evalinder

I går vid lunchtid kom vi hem från Kambodja. Vi var ganska trötta, för det här var långt ifrån en vanlig slapparsemester med mycket sova och vila. Nej, här var vi minsan uppe med tuppen och upplevde både tempel, marknad, flytande byar och en stor löpartävling. Det var mycket intressant och spännande alltihop och då gör det absolut inget om man känner sig lite trött efteråt.

Det var flera svenskar från Kuala Lumpur som den här helgen skulle springa Angkor Wat Half Marathon, men de flesta kom på lördag morgon medan vi och familjen Molin åkte redan på fredag morgon. För oss kändes själva resan till Kambodja som det viktigaste och då att få uppleva tempelstaden Angkor.

Men löpartävlingen gick väldigt bra för de flesta, framförallt för Pär och Marie som på milen blev bäst bland svenskgänget. Pär sprang på 44,10 och Marie på 45 någonting. Otroligt bra tid för Marie som kan räkna sig till en riktig elitmotionär. Jag, Emelie och Julia som egentligen inte tänkt springa, lunkade runt 3 km. Emelie sprang fortare och jag och Julia fick ta det lite lugnare eftersom hon blev knuffad i starten och skrapade upp båda knäna.

Kambodja eller om jag ska vara formell, Konungariket Kambodja gränsar till Thailand i väst, Laos i norr och Vietnam i öst. Vi var i Siem Reap som ligger i norra kambodja.




Första intrycket av Kambodja är att det är ett sargat land som varit med om mer än de förtjänar. Redan på 1400-talet invarderades Kambodja av Siam (Thailand) och efter flera århundraden av totalt förfall blev Kambodja 1863 ett franskt protektorat som en del av det franska Indokina.

När man vandrar runt i Siam Reap där vi var så ser man tydligt spår av fransk kolonialstil, särskilt i kvarteren kring restauranggatan Pub Street där det vimlar av färgglada hus med franska balkonger. Otroligt charmigt.

Men man ser också att Kambodja inte återhämtat sig från alla occupationer och krig. Japanerna ockuperade landet under andra världskriget, men 1953 blev Kambodja ett självständigt land. Under Vietnamkriget bombade amerikanarna Kambodja för att försöka hinda den nordvietnamesiska armén och FNL gerillans operationer i landet. Ofta tänker man bara på Vietnam när det gäller drabbade länder under andra världskriget, men Kambodja var också ett av de värst drabbade. 1970 tog Lon Nol makten i Kambodja efter att ha störtat kungen och utropade khmerrepubliken. 1975 intog Röda Khmererna Phon Penh och intog sitt blodiga styre. 1979 invarderade Vietnam landet och drev ut khmererna på landsbygden.

Så detta är ett mycket härjat land som fortfarande lider av sin historia. Det är mycket fattigt och man möter hela tiden tiggare och framförallt barn och kvinnor som säljer allt mellan himmel och jord på gatorna.

Kambodja lider ockå av att nästan hela landet är fulltav minor efter alla dessa krig och invasioner. Varje år dör och skadas åtskilliga människor. Så sent som 2007 dödades 38 personer och 170 skadades. Och en vanlig syn på gatorna är barn och vuxna med amputerade armar och ben.

Det lopp som vi under söndagen sprang, Angkor Wat Half Marathon, är också ett välgörenhetslopp just för alla som skadats av dessa förskräckliga minor.


Här är flyget som tog oss till Siam Reap. Vi flyger ofta med Air Asia
när vi gör våra privata resor här. Billigt och bra.


Här ska vi in till visa- och passkontroll. Marie, Hasse, Hampus och Emelie
förbereder sig genom att leta reda på alla papper.


Här väntar vi på att vår skjuts till hotellet ska komma och hämta upp
oss. Här i Kambodja är det högertrafik och i Siam Reap var trafiken 
väldigt lugnt och sansad. Många cyklar och mopeder.


Hotellet som vi bodde på var en riktig pärla, Angkor Bohpa hotel, och
det var en idyll fylld vackra planteringar och kreationer. 


Restaurangen bjöd på väldigt god mat, och jag tror att den också var
populär bland de som inte bodde på hotellet, för varje kväll kom det
busslass med folk som skulle äta. 


Det var många små gångar och valv som gjorde att hotellet såg ännu
mysigare och ljuvligt ut.

 
Här är Pär och mitt rum som i och för sig såg likadant ut som Emelies
och Julias. Det var ganska mycket mygg så vi sov med nät över oss.


Efter lite lunch och vila vid poolen så åkte vi ut på en första utflykt
tillsammans med familjen Molin. Vi tog en buss en bit utanför Siam Reap
för att sedan åka båt till de flytande byarna. På vägen dit åkte vi förbi
vanliga hus där lokalbefolkningen bor. Vissa av husen var mycket sköra
och måste ha varit ganska utsatta om det skulle komma ett oväder.


Här sitter jag och Emelie på båten, vattenvägen som båten åkte brukar
också under de torra perioderna fungera som bilväg?!!. Naturligtvis är
vatten här också ett måste, fast just när vi var här var det svalare än
vad vi är vana vid hemma i Malaysia.


Hampus och Amanda som tyckte att den här båtresan var jättespännande.
Hampus fick till och med köra båten på hemvägen, coolt.


