Kulturstressen har inte kommit ännu
Gud vad tiden går snabbt, den fullkomligt rusar iväg. Så det gäller att ta tillvara på tiden och göra det man verkligen vill. Jag känner att jag absolut inte vill gå runt och säga "det där skulle man ha gjort", jag ska försöka göra det i stället. I mitt fall handlar det mest om upplevelser och resor i Asien just nu.
Roade mig med att titta igenom gamla blogginlägg som jag skrev innan vår flytt till Kuala Lumpur. Hur jag oroade mig och hur jag tänkte. Mycket stämmer, men väldigt mycket har jag fått äta upp, och det flera gånger om.
Hittade ett inlägg som handlade om kulturstress och hur jag trodde det skulle bli när vi lämnade vår svenska kultur och trygghet. Idag kan jag skratta lite åt detta inlägg som just då var en stor sak. Idag kan jag också på ett ganska tydligt sätt se att vi svenskar också är ganska patriotiska. Vi tycker gärna att allt som vi gör och allt som händer i Sverige är världshändelser. Jag kan läsa mellan raderna att jag var ganska orolig och såg precis som jag skrev faror i varje hörn. Är verkligen Malaysia lika bra som Sverige om olyckan är framme?
Idag kan jag också erkänna (trots att det smärtar i mitt svenska hjärta) att Sverige bara är en liten, mycket liten del (men mycket vacker) av världen. Jag måste också idag erkänna att vårt sätt att utföra eller göra saker på inte alltid är det bästa. Det finns även andra sätt att gå till väga. Så här skrev jag sex veckor innan vi flyttade:
"När vi om en och en halv månad är på plats i Kuala Lumpur så ska vi få gå på en slags kulturkurs, där vi ska få reda på hur det nya landet fungerar och hur man gör i olika situationer.
Det ska bli intressant.
Det är ju lite så att att vi alla är en produkt av vår kultur och det samhälle vi lever i och man uppfattar sin egen kultur som normal tills man lämnar den. Ofta kan det uppstå problem i kommunikationen och samarbeten när folk från olika kulturer ska samarbeta. Ibland har vi många gånger frågat oss när vi suttit med människor från andra länder, "Varför gör de på det här sättet?" Vi tycker att det sätt vi gör allt på är det enda rätta, och många gånger är ju vi svenskar specialister på att tycka att vårt sätt är det absolut bästa. Men är det alltid det?
Jag och min man har under den senaste tiden försökt förbereda oss och våra barn så mycket som möjligt för den stundande flytten. Godnattsagorna är utbytta mot böcker som handlar om Malaysia och Sydostasien, vi läser blogginlägg från andra som bor utomlands och vi går in och tittar på organisationer som "Svenskar i världen".
Men ibland kan jag sätta mig ner i sköna fotöljen och tänka "Har kulturstressen kommit redan?" Och den ska ju inte komma nu, utan enligt all expertis så ska den s.k. kulturchocken som är en slags kulturstress komma först när man kommit till det nya landet. Fast jag tror i och för sig inte att den slagit till med full kraft för detta tillstånd har ju en symptom som jag inte ännu har drabbats av, nämligen trötthet, man tappar motivationen eller isolerar sig.
Men på något sätt är det som om man dras till all denna information. Jag har precis läst om Ingrid Anderzén, som är medicine doktor vid Uppsla universitet, och har studerat hemvändarnas svårigheter. (Ja, nu är jag redan tre år fram i tiden.) De flesta företag är otroligt bra på att förbereda anställda inför utlandstjänstgöring men sämre på att ta hand om dem när de återvänder. Många som flyttar har inte innan diskuterat med sin arbetsgivare om vilka arbetsuppgifter som väntar i Sverige.
När jag då läser detta, måste jag ju snabbt checka detta med min man, om hur det blir för oss. Nu är ju jag och min make väldigt olika. Jag är den stressiga, allt måste gå snabbt, gärna innan jag tänkt efter. Han är eftertänksam, säger inget innan han riktigt vet vad som gäller, och blir oboltligt irriterad över mina panikscener som dyker upp allt oftare nu för tiden. Jag ser faror och hinder i varje hörn och på en gång jag ser dem måste jag åtgärda eller få svar.
Nu hade han ju tänkt på detta också, och skaffat en mentor i sin svenska chef, han hade också förberett så att han fortfarande kommer att ha mycket kontakt med sitt svenska kontor. Puh!
Men hur än allt blir så är jag helt övertygad om att det äventyr som vi ska ut på är mycket lärorikt. Och även om vi flyttar långt bort från sverige och svenskarna så har ändå sverige kommit närmare världen. På gott och ont. IKEA som hela tiden fortsatt sin invasion runt om i världen betyder att jag alltid kommer att vara nära en del av vår svenska kultur såsom skorpor, sill, mjölchoklad, knäckebröd och kaviar. Sedan finns vår kultur på annat sätt i Malaysia också, enligt Exportrådet finns över nittio svenska företag i Malaysia. Några jättestora och en del jättesmå, men ändå.
Ja, ni kanske märker på alla mina tankar att det närmar sig. Nu är det inte lång tid tills huset töms.
Idag har vi bott här i över 1,5 år och vi trivs bara bättre och bättre. Jag tror att vi alla känner oss hemma och den rädsla och oro jag hade innan vi flyttade hit är ett minne blott. Här i Malaysia fungerar allt minst lika bra som i Sverige, fast kanske inte alltid på samma sätt.
En gammal bild från februari 2009 då mina föräldrar var på besök.
Härligt att flytten än så länge varit positiv, i det stora hela. Tänk om ni levt i misär och vantrivts, det hade ju varit förjäkla jobbigt!
Men oj, vad har hänt med Pär då? Han mår fint nu?
Eva! Detta var oerhört intressant att läsa! Är så glad att jag hittade din blogg! Älskar resor och nya kulturer, genom dina inlägg befinner jag mig i Malaysia lite då och då. Tack! Fortsätt skriv och berätta om allt som händer och sker i det dagliga livet. Du berikar mitt liv! Tack! Kramisar från Kim
