuala Lumpur. Elisabeth, som jag känner mig lite släkt med. Min mamma och hennes mamma är gamla barndomsvänner i lilla Marieby utanför Östersund. Egentligen ganska otroligt med tanke på att båda deras döttrar många år senare hamnade på andra sidan jordklotet i Malaysia utan att först veta om detta. Världen är liten.
Direkt efter lunchen ska jag och Pär åka in till Kinesiska Ambassaden för att fixa visum till Kina. Snart bara två veckor tills dess att vi åker dit. Vi har även bokat resa hem till Sverige, eller rättare sagt, Pärs jobb håller på att boka åt oss. Så än så länge har jag inte exakta datum, men det blir i månadsskiftet juni-juli.
Datorstress
Forra veckan kraschade datorn. Inte roligt alls. Nar jag pa morgonen kom in och skulle starta den sa det bara "poff" och det borjade det lukta brant, darefter var den stendod. Det ar ganska markligt, men det kandes som om nagon som stod mig riktigt nara gick och bara "dog". Dar hade jag sparat det mesta som har med mig och mitt liva att gora, foton, texter, korrespondens mm. Nu sag jag framfor mig hur allt bara forsvann. Mycket finns det back up pa, men inte allt. Jag har namligen en tendens att skjuta upp sadant.
I morgon kommer en PC doktor hit, som tydligen ska vara riktigt duktig. Jag hoppas att han kan fixa min dator, jag verkligen hoppas att han kan det.
Vilken tid vi lever i egentligen, vi far ont i magen och mar daligt nar datorn pajar. Vi moderna manniskor som alltid ska vara uppkopplade och alltid finnas till hand, pa mejlen, facebook, twitter mm. Till vilket pris? Jag tror faktiskt att vi ibland blir lite latt stressad av att alltid vara uppkoplade. Kanske inte alla, men valdigt manga.
Nog om detta, som man i och for sig skulle kunna diskutera lange och val.
Annars har det varit en ganska lugn helg. Igar var jag, Par och Julia pa Shrek 3. Det var lite mer action i 3:an an 1:an och 2:an, till och med Fiona var en riktig actionhjalte.
Just nu ar det ganska mycket att gora innan sommarlovet. Later lite konstigt att saga sommarlov nar vi bor i ett land dar det ar mer an sommar aret om. Men den 4 juni slutar som sagt Emelie och Julia skolan och kommer att ha ett langt sommarlov och borjar igen den 4 augusti. Gissa om de langtar? For Emelies del ar det riktigt tufft de har sista veckorna, med exams i alla amnen.
Baksidan av expat livet gor sig ocksa pamind da flera vanner lamnar KL nu i juni. I morgon ska jag pa frukost till en i min cooking club som flyttar hem till Jakarta. Senare i veckan ska vi ha avskedslunch for Elisabeth som flyttar hem till Sverige.
En annan valdigt trakig sak ar att Linda, var underbara maid kanske slutar till sommaren. Hon har varit hos oss sedan vi flyttade hit och vi trivs valdigt bra med henne. Men samtidigt ar jag glad for hennes skull. Hon har bestamt sig for att flytta hem till Filippinerna efter massor med ar som maid har i KL. Hon har bade barn och barn-barn dar hemma som hon langtar ihjal sig efter. Ett beslut som sakert tagit ett tag att arbeta fram.
Nu ska jag ga ner till poolen och motionera.
Och idag sager jag ocksa GRATTIS till min kara mamma!
Jakarta - en stad som aldrig sover
I går kväll kom jag, Emelie och Julia hem från Jakarta. Pär behövde stanna kvar till torsdag den här veckan för ytterligare förhandlingar. Det var tre ganska trötta och sjuka tjejer som kom hem till Kuala Lumpur, alla tre hade fått magsjuka och mådde inte så jättebra. Men som tur är brukar det gå över ganska snabbt, och idag känner vi oss betydligt bättre, om än väldigt trötta.
I Jakarta hade vi det underbart och vi såg en hel del av denna otroliga stad med ett folkmyller som aldrig verkar stanna upp. Inte undra på, Jakarta som stad har en yta på 661 kvadratkilometer och där lever 9 miljoner människor. Jag tror också att det är ganska svårt att veta exakt hur många invånare det är här. Indonesien är det fjärde största landet i världen med sina 239 miljoner, och med den största muslimska befolkningen i världen.
Indonesien är nog det mest spännande land jag har varit i, med sin mystik och historia. Sedan är det också ett stort plus att alla människor är så otroligt glada och vänliga. Det enda som ibland kan vara lite jobbigt är att som blond blir man stoppad hela tiden, de vill prata, säga hej och ta ett foto tillsammans med en.
