evalinder

Nu kan jag äntligen börja blogga igen, för idag fick vi  internet inkopplat. En snäll Indier var här och fixade det. Han pratade lite otydligt, så vi hade fullt sjå jag och Emelie att förstå vad han sa. Men det är tur att det finns ett världsspråk, det vill säga gester.

Just i denna skrivande stund så dundrar det så in i bomben utanför mitt fönster, himlen är öppen och jag skulle vilja beskriva det som ett skyfall. Här är det regnperiod nu, och jag kan säga att det inte ens kommer i närheten av de regn och åskoväder vi har i Sverige. Men ingen verkar bry sig, allt fortskrider precis som vanligt, här är man ju van. Men själv sitter jag och funderar på om blixtrarna ska slå ner i skyskrapan vi bor i.

Och skrapan,  eller det Condominium som vi bor i är flera så kallade block. Vi bor i block A på 27 våningen. Och ni som undrar hur det går för en sådan höjdrädd människa som mig kan vara lugna. Inga problem, jag var ute på vår inglasade terass redan första dagen. Och jag kan säga att det är en underbar känsla att sitta där på kvällen när allt är upplyst och vi ser hela Kuala Lumpur. Har blivit lite av min favoritplats redan.

Innanför alla block, jag tror det finns fyra stycken, två skyskrapor och två mindre hus så ligger poolområdet. Det finns två pooler, en stor och en något mindre. Vi har badat nästan varje dag. Vackrast är på kvällen då det är upplyst med vacker belysning. Det känns som om man är i himmelriket. I närheten av poolen finns gymmet, som är supermodernt med instruktörer. Tyvärr har jag inte visat min vackra och vältränade kropp där ännu, men jag ska göra det så fort allt praktiskt är ordnat. Vi har även två tennisbanor och två squasbanor samt workout mm. Ja, vi kommer nog att trivas tror jag.

Det enda som just nu känns negativt är att de bygger som bara den runt omkring. Så när man går ut från vårt condo är det som en stor byggarbetsplats. Men det verkar gå snabbt, de jobbar nästan dygnet runt så mycket har hänt bara sedan vi flyttat in. Vi har fått förklarat att det ska bli ett nytt shoppingcenter, och vi hoppas verkligen att det är sant, för om det skulle vara en ny skyskrapa kan vår vackra utsikt vara hotad.

Ja, det mesta har gått enligt planerna, containern kom när den skulle och nu har vi flyttkartonger lite här och där. Vi tar det ganska lugnt och hoppas att de sista kartongerna ska vara uppackade efter helgen.

För på måndag åker Pär till Japan, och då är jag helt själv med allt. Men det ska väl gå bra det också.

Vi har fått en lånebil också. Själv har jag inte vågat mig ut i trafiken, behöver peppa mig lite först. Men Pär måste jag verkligen berömma. Han stoppade in hela familjen i bilen redan första dagen och sedan bar det iväg ut i denna ibland ganska täta trafik. Men jag blev imponerad. Lite rädd också, känns lite konstigt när man sitter som passagerare på vänster sida, som om bilen ska skrapa i allt. Men det är en vanesak, känns rerdan bättre. I helgen ska jag testa trafiken jag också.

Vi har gjort en utflykt till Putra Jaja, en stad strax utanför KL där regeringen sitter. En hypermodern och ganska steril stad. Kändes lite som att komma till en stad där alla människor flytt. Vad jag förstår efter att ha pratat med Malaysier, så är de inte glada åt att staten satsat så mycket pengar på Putrja Jaja och allt runt omkring, och det kan ju jag som svensk hålla med om. Finns annat att satsa pengar på här, för många har det inte så bra. Jag återkommer mer om det här fenomenet senare.

Och Catrine och Ulf, vi har redan varit på IKEA. Det kändes lite märkligt att vara på andra sidan jordklotet men ändå i Sverige. Allt var precis som hemma, bilder från olika delar av Sverige, och menyn i restaurangen var även på svenska.
I shoppen med svensk mat fanns det mesta som man kan tänkas komma att sakna. Både konserver, frysvaror, knäckebröd, ja allt.

Appropå vad man kan komma att sakna så kan jag informera er om att jag INTE behöver sluta snusa. Kanske ska jag göra det ändå, får se. Men i vår närmaste mataffär här så finns det snus. Jag skrattade och hoppade hela vägen hem första gången jag var där. Än har ju min ranson som jag hade med mig från Sverige inte tagit slut. Men när den gör det så kan jag köpa en dosa för ca 8 RM, vilket är ungefär 17 svenska kronor. Så ni förstår, jag kommer ju att tjäna på att fortsätta snusa här! Eller...

Jag har börjat mina engelska studier också, varje måndag och torsdag kommer en lärare hem till mig privat. Hon är från Tyskland och kom även hon hit med sin man för ungefär 12 år sedan. Han var expat som Pär, medan hon var hemmafru som jag är. Låter kul, hemmafru:) Men efter några år skilde de sig, han träffade en ny och hon med. Så nu bor hon här med en Indier och undervisar i engelska och tyska. Bland annat anlitar Siemens henne. Hennes förra man har flyttat hem till Tyskland. Ja, så kan det också gå...

Att det är ganska korrupt här kommer jag säkert att återkomma till flera gånger. Innan vi åkte hade Emelie och Julia blivit lovade att börja på MKI`S, vi hade haft många kontakter med skolan. Men när vi kom hit så visar det sig att skolan är proppfull. De fick göra testet, och det gick bra för Emelie men kanske mindre bra för Julia.

Efter att ha pratat med andra här som bott länge har vi fått reda på att vissa företag är av störra betydelse än andra, bland annat finns många stora koreanska och japanska företag här som de här Internationella skolorna är väldigt beroende av. Även Ericsson. Deras barn har andra förutsättningar vid intagningarna, inte alltid så rättvisa.

Men nu har vi bestämt att både Emelie och Julia ska läsa engelska och matte på ett språkinstitut som vi blev tipsade om av MKI´S fram till årsskiftet. Därefter kommer de att börja på antingen MKI`S eller International School Kuala Lumpur ISKL även kallad. Båda är amerikanska, men den senare lär vara den bästa här i KL enligt många. Ända kruxet då är att restiden till och från skolan blir längre.

Men som sagt, allt är mycket bra och än så länge har vi ingen hemlängtan. Kanske till lite kyla, för här rinner svetten bara man sticker ut tån. Fast det är klart, vi har ju alltid poolen, och nära till havet. Hi, hi!

Kram på Er alla, saknar Er, men vill ändå inte hem.


Jag mellan uppackningen av kartonger


Sängen är numera bäddad och invigd


Ingången till Pärs nya kontor


Favoritplatsen ute på inglasade terassen med utsikt över KL


Pär och Emelie bland flyttkartonger