evalinder

Jag har egentligen inte något emot att åka tåg, faktum är att det kan vara ganska rogivande och trevligt. Att bara kunna sitta och studera landskapet som erbjuds utanför fönstret är som att titta på en fantastisk dokumentär om Sveriges natur. Eller bara sjunka in i en bra bok utan att ha en massa måsten som ska utföras på flera flera timmar är ju rena himmelriket för en som bara hinner läsa precis vid sänggåendet.

Men ibland finns det yttre faktorer som gör att jag ifrågasätter det mest miljövänliga färdsättet efter mina egna fötter och ben, cykel  och spark. Det är när medresenärerna pickar på uppmärksamhet utan att jag eller någon annan bett om det.

Precis så var det för Emelie och mig när vi i helgen tillbringade 14 timmar på tåg. Båda hade laddat upp med diverse godsaker, varsin bra bok och massor med retroaktiv sömn som skulle tas igen. På uppresan satt en mor med sin lille son, ja man skulle kunna tro att han var fem, men han var säkerligen någonstans kring 14-16 år, och tjatade om uppmärksamhet hela vägen från Stockholm till Östersund. (Fem timmar för att vara exakt) Vi fick höra allt om både mammans och sonens liv och förhållanden vare sig vi ville eller inte. För båda satt konstant med sina mobiltelefoner och pratade högt så att vi alla skulle förstå hur deras liv var just nu och vad som planerades. Och tro mig, det var inga roliga historier eller romantiska saker de pratade om. Jag kan inte förstå hur man kan sitta och avhandla 100 % privata saker på ett tåg tillsammans med 40 andra medresenärer som man inte träffat tidigare. Eller kanske är det så att man glömmer bort att andra hör vad man säger och tror att man fortfarande sitter uppkrypen i soffan hemma i vardagsrummet för sig själv och pratar där ingen annan hör. För något konstigt har ju hänt sedan vi började ta med oss telefonsamtalen ut på gatan, allt ska offentliggöras och högt ska det pratas också. Ganska irriterande när man sitter bredvid och inte vill höra och då man dessutom glömt öronproppar, iPod och annat.

Egentligen är det ju inte ett dugg bättre med alla dessa pompösa och viktiga personer som VILL att man ska lyssna när de berättar om senaste "storaffären" och all den BIG BUSINESS de håller på med. Faktum är att det kan bli lite plumpt, vilket också det hände på vår resa upp till Östersund då vi mot vår vilja fick lyssna på ett samtal där han som skröt om sina STORA scoop nämnde en god vän till mig flera gånger vid namn högt. Det gällde en stor mediaaffär som han trodde att han hade rott iland bara min vän kunde ringa tillbaka och ge ett ok och vara lite trevlig mot honom. Jag satt och skämdes å hans vägnar och ville bara försvinna. Ni som känner mig vet ju att jag inte är vare sig blyg eller särskilt diskret, men jag väljer noga de ämnen och de tillfällen när jag lever ut i "full blom" offentligt.

Hemresan var däremot mer behaglig förutom att det tog två timmar att få igång värmen, så alla satt och huttrade med ytterkläderna på. Men här kunde vi i alla fall mysa lite mer. På hemresan var det också kul att min kära kusin Lena som jag inte träffar så ofta numera satt i samma vagn. Då kunde vi prata lite eller ja, stundom ganska mycket, mellan lite läsning och sömn.

Jag och Emelie har alltså varit uppe i Östersund och firat min farbror som fyllde 70 år. Det var en mycket trevlig tillställning med underbar mat, bland annat hjortstek som jag älskar. På festen träffade jag kusiner, deras barn och så alla fastrar och farbröder. Ja, ni förstår vilket jämtländskt tjatter det var! Min kusin Leif som också var där kunde till min stora glädje ge en fullständig rapport om den 30 åriga återträff för niondeklassarna som gick ut 1978. Synd att jag inte kunde gå, för vad jag förstod av honom hade det varit så in i norden roligt. Och jag som tycker att det är spännande att se hur alla faller tillbaka i sina fack efter så många år hade naturligtvis varit med i studiesyfte också.

Här nedan är i alla fall lite bilder från Frösön och mitt kära föräldrahem. Även en bild på mina syskonbarn, Sara, Olle och Emma som fick posera i morse när vi åkte förbi och väckte dem innan tåget skulle gå.


Här har jag badat sedan jag lärde mig att gå.



Härbret (stavas det så?) där min familj brukar sova.


Här sover mamma och pappa


Sara, Olle och Emma, (Emma gör underbara smycken, ska visa Er i morgon)