Indonesien är också ett land som ofta är drabbat av naturkatastrofer. Läste att även nu när vi var där hade det varit en jordbävning på på Sumatra i Meulaboh i västra Aceh. Vi kände ingenting av den i Jakarta. Men som sagt, det är ofta stora naturkatastrofer i Indonesien, och för länge sedan i slutet på 1800-talet utplånades hela befolkningen på en hel ö, omkring 30 000 människor i en tsunami. 2004 efter tsunamin dog eller försvann 167.000 människor i Indonesien. En fruktansvärd humanitär katastrof.
Men för att återgå till vår lilla minisemster. När vi kom fram på fredag kväll så var vi ganska trötta och trots att det var min födelsedag så valde vi att beställa roomservice. Vi bestämde att vi tar födelsedagsmiddag senare.
Vi bodde på Mulia Hotel, ett lokalt väldigt fint hotel. Förut bodde Pär alltid
på Marriott Hotel, men efter två bombningar så väljer han nu Indonesiskt.
Man märker verkligen att säkerheten är första prioritet här i Jakarta. På
hotell och köpcentrum är det stora kontroller innan man får går in.
Likadant gäller egentligen överallt, i parkeringshus, muséer mm.
Här sitter Emelie och Julia i lobbyn och väntar på att få checka in.
Här är Julia och Emelie vid den vackra merdekaparken.
Här poserar Emelie, Julia och Pär framför det gamla stadshuset, som
numera är historiskt museum, på torget i Taman Fatahillah eller om
man vill Fatahillah square, här var väldigt charmigt och med massor
av aktiviteter. Vi gick även in på konstmuseet, Balai seni Rupa.
En självklarhet när man är i Old town i Jakarta är att besöka det otroligt
charmiga koloniala cafét Batavia (gammalt namn på Jakarta).
Alla blir inte lika fina på kort...men här sitter vi i alla fall och njuter av
god mat och den vackra inredningen.
Här en mörk bild från den fantastiska bardisken inne på Cafe Batavia.
Här är vi på väg mot hamnområdet och gick förbi en gammal fin träbro.
Vattnet i floden var verkligen skitigt och det luktade hemskt ruttet.
Som i de flesta sydostasiatiska storstäder är skillnaderna enorma mellan
fattiga och rika. Här är ett slumområde som vi gick förbi på väg mot
hamnen. Det är fallfärdiga hus och mitt bland sopor springer barn
omkring och leker.
Väl nere i hamnen Sunda Kelapa möttes vi av massor med enorma
fiskebåtar, riktigt stora träskepp som fortfarande var i bruk för att frakta
varor av alla de slag.
På lördag kväll var vi ute och åt middag med Pärs indonesiska kollega
och hans familj. Vi var på Marché, ett ställe där du går runt och väljer
bland massor av olika maträtter. Här fanns också ett lekrum, som
de tre barnen till Pärs kollega verkligen uppskattade.
Mellan all lek och stoj fick de i alla fall i sig lite pizza.
Pär och hans kollega Ivan som på söndagen tog med oss på en tur i Jakarta.
Bland annat var vi på en mässa på Convention Center och tittade på
skor, väskor och andra billiga läderprylar. Läder är väldigt billigt och
med bra kvalité. Emelie var som vanligt den enda som handlade.
Här tar vi en liten matpaus på ett mysigt ställe precis vid antikmarknaden.
Precis som i Malaysia är mat viktigt i Indonesien också, när man äter frukost
börjar man planera lunch osv. Här åt jag i alla fall en väldigt god Javatoast,
med jordnötter, ost och banan. På marknaden gick vi runt ett tag och hittade
faktiskt en hel del fynd att fylla väskan hem med.
Naturligtvis hade jag lite sköna stunder för mig själv också. Här var jag
på manikyr och pedikyr på hotellet.
Ett gott ingefärste med färska tropiska frukter efteråt känns lyxigt.
På söndag kväll blev det då dags att äta födelsedagsmiddag på den
mycket exklusiva Orient8 på Mulia Hotel. Här sitter jag och Julia och
dricker en coctail innan den fantastiska maten.
Här är ingången till Orient8 som
är väldigt pampig.
Här sitter Emelie och Pär och väntar på maten.
Här är förrätten som bestod av fem gudomligt goda smakprov. Orient8
som serverar en mat som är en blandning av thailändskt, vietnamesiskt
och singaporean var verkligen en fullträff i smakupplevelse.
