evalinder

I morse tog jag en promenad runt Mont Kiara och Solaris. Så underbart det var, solen sken och luften hade ännu inte blivit alltför het, utan allt var precis perfekt. När jag på slutet gick förbi vår härligt enkla (hål i väggen) indiska restaurang som ligger väldigt nära vårt condo kom jag på att jag kanske skulle överraska Julia med en god fruktost. Julia som blev förkyld när vi kom hem från Kambodja är hemma från skolan. Sagt och gjort, jag beställde hennes favorit, roti canai, och bad att få allt i en påse. Medan jag väntade satte jag mig och tog en iste. Runt omkring mig satt indier, malayer och kineser som drack sitt morgonkaffe, några med roti canai till, och jag riktigt kände hur underbart livet är. Ingen stress utan bara ett stort lugn som gör att jag verkligen ser allt jag vill se och som jag tidigare egentligen aldrig såg. Då hade jag bara bråttom. Bråttom till nästa plats, till nästa måste.

I dag har Emelie sin första exam innan jullovet, i matte. I morgon har hon två exams i world studies och science, och sedan nästa vecka har hon i resen av sin ämnen. Riktigt tufft och just nu är det bara plugg som gäller. Och jag vet att hon räknar ner dagarna till jullovet och att få sova som är ett av hennes absolut största intressen.

Här nere kommer lite bilder från Angkor Wat Marathon i helgen. Fotograf är Hampus Molin.
Nu syns bilderna! Blev något fel när jag laddade upp dem tidigare!



Här är hela glada familjen Linder samlad framför Angkor Wat templet innan loppet. Pär spang en mil och jag, Emelie och Julia sprang fun & run 3 km. Det trista var att Julia blev knuffad bara några meter efter start och skrapade upp båda knäna rejält. Direkt efter loppet blev hon omplåstrad av sjukvårdare. Pär sprang riktigt bra och var bästa svensk av de svenskar som sprang milen. Han är ganska vältränad nu förtiden, i måndags kväll hade Siemens en tillställning på Sime Darby här i KL och då fick han pris för att han i juli varit bästa Siemenslöparen på det lopp som Siemens arrangerade här i Kuala Lumpur. Kul för honom!


Här är starten på milloppet.


Och här är innan starten på "fun & run", Emelie, Julia, jag och en liten bit av Sara syns.


Startsignal och startskott snart.



Jag och Julia precis innan målgången. Nu syns det inte på bilden, men Julia hade rejält blodiga ben.


Måste också visa en stilstudie på Marie Molin som var en riktig elitlöpare. Jag tror, om Hampus räknade rätt,
att hon blev bland de fyra-fem bästa damerna på milen med sina 45 och någonting minuter, exakt tid har jag inte.


Det som var så roligt på detta lopp var att publiken var så underbar. De ropade och hejade som bara den. Och i detta lopp var också alla med, oavsett om du har en proffsig utrustning eller ej. Här ser ni en tjej som sprang i vanliga byxor och flip-flop. Det var många av lokalbefolkningen som sprang barfota eller med sandaler.


En nöjd Pär efter målgången, han sprang sin mil på 44.10.


Och en Marie som ska vara riktigt nöjd! Sandra Bäckström bredvid som också kommit i mål efter 5 km.


Elisabeth Bäckström, också nöjd efter att ha sprungit milen under en timme som var hennes mål. Hon sprang in på 58 eller 59 minuter. Elisabeth och min mamma växte upp tillsammans i Marieby, den by där Pär och jag gifte oss. Elisabeths mammas familj och min mammas familj umgicks. Och nu träffas vi i Kulala Lumpur...är inte världen ganska liten...


Så här glad var Anki efter att ha sprungit en mil på drygt en timme utan att gå en enda gång! Bredvid står hennes dotter Anna som sprang 5 km, i ett mycket bra tempo. 


Här står jag och Emelie och väntar på Pär och Julia som är och får Julias knän omplåstrade.


Hem till hotellet åkte vi naturligtvis tuk-tuk. Här i Siem Reap hade de mopeder i stället för cyklar. Vi var alla glada och nöjda. Och vi som sprang 3 km kände att vi till nästa år kommer att öka på vår sträcka. Mersmak;-)