Den första byn vi kom till var Vietnamesisk, där många var släkt
till de som flydde hit under kriget. Jag har faktiskt aldrig sett något
liknande i verkligheten och det var en otroligt stark upplevelse. Vår
guide berättade att de flesta här lever på fiske och att sälja saker till
turister. De dricker vattnet direkt ur sjön, vilket får en att åtminstone
tro att en och annan inte alltid mår så bra i magen. Det var väldigt
enkelt och hela tiden möttes vi av andra båtar där de ville sälja på
oss allt från läsk till att bli fotograferad med en orm. På något sätt
blir man lite illa berörd när man åker till ett sådant här område och
det är svårt att komma ifrån de starka intryck man får.


Och som sagt, det gör jätteont i mitt hjärta när jag möter alla dessa
barn som tigger från morgon till kväll. Vår guide berättade att de flesta
föräldrar också väljer bort skolgång och i stället skickar ut barnen för
att sälja varor eller tigga. Det är ett ganska farligt ställe att bo på för
främst alla barn, men egentligen för alla. Här finns både farliga ormar
och krokodiler. Det är heller inte helt ovanligt med drunkningsolyckor.


Stannade på ett ställe och fick då se krokodiler.


Och här några roliga fiskar som blev totalt spattiga när de fick mat.


Vi stannade på ett ställe där vi kunde köpa skrivböcker och pennor.
Vi besökte därefter en flytande skola där vi lämnade över alla
skrivhäften och pennor som vi och Molins hade köpt.


Här är familjerna Molin och Linder på ett gruppfoto med de elever som
var på skolan just när vi besökte den. Och jag måste säga att trots att
de här barnen lever i fattigdom så är de så glada och positiva. Man får
lite perspektiv på tillvaron.


Här en lycklig Hampus som med säkra händer styrde båten hem till
sin hamn igen.


Dagen efter, tidigt på morgonen, var det då dags för det absolut häftigaste.
Besök i den gamla tempelstaden Angkor. Denna historiska plats som
man läst om så mycket fick vi då äntligen se i verkligheten. Och jag
kan säga att jag förstår att detta är en av världens största turistattraktioner.
Här inne på området finns 72 ruiner och 1000 mindre lämningar, och totalt
är hela området 24 km från öst till väst och 8 km från norr till söder. Angkor
Thom som är själva centrum är omringat av mur och vallgrav. Här har vi
det mest kända templet Angkor Wat i bakgrunden som tillsammans med
Bayon är de mest kända.


Här går vi tillsammans med vår guide som var otroligt kunnig och kunde
allt om denna ruinstad och väldigt mycket om sitt lands historia. Här i
Kambodja är det hög status att vara guide,det kostar cirka 25 000 SEK
för att genomgå utbildningen och få det eftertraktade märket att sätta
på sin skjorta. När vi gick runt här så berättade guiden att väldigt få i
Kambodja kan läsa och skriva. Man har helt enklet inte hunnit bygga upp
ett riktigt bra skolsystem ännu efter all förödelse. När vi frågade om han
kunde läsa så sa han att han bara kunde läsa lite. Fantastiskt, med tanke
på att han pratade väldigt bra engelska.


Hela detta område är hinduiskt. Men numera är 93% av alla i Kambodja
buddister. Här är bara den äldre delen i sällskapet, de yngre valde att
åka med vår chaufför i stället för att gå.


Vi tog som sagt massor med bilder på detta fantastiska ställe som sedan
1992 finns med på UNESCO:s världsarvslista och kan inte visa alla, men
jag kan i alla fall säga att det var en häftig upplevelse att se detta.


Khmermaten är en fröjd både för ögat och gommen. Här äter vi en
lunch i Siem Reap som jag faktiskt tyckte var en riktigt mysig stad.


Vi besökte också gamla stan med sin otroligt spännande marknad. Här
fanns massor med prylar, kläder, skor och som här mat. Just mat-
marknaden tyckte jag var spännande. Här satt försäljarna mitt bland
sina varor, oavsett om det var kött, fisk eller grönsaker.


Här en kvinna som säljer lite tilltugg till oss som går förbi.


Här fiskförsäljning, och bästa sättet att hantera fisken är att sitta mitt
bland fiskarna och fiskrenset. Härligt.


Efter en lång dag med både löpning, Pär en mil och vi andra 3 km, och
rundvandring på marknaden var det skönt att avsluta med lite skön
fotmassage. Vi tog också en kroppsmassage på lördagseftermiddagen
på hotellrummet. Lite annorlunda, men mycket skönt. Två massörer kom
till Julia och Emelies rum och två till mitt och Pärs. De knådade och sträckte
på alla våra muskler. Riktigt skönt var det.

Senare på kvällen samlades hela gänget hos Cederkvist på en drink, för att sedan ta en tuk-tuk in till stan och äta en avslutningsmiddag. Några hade gjort den stora bragden att springa en halvmara, några en mil, några fem km och några fun and run 3 km.

Hampus som varit sjuk och inte sprang själv var fotograf under själva loppet och jag ska förhoppningsvis få bilder av honom som jag lägger in i ett senare inlägg.


Kambodjas flagga som har Angkor Wat som symbol i mitten.