Här är mellanrätten som var en soppa med diverse skaldjur.
Här är varmrätten som bestod av biff, dumplings, musslor och lax.
Desserten bestod av en äppelsorbé och grönt te parfait. Så gott!
Vi var även på Pasaraya, ett köpcentrum som var riktigt roligt att gå runt i. Bland annat var det flera våningar med indonesiskt hanverk, ungefär som på Central Market här i Kuala Lumpur, fast mycket större. Här hittade vi
också några vackra saker att fylla väskan med. Jag gillar verkligen indonesiskt hantverk.
I Jakarta hade vi det underbart och vi såg en hel del av denna otroliga stad med ett folkmyller som aldrig verkar stanna upp. Inte undra på, Jakarta som stad har en yta på 661 kvadratkilometer och där lever 9 miljoner människor. Jag tror också att det är ganska svårt att veta exakt hur många invånare det är här. Indonesien är det fjärde största landet i världen med sina 239 miljoner, och med den största muslimska befolkningen i världen.
Indonesien är nog det mest spännande land jag har varit i, med sin mystik och historia. Sedan är det också ett stort plus att alla människor är så otroligt glada och vänliga. Det enda som ibland kan vara lite jobbigt är att som blond blir man stoppad hela tiden, de vill prata, säga hej och ta ett foto tillsammans med en.
Indonesien är också ett land som ofta är drabbat av naturkatastrofer. Läste att även nu när vi var där hade det varit en jordbävning på på Sumatra i Meulaboh i västra Aceh. Vi kände ingenting av den i Jakarta. Men som sagt, det är ofta stora naturkatastrofer i Indonesien, och för länge sedan i slutet på 1800-talet utplånades hela befolkningen på en hel ö, omkring 30 000 människor i en tsunami. 2004 efter tsunamin dog eller försvann 167.000 människor i Indonesien. En fruktansvärd humanitär katastrof.
Men för att återgå till vår lilla minisemster. När vi kom fram på fredag kväll så var vi ganska trötta och trots att det var min födelsedag så valde vi att beställa roomservice. Vi bestämde att vi tar födelsedagsmiddag senare.
Vi bodde på Mulia Hotel, ett lokalt väldigt fint hotel. Förut bodde Pär alltid
på Marriott Hotel, men efter två bombningar så väljer han nu Indonesiskt.
Man märker verkligen att säkerheten är första prioritet här i Jakarta. På
hotell och köpcentrum är det stora kontroller innan man får går in.
Likadant gäller egentligen överallt, i parkeringshus, muséer mm.
Här sitter Emelie och Julia i lobbyn och väntar på att få checka in.
Här är Julia och Emelie vid den vackra merdekaparken.
Här poserar Emelie, Julia och Pär framför det gamla stadshuset, som
numera är historiskt museum, på torget i Taman Fatahillah eller om
man vill Fatahillah square, här var väldigt charmigt och med massor
av aktiviteter. Vi gick även in på konstmuseet, Balai seni Rupa.
En självklarhet när man är i Old town i Jakarta är att besöka det otroligt
charmiga koloniala cafét Batavia (gammalt namn på Jakarta).
Alla blir inte lika fina på kort...men här sitter vi i alla fall och njuter av
god mat och den vackra inredningen.
Här en mörk bild från den fantastiska bardisken inne på Cafe Batavia.
Här är vi på väg mot hamnområdet och gick förbi en gammal fin träbro.
Vattnet i floden var verkligen skitigt och det luktade hemskt ruttet.
Som i de flesta sydostasiatiska storstäder är skillnaderna enorma mellan
fattiga och rika. Här är ett slumområde som vi gick förbi på väg mot
hamnen. Det är fallfärdiga hus och mitt bland sopor springer barn
omkring och leker.
Väl nere i hamnen Sunda Kelapa möttes vi av massor med enorma
fiskebåtar, riktigt stora träskepp som fortfarande var i bruk för att frakta
varor av alla de slag.
På lördag kväll var vi ute och åt middag med Pärs indonesiska kollega
och hans familj. Vi var på Marché, ett ställe där du går runt och väljer
bland massor av olika maträtter. Här fanns också ett lekrum, som
de tre barnen till Pärs kollega verkligen uppskattade.
Mellan all lek och stoj fick de i alla fall i sig lite pizza.
Pär och hans kollega Ivan som på söndagen tog med oss på en tur i Jakarta.
Bland annat var vi på en mässa på Convention Center och tittade på
skor, väskor och andra billiga läderprylar. Läder är väldigt billigt och
med bra kvalité. Emelie var som vanligt den enda som handlade.
