Idag hejar jag på pappa och Lotta
Ja, just det. För idag springer de Stockholm Marathon, ett helveteslopp på 42 195 meter, i vackra Stockholm. Jag skulle själv aldrig för mitt liv orka springa så långt. Jag skulle nog få andnöd redan vid starten. Däremot älskar jag att titta och heja. Det är en enorm folkfest och det är just det som jag tycker är så härligt. Och hejar, det gör jag. Jag hejar på allt och alla, och brukar oftast inte ha någon röst kvar på kvällen.
Och idag håller jag tummarna för Lotta som springer sitt andra marathon. Och jag tror det kommer att gå super bra för henne, hon verkar ha laddat rejält och hon kommer säkerligen att sänka tiden från förra året. Spring på Lotta!
Sedan så håller jag ju självklart tummarna för pappa. Min käre far som springer jämt. I år springer han sitt fjortonde Stockholm Marathon. Men han har definitivt inte bara sprungit marathon i Stockholm. Nej, denne 72:åring åker världen runt och springer marathon. Så det har blivit några lopp genom åren. Och nästa år kanske han springer Kuala Lumpur marathon. Det vore ju skitkul:)
Själva ska vi ta det riktigt lugnt i helgen. Åker kanske på någon lite kortare utflykt i närheten. I kväll ska vi på studentfest. Det är Anna vår Swea ordförande vars son Carl har tagit sin IB examen. Nu väntar Japan och Tokyo på honom, dit åker han efter sommaren för att plugga. Det här blir vår första studentfest i Kuala Lumpur.
Här kommer lite bilder från veckan som gått.
I torsdags morse hade jag coffemorning hemma hos mig. Ett riktigt trevligt
sätt att träffas på. Även på skolorna har man med jämna mellanrum coffe-
morning, och tanken är att jag ska bli lite mer aktiv där nästa termin.
Senare på kvällen var vi på Elegant Inn, en dim sum restaurang i Hong Kong stil.
Tyvärr blev det ingen dim sum, men en supergod trerätters måltid. Detta var lite
för att fira att jag och Pär hade vår bröllopsdag den 25 maj.
Ja, här är han, min kära make sedan många många år. Gamla som gatan
och uråldriga är vi, tycker åtminstone Emelie och Julia...
Men det är tur att vi föräldrar inte alltid säger vad vi tycker...
om de små liven:)
Och Emelie som suttit och pluggat så ögonen blöder och dessutom fått
kliva upp mitt i natten (06.00) hela terminen ser verkligen fram emot ett
långt och skönt lov med sovmorgon, rejäl sovmorgon...
Fan vad underbart, vilken chans! Måste vara grymt givande och utvecklande, speciellt för barnen.. önskar jag också hade fått den chansen!
TACKTACKTACK :). Jag klarade loppet och kom in på 4.27.32, 33 minuter snabbare än föra året. Inte nåt att skryta med om man jämför med din superpappa och hans marathonsatsningar, imponerande! Lite småvärk i benen idag, men de bär mig i alla fall. Fina bilder och supersnygg blus du har! Kram Lotta
Gud vad trevligt det låter med coffemorning! Jag brukar ofta åka in till stan för att titta på marathon men själv orkar jag knappt springa en kilometer så det är verkligen ambitiöst av dem att ställa upp, hoppas det gick bra, i dina mått mätt kanske det inte var så varmt här igår men för en blek svensk var det som att ligga i en ugn igår!
vad fick ha för tid din pappa? Min svärfar sprang också, han klarade det på 5 timmar, inte illa för att var a68 år tycker jag!
