En höjdarkväll

Hur Cabarén var?

Jo, Ni, det var nog den bästa show jag någonsin sett, som skolbarn från Elementary school upp till High School ungdomar genomfört. Den var så bra så att man nästan trodde att man satt på Broadway. Fast å andra sidan har jag ju inte sett någon tidigare.

Och det är klart, dessa Internationella skolor har ju lite andra resurser än våra svenska skolor, så allt runtomkring var helproffsigt såsom ljus, ljud, kostym och rekvisita.

Och artisterna då? Dessa underbara ungdomar som både kunde dansa och sjunga som proffs. Det var säkerligen över 100 stycken med i föreställningen och den ena musikalen efter den andra avlöstes. Det var Les Miserables, Cats, You will Rock Me, Sound of Music, West Side Story, Oliver Twist, Mary Popins, Annie Get Your Gun och flera stycken till i ett rasande tempo.

Pratade med en mamma som jag satt bredvid och hon sa att de hade riktigt duktiga dans-, musik-., och dramainstruktörer här, ofta proffs själva. Och det såg man verkligen kan jag säga, oerhört välregiserat men ändå fritt. Föreställningen höll på i cirka två timmar inklusive paus.

Julia som har spelat teater i flera år hemma i Norrköping och faktiskt tänkt ta just drama som fritidsval, blev lite skraj i går tror jag. När vi efteråt var på väg hem så sa hon att hon kanske inte ska välja drama, utan något annat som simning eller så istället. Julia är ju lite blyg och tyckte att alla såg så duktiga ut. Den tjej hon träffade på Svenskan tidigare i veckan, Moa, hade flera roller, och både sjöng och pratade med absolut flytande engelska. Härligt att se alla barn och ungdomar från världens alla hörn, och att de så snabbt lärt sig ett nytt språk och pratar det som om de inte gjort annat. Så jag sa till Julia, att om ett par månader pratar du också engelska obehindrat och dessa dramalärare är så duktiga att du också kommer att bli duktig. Då sa hon att hon ska fundera på saken.

Nu ska jag snart väcka Emelie och Julia som ska gå ner till Hillarys och plugga matte och engelska. Emelie som är en superduktig tjej i matte hemma i sverige och ligger långt före sin egen ålder (lik Pär, inte mig), har för första gången i sitt liv fått kämpa med matten. Kanske inte själva talen i sig, men den totalt annorlunda uppställningen mot hemma. Helt andra tecken och ett helt annat språk och då mattespråk. Hon kämpar som bara den, och till saken hör, att vi föräldrar INTE får hjälpa till. Inte så länge de går på Hillarys. Sedan när de väl börjat på riktiga skolan får vi det, men absolut inte nu.

Vi hade hjälpt Julia med hennes engelska, och det märkte de på en gång, så då fick vi tillsägelse. Det beror på att de inte vet hur deras utveckling går, eller var de behöver sätta in en extra stöt, om vi hela tiden hjälper till. Och den här kursen är verkligen intensiv.

Julia läser också matte, och hon har fått börja med åk 1 och går nu framåt i en rasande fart, typ ett läsår på någon dag. Allt för att lära sig matten på ett helt nytt språk. Och jag kan säga att jag tycker att de är duktiga och snabba på att lära.
Vi hade inte tänkt på det innan, men faktum är att i vissa ämnen ligger de före Sverige på de internationella skolorna. Vi trodde precis tvärtom. Men efter att ha träffat både barn och föräldrar så har vi förstått att det är så det är. Allt går snabbt, och de har flera prov varje vecka, uppsatser, muntliga redogörelser och flera läxor varje dag. Sedan märks det ganska väl att det är många duktiga barn på skolorna, alla väldigt fokuserade med högt uppsatta mål.

När vi pratat med föräldrar och ungdomar så är det plugg som gäller varje kväll förutom fredag och lördag. 100 % fokus på skolan. Låter ju både bra och dåligt. Dåligt på det sätt att detta ska ju vara några upplevelserika år för våra barn också, dåligt också för att vi vet att i alla fall Emelie ställer sådana krav på sig själv så att det kan bli jobbigt för henne, hon vill alltid vara bland de bästa. Men bra för att båda kommer att få en otrolig erfarenhet som de tar med sig hela livet. Och vänner från alla möjliga delar av världen.

I eftermiddag ska Emelie träffa några nya kompisar utanför Mont Kiara International School. De ska först åka till ett shoppingcenter, och sedan till ett ställe som heter Sri Hartamas. Där brukar ungdomar från alla dom internationella skolorna träffas på fredag- och lördagkvällar. Så nu måste vi snabbt, direkt efter deras lektioner, fixa med hennes mobil.

Jag är ju lite nervös, min Emelie ska iväg själv här i KL, hu, hu, hu. Men självklart hämtar någon förälder, ska ringa Elisabet och kolla vem som gör det.

I helgen blir det till att försöka hitta ett matbord och en soffa. Har fått tips på en hel del möbelaffärer. Det roliga är att om man frågar Malaysier om var man ska åka, så säger de Ya, Ya, IKEA is good, go to IKEA.


Min Emelie...

Kommentarer
Postat av: ullis

Gud så kul att hon ska iväg med vänner =) även om det kan vara skrämmande för föräldrarna =) ha en mysig helg och lycka till med möblerna kram

2008-11-28 @ 10:16:48
URL: http://ullisblomman.blogg.se/
Postat av: Eva Linder

Ja, det är svårt att vara föräldre ibland. Men naturligtvis, jättekul för Emelie. Och när det gått ett tag och vi blivit mer van den här staden går det väl lättare. Ha det bra själv, Kram!

2008-11-28 @ 10:42:07
URL: http://evalinder.blogg.se/
Postat av: pelle

Måste ha varit tufft att ha sett en SÅDAN skolföreställning för en gångs skull. För det är som du säger - man är van med helproffsigt här i Sverige.

2008-11-28 @ 17:54:44
URL: http://pellespersonliga.se
Postat av: pelle

Skönt att höra! ;D

2008-11-28 @ 19:38:51
URL: http://pellespersonliga.se
Postat av: lovisa

Det känns som att alla andra länder lyckas få sina elever såmycket mer seriösa med sådana grejer än hemma. I USA var det också en helt annan grej. Alla gick verkligen in för sådana evenemang. Här är allt so har med skolan att göra "trist" och "pinsamt", tråkigt att det är så tycker jag! Ni verkar verkligen ha det bra i alla fall! Kul :) Vad har du för mail nu Eva? Kram Lovisa

2008-11-29 @ 00:11:07
URL: http://lovisastjarnan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0