Här tar vi en liten matpaus på ett mysigt ställe precis vid antikmarknaden.
Precis som i Malaysia är mat viktigt i Indonesien också, när man äter frukost
börjar man planera lunch osv. Här åt jag i alla fall en väldigt god Javatoast,
med jordnötter, ost och banan. På marknaden gick vi runt ett tag och hittade
faktiskt en hel del fynd att fylla väskan hem med.
Naturligtvis hade jag lite sköna stunder för mig själv också. Här var jag
på manikyr och pedikyr på hotellet.
Ett gott ingefärste med färska tropiska frukter efteråt känns lyxigt.
På söndag kväll blev det då dags att äta födelsedagsmiddag på den
mycket exklusiva Orient8 på Mulia Hotel. Här sitter jag och Julia och
dricker en coctail innan den fantastiska maten.
Här är ingången till Orient8 som
är väldigt pampig.
Här sitter Emelie och Pär och väntar på maten.
Här är förrätten som bestod av fem gudomligt goda smakprov. Orient8
som serverar en mat som är en blandning av thailändskt, vietnamesiskt
och singaporean var verkligen en fullträff i smakupplevelse.
Här är mellanrätten som var en soppa med diverse skaldjur.
Här är varmrätten som bestod av biff, dumplings, musslor och lax.
Desserten bestod av en äppelsorbé och grönt te parfait. Så gott!
Vi var även på Pasaraya, ett köpcentrum som var riktigt roligt att gå runt i. Bland annat var det flera våningar med indonesiskt hanverk, ungefär som på Central Market här i Kuala Lumpur, fast mycket större. Här hittade vi
också några vackra saker att fylla väskan med. Jag gillar verkligen indonesiskt hantverk.
Mot Jakarta
Nu är klockan strax efter 6 på morgonen. Tidigt, som varje morgon är här. Emelie ska till skolan och gå fram till lunch. Julia är ledig, men vi ska på Student Led Conference på morgonen. Vi lunchtid åker vi till flygplatsen och sedan vidare till Jakarta.
Det är första gången jag åker till Jakarta. Jag har varit i Indonesien tidigare, men inte denna otroliga stad. Jakarta är en av världens folkrikaste städer med över 25 miljoner invånare. Bara Tokyo är större med dryga 35 miljoner. Av världens allra största städer så ligger mer än hälften här i Asien.
Vi ska i alla fall försöka nosa lite på denna enorma stad. Vi kommer att få hjälp av en kollega till Pär. Han är indonesier och född och uppvuxen i Jakarta. Och självklart kommer jag att berätta mer om Jakarta efteråt.
Tills dess, lite bilder på Jakarta:
Som de flesta städer i Asien, pryds skylinen av supermoderna skyskrapor och lyxiga centrum....
men kontrasterna finns, som här ett slumområde i Jakarta.
Något som vi inte är vana vid.
Det är första gången jag åker till Jakarta. Jag har varit i Indonesien tidigare, men inte denna otroliga stad. Jakarta är en av världens folkrikaste städer med över 25 miljoner invånare. Bara Tokyo är större med dryga 35 miljoner. Av världens allra största städer så ligger mer än hälften här i Asien.
Vi ska i alla fall försöka nosa lite på denna enorma stad. Vi kommer att få hjälp av en kollega till Pär. Han är indonesier och född och uppvuxen i Jakarta. Och självklart kommer jag att berätta mer om Jakarta efteråt.
Tills dess, lite bilder på Jakarta:
Som de flesta städer i Asien, pryds skylinen av supermoderna skyskrapor och lyxiga centrum....
men kontrasterna finns, som här ett slumområde i Jakarta.
Något som vi inte är vana vid.
Väldigt varmt
Jag har full förståelse för er därhemma i Sverige och kalla norden, ni har längtat efter den värme och sol som är på ingång. Det skulle jag också ha gjort om det nu inte vore så att jag haft mellan 30-36 grader hela detta år och då också med över 70 % luftfuktighet eller mer varje dag. Jag ska absolut inte klaga, det är underbart och det är otroligt skönt att slippa sätta på sig ytterkläder utan bara sticka in fötterna i slip-in skorna och öppna dörren till värmen som slår emot med full kraft. Jag vill absolut inte byta bort detta, åtminstone inte än på ett tag.
