Grattis till Emelie!
I morse fick Emelie frukost på sängen, ja säng och säng, på madrassen. Idag är det hennes födelsedag och åtminstone jag och Julia hann sjunga för henne i morse. Pär hade redan hunnit iväg till tåget, så han får gratta i kväll. Vi kommer att försöka fira henne lite mer i helgen och då kanske gå ut och äta och eventuellt titta på någon show. Det känns lite som om det får vänta med alla typer av firanden här hemma så länge vi inte har några möbler.
Våran lilla tjej Emelie!
Annars så är det ungefär som vanligt här hemma, inga möbler ännu. Jag vet att jag tjatar om detta, men nu börjar det bli lite väl jobbigt. Förstår att i det på det stora hela är ett mycket litet problem, men ett mycket irriterande sådant. Dessutom börjar det bli ganska ruggigt utomhus och att då inte kunna kura ihop sig i en soffa med en filt känns inte bra. Ett hus utan möbler känns också väldigt kallt, så vi fryser ganska mycket. Men, men snart kan vi skratta åt allt när vi sitter i vår soffa.
Det finns som sagt betydligt värre problem än de inne i vårt hus. Vad är det egentligen som händer i Sverige? Varje dag när man slår upp tidningen så är det någon ny våldtäkt eller ett nytt mord. Den trygghet som vi alltid har skrytit om här i Sverige känns lite som ett minne blott. Vad beror det på?
Sedan kan jag inte heller låta bli att uppröras och bli fruktansvärt ledsen när jag idag läser följande mening i Aftonbladet:
Våran lilla tjej Emelie!
Annars så är det ungefär som vanligt här hemma, inga möbler ännu. Jag vet att jag tjatar om detta, men nu börjar det bli lite väl jobbigt. Förstår att i det på det stora hela är ett mycket litet problem, men ett mycket irriterande sådant. Dessutom börjar det bli ganska ruggigt utomhus och att då inte kunna kura ihop sig i en soffa med en filt känns inte bra. Ett hus utan möbler känns också väldigt kallt, så vi fryser ganska mycket. Men, men snart kan vi skratta åt allt när vi sitter i vår soffa.
Det finns som sagt betydligt värre problem än de inne i vårt hus. Vad är det egentligen som händer i Sverige? Varje dag när man slår upp tidningen så är det någon ny våldtäkt eller ett nytt mord. Den trygghet som vi alltid har skrytit om här i Sverige känns lite som ett minne blott. Vad beror det på?
Sedan kan jag inte heller låta bli att uppröras och bli fruktansvärt ledsen när jag idag läser följande mening i Aftonbladet:
”Jag har påmint mina föräldrar om hur jag vill ha det om jag dör här”, säger Joel Thungren. Ska man behöva planera sin död när man är 29 år, fullt frisk och har hela livet framför sig?
Kommentarer
Trackback
