evalinder

I morse var det full rulle igen. Jag och Pär skulle först på ett möte till Garden International School, där Julia börjar nästa vecka. Det var först en liten introduktion och sedan fick vi köpa skoluniformer för både dag och sport. Det var kjolar, shorts, tröjor och baddräkter. Vi köpte också alla böcker och allt skolmaterial som hon kommer att behöva denna termin. Massor var det, och tungt blev det. När det gäller skor så är det också dresscode, endast vita skor. Men det får vi åka och köpa i en vanlig sportaffär. Allt är annorlunda som Ni märker. På dessa skolor ser man inte magtröjor och häng.

Emelie och Julia kommer säkert snart hem från Hils där de går sista veckan. Och de kommer att bli väldigt förvånade. Deras rum kommer att se kliniska ut.

För idag är det första dagen som Linda, vår maid är här. Hon ska komma två dagar i veckan mellan 09.00 - 17.00. Och eftersom hon är en mycket rutinerad maid med 15 års yrkeserfarenhet så tog hon tag i allt på en gång. Hon putsar och fejar som bara den.

Men för mig känns det väldigt obekvämt. Jag är definitivt inte van detta. I Sverige städade vi självklart själva, eller rättare sagt Pär var superbra på det.

Så just nu känns det väldigt konstigt, och jag känner mig obekväm var jag än går. Jag liksom skäms när hon går runt och sliter och jag bara sitter här vid datorn. Dessutom är det superväder idag och jag vill ju gå ner till poolen. Men det känns också knäppt. Ska jag ligga där och jäsa och så går hon här uppe och sliter.

Men jag vänjer mig nog vid detta. I går kväll ringde jag till Marie Molin som vi delar maid med, och frågade lite allt möjligt. Hon tyckte också att det kändes konstigt i början. Jag tror det är värre för oss svenskar, för hemma finns inte det klassamhälle som är så tydligt här i Malaysia.

I går kväll när vi satt och åt middag frågade Julia: "Vad är mamma nu egentligen? Nu när maiden börjar är hon ju inte ens hemmafru!" Så jag har liksom backat i karriären, nu bara finns jag här i familjen, jag är ingenting.  

I går mejlade Alexandra, hon och hennes familj bor i samma Condominium som oss, och frågade om jag ville följa med henne till ett hundhem. Hon är volontär där och det här hundhemmet tar hand om herrelösa hundar, vildhundar och hundar som far illa.  Även om jag inte börjar som volontär där, så är det jätteintressant att få se hur de jobbar. Så nästa vecka ska jag nog följa med henne dit. Fast jag är lite rädd också, för de hundar som man ser ute på gatorna här ser inte fräscha ut.

Här i Malaysia bygger väldigt mycket på välgörenhet. Nästan varje dag stöter man på någon som samlar in pengar till ett sjukvårdsprojekt eller någon skola för barn som inte har möjlighet till vanliga skolor. Och jag har genom vår morgontidning hittat en skola som ligger i samma område som Pärs kontor ligger i som behöver volontärer. Jag har mer och mer funderat på om jag ska höra av mig dit för att se om det finns någonting där för mig att göra.

Lite mer bilder från oss här i KL


Apor finns det gott om här i Malaysia, en del snälla och en del elaka. Den
här apan stötte vi på inne i ett Hindu tempel när Micke och Bitte var med.
Jag tror det var den här apan som vi ett tag trodde skulle överfalla Bitte. Men
det var ett räcke han riktat in sig på. Jag blev vettskrämd.


Så här vackra ser muslimerna ut här när de gift sig. Vi mötte dessa i Puttrja
Jaja och frågade om vi fick ta en bild på de nygifta. Vackra, eller hur?


Härlig bild på Bitte och Emelie. Vi saknar er nu:)



Jag och Micke får fotmassage, jag håller nog på att somna


Köpcentrum inne i Petronas Tower


Stoltheten här i KL - Petronas Tower fotat av Micke


Vi tjejer shoppade loss medan vi satte Micke på Starbucks. Här kan man
verkligen shoppa loss, kan bli farligt för Emelie och Julia.


Micke fotade KL från KL Tower