Men jag kan inte låta bli att ibland tänka på den svenska klara luften och de ibland lite kalla vindarna som fläktar så skönt. Jag brukar också tänka på att det faktiskt skulle vara riktigt mysigt att få sätta på sig en extra tröja när man är ute på promenad, och sedan när man kommer in känner man hur skönt det är att vara inne i värmen igen. Här är det precis raka motsatsen , jag går in för att få lite svalka och jag kan definitvt inte öppna fönstren och tro att det ska bli friskare här inne. Vädra kan man göra, men det kommer inte in någon sval luft.
Så faktum är att det ska bli riktigt skönt att sätta sig på bryggan på Frösön och känna hur västanvinden biter tag i mig. Självklart ska det inte vara kallt, men en sådan där skön och frisk sommarkväll. En sådan kväll som egentligen bara Sverige kan erbjuda.
Den senaste tiden har varit ganska fullspäckad här. Just nu är det naturligtvis världsmötet som ska gå av stapeln här i Kuala Lumpur nästa år som tar den mesta av tiden. Men vi hinner också njuta mycket, vilket jag absolut inte skäms för. Pär är i Jakarta och som jag tidigare nämnt flyger jag, Emelie och Julia dit nu på fredag.
I morgon ska jag på möte på ISKL, då ska vi föräldrar bli informerad om årets Global Action Program. Ska bli spännande, förra året var Emelie till Nepal och i år får vi då se vad det blir.
På fredag morgon innan vi åker till flyget ska jag på student/parent/teacher conference för Julia. Det kan ungefär jämföras med de kvartssamtal vi har i Sverige. Här samlas alla lärare i det jättestora biblioteket och sedan får man gå runt till var och en för att prata Julia och hennes utveckling.
Här lite bilder från vår vardag:
Mina fötter som vilar vid poolen.
Emelie som svalkar sig.
I söndags efter att Pär åkt till Jakarta orkade ingen laga mat, så
vi intog den här på Coffee Bean som ligger precis där vi bor.
Emelie och Julia väntar på sina Chicken avocados i pitabröd, standard
för oss alla när vi går på coffee Bean!
På vägen hem köpte vi en dvd, Lasse Hallströms "Dear John". Ett
otroligt billigt nöje här, 20 kronor för en film...
På måndag kväll var jag hemma hos Jessica med de underbara tjejerna
i vårt matlag. Vi träffas, lagar mat ihop och äter, pratar och har väldigt kul.
Förrätten som var min och Annelies insats, en supergod gurksoppa med
koriander och chili. Verkligen en symfoni av smaker!
Varmrätten tillagade Pia och Nora, lättstekt Garoupa med härliga kryddor.
Garoupa åt jag för första gången, och det är vad jag förstår en vanlig fisk
här i Asien. Dessert var Teramisu (alltså med te). Glömde att fota den.
Men det var också mycket gott och vad jag förstod enkelt att göra enligt
Maria och Jessika som stod för den.
Här är det inte meningen att det ska vara närbild på Nora och Pia, utan
det är korgarna jag vill visa. Vi fick en varsin av Jessika som hade köpt
massor för att använda dem till något som sedan visade sig inte gick.
Det är handgjorda korgar av orang asli, ursprungsbefolkningen här i
Malaysia. De var så fina och min står nu på bordet med tropiska frukter i.
Nu ska jag snart hämta Julia på skolan som jag gör varje onsdag då hon ska på Svenska skolan. En dag i veckan är hon där, vilket behövs. Julia pratar mest engelska nuförtiden, på skolan, med kompisar mm och det är främst när det gäller att skriva på svenska som hon tappar bort orden. De sms jag får av henne är verkligen en blandning av svenska och engelska, hon tar det ord som kommer först. Ibland märker vi också att vissa ord som hon inte hade lärt sig på svenska hemma i Sverige säger hon på engelska även när hon pratar.
Men jag kan inte låta bli att ibland tänka på den svenska klara luften och de ibland lite kalla vindarna som fläktar så skönt. Jag brukar också tänka på att det faktiskt skulle vara riktigt mysigt att få sätta på sig en extra tröja när man är ute på promenad, och sedan när man kommer in känner man hur skönt det är att vara inne i värmen igen. Här är det precis raka motsatsen , jag går in för att få lite svalka och jag kan definitvt inte öppna fönstren och tro att det ska bli friskare här inne. Vädra kan man göra, men det kommer inte in någon sval luft.
Så faktum är att det ska bli riktigt skönt att sätta sig på bryggan på Frösön och känna hur västanvinden biter tag i mig. Självklart ska det inte vara kallt, men en sådan där skön och frisk sommarkväll. En sådan kväll som egentligen bara Sverige kan erbjuda.
