evalinder

Blev väldigt glad när jag läste att Liu Xiaobo fått Nobels Fredspris, och jag hoppas också att han får reda på det snart om han inte redan på något sätt fått den informationen till fängelset, kan ju bli lite svårt med tanke på att internerna inte har någon som hellst tillgång till telefoner på Kinesiska fängelser. Liu,denna regimkritiker som förra året dömdes till ett av de absolut hårdaste straffen man kan få för omstörtande verksamhet , 11 års fängelse. Redan i slutet på 80-talet var han aktiv aktivist och en av de som dömdes efter upproret vid Himelska Fridens Torg 1989.

När vi i somras var på rundresa i Kina så var vi naturligtvis också ett antal dagar i Peking, denna otroligt spännande och historiskt intressanta stad som jag faktiskt tycker väldigt mycket om. Vårt hotell låg inte så jättelångt från just Himmelska Fridens Torg och den Förbjudna staden så vi vandrade förbi där flera gånger. Det som slår en särskilt mycket när man står mitt på Himmelska fridens torg är all den otroligt massiva bevakning som fortfarande efter så lång tid efter massakern ändå finns kvar. Det är en uppsjö av vakter och kamerasystem uppsatta runt hela torget, och ändå ser nog inte vi turister allt. Numera försöker man ju också dölja mycket med stora jättereklamskyltar och även digitala jätteskärmar. Men på något sätt kan man nästan känna inom sig hur fruktansvärt det måste ha varit under dessa dagar när främst Pekings studenter för första gången protesterade mot regimen. Här hemma var vi ju många som satt och höll andan vid TV inslag som utländska turister lyckades filma från hotell runt torget för att sedan smyga ut dem till världen utanför. Under den här tiden hade Pär och jag också väldigt mycket kontakt med ett par forskarstudenter från Kina som tillfälligt var gästforskare på KTH. En av dem åkte hem till Kina, men en stannade kvar och är numera bosatt i Sverige. Men vi pratade väldigt mycket om händelserna i Peking och båda var naturligtvis både oroliga och bekymrade. En av dem var också med i en del svenska nyhetsprogram i svensk TV.


Här ovan är en bild på Julia och Emelie som står mitt på Himmelska Fridens torg. 

Som turist i Kina idag så märker du annars inte av så väldigt mycket av den stränga regimen som man ändå vet existerar. Landet har utvecklats något enormt och kineserna har fått det så mycket bättre ekonomiskt. Vi brukade sitta och diskutera kommunism under vår resa och vi trodde att även om man i Kina skulle ha 100 % fria val med flera olika partier så skulle nog kommunisterna vinna i alla fall. För det första vet de inte om så mycket annat och dels tror jag att många kineser tycker att de har det kommunistiska partiet att tacka för sin uppgång. Skrämmande tycker vi som bor i en demokrati där vi får tycka och säga vad vi vill och där det hör till att kritisera makthavare och även kungahus. 

Men en sak tyckte jag var genomgående i Kina, oavsett om vi var i en storstad eller mer ute på landsbygden, männsikorna är helt underbara. De är hjälpsamma och tillmötesgående på ett sätt som jag tycker är ovanligt här hemma i Sverige. Vi som reste helt på egen hand och bokade alla tåg och bussresor allt eftersom de dök upp hade aldrig några problem med att kommunicera, trots att de flesta kineser inte kan ett enda ord engelska. 

Jag kommer aldrig att glömma det bemötande vi fick efter en lång tågresa från Xian till Chonqing (alla resor är i och för sig långa i Kina). Vi hade träffat en otroligt trevlig kille i Xian som jobbade extra på ett ungdomshotel för backpackers. Vi bodde inte på det hotellet, men av erfarenhet så vet vi att personalen på dessa hotell brukar veta väldigt mycket, så vi travade in och möttes då av denna kines som var flera huvuden längre än oss. Vi berättade att vi ville åka på en kryssning påYangtzee river, men hade bara hittat svindyra sådana. Vi pratade ett bra tag om vad vi ville ha, och efter ett antal samtal till kollegor så hade han hittat något som vi blev intresserade av. Vi ville som försiktiga svenskar fundera ett tag eftersom det fortfarande var ganska mycket pengar. Så vi bestämde att han skulle komma förbi vårt hotell senare på eftermiddagen.

Vi träffades och bestämde oss för att köpa hans förslag. När det kom till betalning så var det bara kontanter som gällde, så vi fick hämta ut alla pengar och betala honom. Det vi fick var tågbiljetter till Chongqing, men sedan bara ett papper med uppgifter om hur vi skulle få hjälp i Chongqing där kryssningsfartyget skulle gå. 

Senare på kvällen var jag lite orolig och tankar om att vi kanske har blivit blåsta dök upp flera gånger. Men vi hoppade i alla fall på tåget någon dag senare och där stämde allt. Vi fick en trevlig och ren sovkupe för fyra personer. 

När vi väl var framme i jättestaden Chongqing så pirrade det lite i magen igen. Nu kommer vi att märka hur lurade vi har blivit tänkte jag. Men jag fick äta upp allt, både en och två gånger. För precis utanför tågstationen möttes vi av en ursnäll kines som skjutsade hem oss hem till sig. Han pratade om Chongqing som visade sig vara världens näst största stad med sina 31 miljoner invånare. Vi åkte runt lite i denna charmiga men kanske lite ruffiga stad. 

När vi sedan kom hem till honom fixade han tilltugg och vi fick låna dusch och internet, ja i princip fick vi låna det vi ville. Maken till gästfrihet har jag sällan skådat. isserligen fick han säkert provision på oss, men ändå. Vilken service. 

Efter en rundvandring i denna jättestad så började vi packa ihop oss för att tillsammans med vår nye kinesiske vän bege oss till kryssningsfartyget. Där blev vi mottagna som kungligheter och det första de frågade var om vi inte ville bli uppgraderade till sviten eftersom den var ledig denna tur. 

Kryssningen var något helt otroligt, en upplevelse som jag aldrig skulle vilja vara utan. Idag kan vi också känna att vi har fått två stycken nya vänner för livet i killen från Xian och killen från Chongqing. För vi har en del kontakt på internet. Båda är också väldigt nyfikna på Sverige, så vem vet, kanske får vi träna på gästfrihet också. 


Här sitter jag och Julia i vår kupe. Faktum är att tåg är ett utomordentligt
färdmedel i Kina. Men man får vara beredd på att tåla en och annan rökande
kines, för röker, det gör dom.


Den yttersta båten är vår, Victoria heter den. Jag ska berätta mer om själva 
kryssningen i ett annat inlägg, för det här är verkligen något jag kan rekommendera.

Ja, det blev lite om Kina i dagens inlägg. Får återkoppla till dagens utnämning av Nobels Fredspris och säga Grattis till ett väldigt bra val av pristagare. Må nu denna kämpe inte straffas ännu hårdare på grund av detta. Världen ler idag och blir påmind om alla de fantastiska människor runt om i världen som törs ställa sig upp och kämpa mot överheten och makten.