Den senaste tiden har varit ganska fullspäckad här. Just nu är det naturligtvis världsmötet som ska gå av stapeln här i Kuala Lumpur nästa år som tar den mesta av tiden. Men vi hinner också njuta mycket, vilket jag absolut inte skäms för. Pär är i Jakarta och som jag tidigare nämnt flyger jag, Emelie och Julia dit nu på fredag.
I morgon ska jag på möte på ISKL, då ska vi föräldrar bli informerad om årets Global Action Program. Ska bli spännande, förra året var Emelie till Nepal och i år får vi då se vad det blir.
På fredag morgon innan vi åker till flyget ska jag på student/parent/teacher conference för Julia. Det kan ungefär jämföras med de kvartssamtal vi har i Sverige. Här samlas alla lärare i det jättestora biblioteket och sedan får man gå runt till var och en för att prata Julia och hennes utveckling.
Här lite bilder från vår vardag:
Mina fötter som vilar vid poolen.
Emelie som svalkar sig.
I söndags efter att Pär åkt till Jakarta orkade ingen laga mat, så
vi intog den här på Coffee Bean som ligger precis där vi bor.
Emelie och Julia väntar på sina Chicken avocados i pitabröd, standard
för oss alla när vi går på coffee Bean!
På vägen hem köpte vi en dvd, Lasse Hallströms "Dear John". Ett
otroligt billigt nöje här, 20 kronor för en film...
På måndag kväll var jag hemma hos Jessica med de underbara tjejerna
i vårt matlag. Vi träffas, lagar mat ihop och äter, pratar och har väldigt kul.
Förrätten som var min och Annelies insats, en supergod gurksoppa med
koriander och chili. Verkligen en symfoni av smaker!
Varmrätten tillagade Pia och Nora, lättstekt Garoupa med härliga kryddor.
Garoupa åt jag för första gången, och det är vad jag förstår en vanlig fisk
här i Asien. Dessert var Teramisu (alltså med te). Glömde att fota den.
Men det var också mycket gott och vad jag förstod enkelt att göra enligt
Maria och Jessika som stod för den.
Här är det inte meningen att det ska vara närbild på Nora och Pia, utan
det är korgarna jag vill visa. Vi fick en varsin av Jessika som hade köpt
massor för att använda dem till något som sedan visade sig inte gick.
Det är handgjorda korgar av orang asli, ursprungsbefolkningen här i
Malaysia. De var så fina och min står nu på bordet med tropiska frukter i.
Nu ska jag snart hämta Julia på skolan som jag gör varje onsdag då hon ska på Svenska skolan. En dag i veckan är hon där, vilket behövs. Julia pratar mest engelska nuförtiden, på skolan, med kompisar mm och det är främst när det gäller att skriva på svenska som hon tappar bort orden. De sms jag får av henne är verkligen en blandning av svenska och engelska, hon tar det ord som kommer först. Ibland märker vi också att vissa ord som hon inte hade lärt sig på svenska hemma i Sverige säger hon på engelska även när hon pratar.
Malaysia kommer starkt
När familjen Enholm/Johansson var här på besök för ett par veckor sedan så hade Agneta klippt ut och sparat en hel del artiklar om Malaysia som resmål. Det är roligt tycker jag, och det verkar också som om resereportagen om detta underbara land har ökat sedan vi flyttade hit för drygt ett och ett halvt år sedan.
Varför ska man då välja Malaysia och Kuala Lumpur som resmål? Det finns naturligtvis många saker som jag kan ta upp men jag nämner här några av de främsta, som jag i tidigare inlägg har fördjupat mig i. Här finns fantastiska paradisöar både på östkusten och västkusten som bjuder på fantastiskt vatten och stränder som får en att tro att man är i paradiset, dessutom inte så exploaterat som på många andra ställen. Vill du istället upptäcka regnskogen och djungeln så är Malaysia också landet för dig med Borneo och den stora nationalparken Taman Negara på fastlandet.
Sedan bjuder Kuala Lumpur på en kulturell och etnisk mångfald som är svår att hitta på något annat ställe i världen. Du möts av hjärtliga och glada människor som verkligen får dig att känna dig välkommen. Något som är positivt är att nästan alla pratar väldigt bra engelska. Sist men inte minst, hotellen i Kuala Lumpur håller mycket hög klass och är väldigt prisvärda.
Eftersom jag märker att fler och fler blir nyfiken på Malysia via min blogg, vilket jag tycker är jätteroligt, tänkte jag idag rekommendera en sida för hotellsökningar och bokningar. Se nedan:
Agoda (www.agoda.se<http://www.agoda.se/>) är Asiens ledande och snabbast växande hotellbokningstjänst, fokuserad på att erbjuda och garantera de lägsta möjliga hotellpriserna på varje destination i världen. Agoda har den bästa täckningen i Asien och Oceanien med direkt tillgänglighet till mer är 13 000 hotell. I Malaysia finns Agoda representerat på 29 olika platser med Kuala Lumpur som främsta destination med 134 hotell.
Genom att vara en del av Priceline.com har Agoda skaffat sig en global tillgänglighet, vilket ger dem en möjlighet att erbjuda de lägsta priserna på mer än 120 000 hotell över hela världen. Agoda finns tillgängligt på 30 olika språk och på webbplatsen kan du läsa hundratusentals recensioner.
Agoda har också sitt eget lojalitetsprogram, Agoda Bonusar. Genom att gå med i Agodas bonusprogram kan medlemmar spara ännu mer. Programmet, som lanserades 2004, gör det möjligt för kunder att tjäna poäng automatiskt redan på första bokningen. Dessa poäng kan sedan användas på tusentals hotell över hela världen.
http://www.agoda.se/asia/malaysia/kuala_lumpur.html
Varför ska man då välja Malaysia och Kuala Lumpur som resmål? Det finns naturligtvis många saker som jag kan ta upp men jag nämner här några av de främsta, som jag i tidigare inlägg har fördjupat mig i. Här finns fantastiska paradisöar både på östkusten och västkusten som bjuder på fantastiskt vatten och stränder som får en att tro att man är i paradiset, dessutom inte så exploaterat som på många andra ställen. Vill du istället upptäcka regnskogen och djungeln så är Malaysia också landet för dig med Borneo och den stora nationalparken Taman Negara på fastlandet.
Sedan bjuder Kuala Lumpur på en kulturell och etnisk mångfald som är svår att hitta på något annat ställe i världen. Du möts av hjärtliga och glada människor som verkligen får dig att känna dig välkommen. Något som är positivt är att nästan alla pratar väldigt bra engelska. Sist men inte minst, hotellen i Kuala Lumpur håller mycket hög klass och är väldigt prisvärda.
Eftersom jag märker att fler och fler blir nyfiken på Malysia via min blogg, vilket jag tycker är jätteroligt, tänkte jag idag rekommendera en sida för hotellsökningar och bokningar. Se nedan:
Agoda (www.agoda.se<http://www.agoda.se/>) är Asiens ledande och snabbast växande hotellbokningstjänst, fokuserad på att erbjuda och garantera de lägsta möjliga hotellpriserna på varje destination i världen. Agoda har den bästa täckningen i Asien och Oceanien med direkt tillgänglighet till mer är 13 000 hotell. I Malaysia finns Agoda representerat på 29 olika platser med Kuala Lumpur som främsta destination med 134 hotell.
Genom att vara en del av Priceline.com har Agoda skaffat sig en global tillgänglighet, vilket ger dem en möjlighet att erbjuda de lägsta priserna på mer än 120 000 hotell över hela världen. Agoda finns tillgängligt på 30 olika språk och på webbplatsen kan du läsa hundratusentals recensioner.
Agoda har också sitt eget lojalitetsprogram, Agoda Bonusar. Genom att gå med i Agodas bonusprogram kan medlemmar spara ännu mer. Programmet, som lanserades 2004, gör det möjligt för kunder att tjäna poäng automatiskt redan på första bokningen. Dessa poäng kan sedan användas på tusentals hotell över hela världen.
http://www.agoda.se/asia/malaysia/kuala_lumpur.html
SOGO Kuala Lumpur
Igår hade vi en riktig slappardag jag och Pär. Först sov vi ganska länge, sedan tog vi med oss en bra bok och låg under ett parasoll vid poolen och läste mellan alla svalkande dopp i poolen. Riktigt roligt att få umgås med sin man även på en vardag, händer inte ofta. Jag hade stängt av mobilen och var heller inte anträffbar.
På eftermiddagen hämtade vi Emelie och Julia på skolan och åkte sedan vidare in till vårt nya favoritvaruhus, SOGO, och sedan till ett annat favoritställe, Central Market. Vi skulle egentligen inte shoppa så mycket, men det slutade med att vi hamnade mitt i utförsäljningen på SOGO, så det blev en hel del riktiga fynd.
Jag har egentligen aldrig varit på SOGO tidigare. Bara snabbt gått igenom varuhuset på väg till något annat ställe. Men igår stannade vi verkligen och upptäckte att det här varuhuset verkligen är värt ett besök lite då och då. Det som slog mig när vi var därinne var att det nästan inte var en enda västerlänning där, bara asiater. De flesta västerlänningar åker säkert hellre till Mid Valley, I Utama, Pavilion, Suria KLCC eller något annat av de stora jätteshoppingcentrum som finns här i KL, och alla dessa är bra, men jag kan numera även rekommendera SOGO.
Här var det nämligen sommarutförsäljning (ja, hur man nu kan döpa det så i ett land där det är sommar jämt), och vi hittade verkliga fynd när det gäller väskor, skor och kläder. Jag skickar med en länk till SOGO;
http://www.klsogo.com.my/home/
Här är vi på väg från SOGO till Central market med flera fina fynd.
Hittade även lite smått och gott på Central Market.
Favoritsysselsättning för Emelie...shopping!
När det gäller Central Market så har jag varit där massor med gånger. Alla våra gäster tar vi med dit och själv brukar jag slinka in där om jag ska köpa presenter med mig hem till Sverige. Varje gång jag är där känns det också som om jag upptäcker en ny liten butik.
Central Market som egentligen har sina rötter ända sedan slutet på 1800-talet då hela platsen där den nuvarande byggnaden står var en stor marknadsplats, wetmarket. Eftersom detta var en populär marknad som hela tiden växte så bestämde man sig för att bygga en mer permanent byggnad. På 1930-talet stod den nuvarande byggnaden klar och i början var det egentligen också en "wetmarket", fast inomhus.
Idag ägs byggnaden av KL Melewar Berhad och det viktigaste målet är att främja Malaysisk konst och hantverk. Jag tycker att man lyckats väldigt bra med Central Market eller Pasar Seni (Budaya) som den heter på bahasa Malaysia. Här kan du hitta fantastiska hantverk och superfina smycken till ganska humana priser.
Central Market med sin vackra blå färg.
Inne i Central Market.
Idag är det lördag och vi har egentligen inga direkta planer för idag. Jätteskönt.
Till alla er i Sverige vill jag också önska fortsatt trevlig valborg!
På eftermiddagen hämtade vi Emelie och Julia på skolan och åkte sedan vidare in till vårt nya favoritvaruhus, SOGO, och sedan till ett annat favoritställe, Central Market. Vi skulle egentligen inte shoppa så mycket, men det slutade med att vi hamnade mitt i utförsäljningen på SOGO, så det blev en hel del riktiga fynd.
Jag har egentligen aldrig varit på SOGO tidigare. Bara snabbt gått igenom varuhuset på väg till något annat ställe. Men igår stannade vi verkligen och upptäckte att det här varuhuset verkligen är värt ett besök lite då och då. Det som slog mig när vi var därinne var att det nästan inte var en enda västerlänning där, bara asiater. De flesta västerlänningar åker säkert hellre till Mid Valley, I Utama, Pavilion, Suria KLCC eller något annat av de stora jätteshoppingcentrum som finns här i KL, och alla dessa är bra, men jag kan numera även rekommendera SOGO.
Här var det nämligen sommarutförsäljning (ja, hur man nu kan döpa det så i ett land där det är sommar jämt), och vi hittade verkliga fynd när det gäller väskor, skor och kläder. Jag skickar med en länk till SOGO;
http://www.klsogo.com.my/home/
Här är vi på väg från SOGO till Central market med flera fina fynd.
Hittade även lite smått och gott på Central Market.
Favoritsysselsättning för Emelie...shopping!
När det gäller Central Market så har jag varit där massor med gånger. Alla våra gäster tar vi med dit och själv brukar jag slinka in där om jag ska köpa presenter med mig hem till Sverige. Varje gång jag är där känns det också som om jag upptäcker en ny liten butik.
Central Market som egentligen har sina rötter ända sedan slutet på 1800-talet då hela platsen där den nuvarande byggnaden står var en stor marknadsplats, wetmarket. Eftersom detta var en populär marknad som hela tiden växte så bestämde man sig för att bygga en mer permanent byggnad. På 1930-talet stod den nuvarande byggnaden klar och i början var det egentligen också en "wetmarket", fast inomhus.
Idag ägs byggnaden av KL Melewar Berhad och det viktigaste målet är att främja Malaysisk konst och hantverk. Jag tycker att man lyckats väldigt bra med Central Market eller Pasar Seni (Budaya) som den heter på bahasa Malaysia. Här kan du hitta fantastiska hantverk och superfina smycken till ganska humana priser.
Central Market med sin vackra blå färg.
Inne i Central Market.
Idag är det lördag och vi har egentligen inga direkta planer för idag. Jätteskönt.
Till alla er i Sverige vill jag också önska fortsatt trevlig valborg!
